Kan inte förmå mig till att skriva Stora Stockholm - var fanns Storheten...







Naturligtvis förutsägbart; efter kraftsamlingen inför World Dog Show i somras och den därmed sammanhängande sprudlande champangeyran OCH stjärnglansen, så var det svårt för arrangörerna att uppbåda tillräckliga resurser - folk, hundar, talang, energi - till efterföljaren. Det blev en glest frekventerad och avslagen version, som endast avlägset påminde om minnesvärda Stockholmsutställningar. Det är som att jämföra Bergmans "Fanny och Alexander" med "Vi hade i alla fall tur med vädret"....







Har man bugeterat för 9000 hundar och det kommer 6.600 så märks det... på lätt insedda sätt. Alltså en ödslig känsla i och utanför ringarna, framkomligheten var ju god... Dessutom... verkar det som Mässan skruvat ner värmen, kanske av besparingsskäl? Den praktiska innebörden; tunnsått med folk, en rätt kylslagen föreställning. Den mänskliga innebörden; alla frös. Man märkte det inte så mycket till att börja med, under förflyttning, men finalprogrammet igenom frös vi så vi skakade...







Experter har kommit fram till - och det kan förresten vilken människa som helst räkna ut - att Sverige drabbats av finanskris och galopperande recession. Det kan ju knappast arrangörarna klandras för. Årets tema var Norden, alltså enbart nordiska domare. Vad som slutligen lade sig som en jämntjock vadmal över det hela var just detta... Uppenbarligen hade man grävt djupt i domarlistorna... väldigt djupt... Ja, inga namn efter mig, men visst saknades den där självklara säkerheten och överblicken. I en final var det två hundar som inte riktigt höll mentalt för stora ringens påfrestningar, uppenbart för alla - utom domaren... Just dessa två placerades som etta och tvåa... Fotograferna hade det inte lätt... I en annan syntes två dagars dömande ha tagit ut sin rätt, domaren hade förlorat skärpan... tog ut fyra hundar... Vederbörande fick påminnas att det fattades en hund, plockade ut en till... som slutligen vann! Jag har heller aldrig på någon Stockholmsutställning varit med om att publiken buar när några uppenbara finalaspiranter får lämna ringen, men så skedde faktiskt i år. Pinsamt!







Det är något FEL med svenska domarutbildning, oklart vad. Men vilken nytta är alla anatomikurser och ortopediska excersiser och lära om hur många ben hunden har i kroppen, om man inte får ihop slutresultatet?




Och MÅSTE alla trägna i vingården vilka harvat sig igenom 30-40 år på blåsiga idrottsplatser och i ekande sporthallar per automatik hedras av finaluppdrag på Stora Stockholm? Uppenbart är det så... Vi lever ju i Sverige för farao, Jantelagen och millimeterrättvisans förlovade land, där de sista skola vara de främsta och ingen mannamån skall råda och ingen skall vara FÖRMER än någon annan - ens i ringens mitt...







Det yttre var sig i alla fall likt; tricket fungerar varje år - efter c:a 50 år! Man kliver in på Mässan och känner denna stöt av förväntan... SKK:s personell med Ulf Uddman och Jerry Mankowski i spetsen är lika effektiv och älskvärt förekommande. Ett särskilt hedersomnämnande till ringvärdinnan Mia Sandgren med den totala överblicken som aldrig sätter en fot fel. När t.ex en finalist tappade borsten under enskild bedömning, noterade Mia detta, tog diskret vara på persedeln och - i PRECIS rätt ögonblick! - och utan att störa bedömningen, överlämnad redskapet till rätt tävlande. Tala om situationskänsla!







Ingrid och jag ilade runt och ackrediterade oss, sedan raskt mot skotteringen. Tyvärr med mycket klent deltagarantal vad det gäller anmälda hundar. Men hur som helst; underbart med alla dessa vänliga och kunniga människor. Vi hade några trevliga timmar och engagerade oss i högt och lågt. Mer om utfallet av bedömningen m.m på skottebloggen.







Sedan susade vi runt i alla hallar, tillsammans eller var för sig. Roligt att träffa alla älskade gamla vänner och bli omklappad. Eftersom tagelskjortan nu är av, (för gott?) var det läge rent mental så att säga att markera detta på något sätt. Yours Truly - återanvändningens mästare - hade tagit ett djupt tag i garderoben och grävt fram en gammal favorit från storståtligare da´r, och si! - trolleriet fungerade vips. Härligt att träffa bekanta från förr med kommentarer som: "Vad fin/pigg/glad du ser ut!" istället för att medlidsamt lägga huv´et på sne´ och undslippa: "Men Lisbeth! Så... illa du går..."







Hatar sånt - även om det är vänligt menat. Finns inget behov av medlidande... Inte ens för en statist i B-versionen!


Tack Ingrid för glatt sällskap och aldrig sinande gott humör! Vi hade i alla fall tur med vädret...--PS Årets tema var ju Norden och Nordisk Kennelunion.... Hur märkte man det? Jo, alla länders flaggor naturligtvis, samt filmer på storbildsskärm med videos - mer eller mindre smakfulla, en del underbart vackra och väl genomtänkta. Sveriges i särklass värst! Ingen töntig hemmavideo hade kunnat göras mer taffligt...Nordisk Kennelunions ordförande, som hade kunnat presentera NKU, var naturligtvis inte inbjuden... Vilken lapsus!

