SKK bedriver en omfattande tävlingsverksamhet: 300.000 tävlingsstarter vid mer än 6.000 tillfällen, 50 olika tävlingsreglementen.

Det är en mångmiljonindustri, en kulturell verksamhet som borde sättas in i ett större socialt sammanhang. Det har ingen tänkt på att göra.

Vad är det som räknas? Bara det som syns? I ringarna, resultatlistan, Hundsport, sponsorer, betalande publik...

Vad som är förutsättning är märkligt anonymt och ansiktslöst - det som sker i styrelserum och korridorsnack. Där huserar folk som mer ser till det som syns. Eller vad som synes vara. Vilket märks.

Praktiskt taget vilken klubb som helst, som ansökt om att få arrangera en utställning eller annan tävling eller provverksamhet, beviljas tillstånd till densamma. SKKs tävlingsverksamhet regleras av en myrstack av bestämmelser.

För att inte minst hålla de tävlande i schack producerar SKK centralt en strid ström av etiska regler och andra krav. SKK-funktionärer, alltså domarna, får städse nya förhållningsorder, ex vis SRD(SRD-lista över raser som bör uppmärksammas angående risker för exteriöra överdrifter). Domare ska också (numera) kontrollera inte bra att prislistan är korrekt ifylld, utan även icke önskvärda trender ang frisering m.m Det finns ingen hejd på hur mycket som ska hållas koll på i världens bästa hundsportland.

Däremot är det sämre beställt vad gäller förhållanden under vilka kontrollanterna, dvs domare och andra funktionärer, ska verka. Detta anses vara ett självspelande piano.

Ponera att du, kära bloggläsare, är auktoriserad exteriördomare och får inbjudan att döma på en tvådagarsutställning i vårt land. Glad packar du din lilla ränsel och beger dig till den anbefallda orten. Du har pluggat på aktuella rasers standard, du kanske ska förbereda dig för andra åtaganden, undervisa domarelever eller annat som hör till uppdraget. Givetvis har du med flera ombyten av kläder samt utrustning för alla eventualiteter - det är utomhusutställning.

Väl lyckligen på plats blir du för din inkvartering anvisad ett avsides beläget pörte långt under vandrarhemstandard. Ja, inte träbänk och stampat jordgolv, men blott snäppet däröver... Dit ska du mellan dina åtaganden släpa din värkbrutna lekamen och försöka få några timmars vila och kanske till och med sömn. Är det tänkt.

Man skiljer tydligen på folk och folk - de "finare" domarna, alltså utrikes, får bo lite bättre och mer centralt. Våra vanliga inhemska förväntas klara hemska inkvarteringar:

Ingen lampa i taket, inget bord, ingen stol, ingen plats att ställa resväskan. Det saknas uppvärmningsanordning, det saknas galgar i garderoben, på golvet ligger en skrynklig extrakudde... Visserligen slipper du just denna gång dela dusch med andra personer, men det är tji toapapper på toaletten. Ingen TV, ingen telefon - i kennelvärldens funktionärsboende kan ingen höra dig skrika...

Visserligen ser mottagandet inte alltid ut på detta sätt som på en utställning nära dig, men tillräckligt ofta. Att ställa upp och döma är att "se till hemmafronten", som en luttrad domare uttryckte det.

Det här är ett sorgligt försummat område. Till de iögonenfallande och chockerande brister hos många utställningsarrangörer hör det nästan pinsamma förhållandet att man är ur stånd att organisera logistik, boende, förtäring och service för sina viktigaste funktionärer. SKK-lorganisationen företräder ett land där man till fulländning drivit allt som hänger samman med administration och kamerala funktioner. Alla fiffigheter med omhändertagande av gäster vid seminarier, konferenser och annat demokratiskt och fint är väl utvecklat här. Den svenska modellen är ett föredöme. Varför gäller inte detta slagord även den tjusiga hundsporten?