Vi uppvakade idag vår dotter Astrid på 40-årsdagen med ett armband i stickat guld - från oss; far och mor, samt syster Marina med familj. Av moster Inger fick Astrid vackra pärlörhängen och av svärmor Clary ett guldarmbandsur. Detta på guldtemat!
Vidare kom fastrarna Maud och Monica och så Astrids makes Jockes familj, det blev inalles c:a 20 personer som lät sig väl förplägnas av urgod mat, Jansson, gratänger och en härlig byffé.
Jag avvek efter ett par timmar för djurskötsel m.m Kommer att anknyta senare, om inte förr för att plocka upp far och våra respektive systrar. Hoppas innerligt att Astrid får en fin dag med alla människor som älskar henne -hon är guld värd!

Kära Storasyster!
Logistiken - hur är löser Du den?
Problem med att ta Dig till Astrids kalas?
Behövs någon hjälp?

Undrar Lillasyster

Alla i Sverige sitter still i båten och håller hårt i plånboken - inte jag... Inte efter sju sparsamma år och vändande på varje slant. Inte efter veckans förlossning från skattemyndighetens ymninghetshorn. Jag har inte lust längre att snåla och försaka, tycker mig ha gjort mitt på den fronten...


Så nu är det Tjo! Var ute på stan igår och sprätte tusenlappar omkring mig - en underbar känsla! På lördag 40-årsfirande hos dotter Astrid med familj. Hela baletten är där! På söndag Hund 2008, sen får vi se...



En av mina ledstjärnor på Lifvets knaggliga stråt är S:t Augustine of Hippo (354-430), kallad Augustine den Välsignade. Han hade dock en del motigheter att tackla; en tjatig (kan jag föreställa mig) mor, S:t Monika, utomäktenskapliga barn och flera lösa förbindelser, vilket inte var en hit för en kyrkofader, samt åtskilla tankestrider att brottas med. Känner en stark samhörighet med S.t Augustino of Hippo... Han är patron för ölbryggare(!), tryckare och teologer, hans attribut är barn, duva, penna, snäcka, ett genomborrat hjärta.


Den helige Augustines motto: "Da mihi castitatum & continentium, Domine. Sed nali modo" - Gör mig återhållsam och måttlig, Herre. Men inte just nu.


På pricken så känner jag mig!
Ladies & Gentlemen! The Lord Mayor! Yours Excellency! Revent fathers! Revent mothers! Fellow Peasants! Här kommer vi...

Suck! LORD MORAN:WINSTON CHURCHILL. Kamp för livet 1940 - 1965.2 häftade volymer 1966, totalt 697 sid.

Se har vad jag fått från min underbara "marsvinskompis" Helene;

"Hej Lisbeth!

Jag har släktforskat i 6 år och det har blivit ett av mina främsta intressen. Håller som bäst på med min farfars anor som under hela 1800-talet bodde och levde mitt i Vilhelm Mobergs land i trakterna runt Linneryd och Tingsryd i Småland.



Såg ditt fina inlägg om din mamma och tänkte att du kanske ville se hennes födsel införd i kyrkoboken för Säby församling (dit Sommen hörde). Jag hoppas det går bra att läsa. Du känner ju såklart till dina morföräldrars namn men om det skulle vara knepigt att läsa så står det:



(Utanför bild) Födelse- och dopbok för Säby församling 1913.



4 december, Lisa Maria



Föräldrar; Karl Gustaf Pontus Högman (yrke Bärare) och h.h (hans hustru) Hulda Amalia Hellström



Utanför bild står Lisa Marias föräldrars födelsedatum (Pontus 12 mars 1875 och Hulda Amalia 25 februari 1880)

Vidare framgår det att de vigdes den 27 september 1913."



Är det inte fantastiskt!

Tack snälla Helene! ---PS Jisses Helene - vi kanske är släkt?! Det skulle förklara allt...

Idag kom ett fint paket från Märta, (Ulvus Flinga Våröga), en av de vackraste och trevligaste av västgötaspetstikar från vår uppfödning. Den innehöll, förutom hälsning och bilder på Märta med flock, en fullkomligt urgullig skotte i trä! Den är nu min mascot och bevakar köket från en upphöjd position. Jag tror min skotte ska heta Ruff...



Tack kära Märta! Antar att du fått lite hjälp med paketet av matte Gudrun?



Man blir så glad och smått rörd - Märta och Gudrun, det är en lycka att få räknar er till min närmasta krets.

Min mor skulle, om hon fått leva, blivit 95 år idag. Lisa Maria Högman var född i Sommen i Småland och for, som så många flickor på den tiden, till Stockholm för att söka arbete. Lilla Lisa blev hembiträde hos flera högreståndspersoner och var, vad jag förstår, mycket duktig, prydlig och ordningssam i sitt arbete. När hon träffade en stilig karl och gifte sig, blev det uppvaktning från dåvarande arbetsgivare. Ett handskrivet kort finns kvar: "Lefve Brudparet! Familjen Billing".


O those were the days... Så sirligt uttryckte man sig ännu på 30-talet.


Kära lilla mamma! Du var alltid snäll och glad, sjöng och bakade. Du blev en underbar mormor för våra tre flickor.


Jag vill jag vore som mor Lisa, jag tänker på henne varje dag.