I förskräckande omfattning är hundsport-arrangörer i Sverige mer borta i funktionärsservice än motsvarande i värsta bananrepublik.

Men klagas det då inte på skraltiga arrangemang? Jo förvisso, men klagomålen kommer oftast från tävlanden. Utställningsarrangörer kan bli av med tillståndet, men det är så dags då.

Förhållandet är väl känt och förväntas uthärdas med jämnmod. I slutna sällskap kan man skratta och jämföra sina historier: "Tänk när jag fick loppor i XX-vik..." och till och med spruta lite eld: "Jag tackar aldrig mer ja till att döma där eller där.."

Utställningsdomare är rädda om sina mödosamt tillkämpade auktorisationer. SKK är ju ett monopol bevars. Den som upplevs som besvärlig eller rent av illojal kan hamna i blåsväder och sen kan det vara kört. Det är i alla fall så som de mer ängsligt korrekta brukar förställa sig och stillatigande fortsätter att låna galgar och toa-papper av varandra.

I det offentliga rummet har SKK-oppositionen inte mer krut i sig än en bukett påskliljor.

 

Siv

30 maj 2010 02:28

Nä hallå alltså.

Vem informerar bloggaren?. Så där uselt har jag aldrig blivit bemött under mina 40 år som domare.
Jovisst, det kan saknas lite omtanke och ibland är det ganska spartanskt, men inte alls bara i Sverige på hemmaplan. Och vad är det för domare som inte har mål i mun. Man behöver inte alls bara finna sig i att inkvarteras illa.
De värsta historierna om dålig inkvartering har jag faktiskt hört från andra länder.
På många håll blir man riktigt väl omhändertagen. Ingen lyx men trevligt bemötande. Annars säger man ifrån!

 

lisbeth

30 maj 2010 09:41

Vid kontroll har två personer utan inbördes kontakt bekräftat riktigheten i beskrivningen + givit referenser till ytterligare halvdussinet som (enligt uppgift) klagat, så det finns inget skäl att inte sätta tilltro till att förhållandena.

Säkert ett extremfall, men...

 

Anita W

31 maj 2010 10:20

Hej Lisbeth
Även fast vi aldrig träffas och mycket sällan pratas vid så tycker jag alltid det är kul/intressant att läsa din blogg. Kanske blir det lite mer "håll i gång" nu när du har en valp från mig. Men vi har ju alla vår vardag och myckat att stå i med. Jag ser att du är nöjd med Rasmus (alias Wayne Rooney) Skicka gärna bilder

MYCKET intressant att läsa ditt kåseri angående boende för oss domare. Likaså svaret från Siv. Jag anar vem det är.
Nu är det så att jag dömde i helgen och det du delvis skriver passar ganska bra in där. Många domare klagade på värme brist som var mycket behövligt efter att ha stått en dag i regn och kyla. Att komma tillbaka till ett efterlängtat varmt rum och het dusch var väl det som mest höll en i gång. Men, icke 13/14 grader på sin höjd
Men, sånt händer.
Jag håller med Siv att i 75% så är domarens boende helt ok men ack, de där 25% är ibland inte roliga. Trångt, kallt oätlig mat osv. Som sagt, inte vanligt. Det är för det mesta mycket trevligt och gemytligt och angående säga ifrån. Det gjorde ett flertal men inget hände tills dagen efter. Maten där emot var superb. Rena ****
Jag tyckere tvärt om mot Siv. När jag varit utomlands har jag i flesta fall haft rena lyxen. Nästan så man skäms. Det närliggande minnet påminner mig om Cypern och USA för någon vecka sedan. Stora rum, badkar/dusch litet kök på rummet med kaffebryggare och micro. Stor TV osv
Men, visst har det varit några råtthål också. Vad gör det när jag sitter på ålderdomshemmet i värme och bekvämlighet ( !!!!!!!!?????) och drömmer tillbaka

 

Lena

31 maj 2010 18:34

Jag tillhör dem som arbetar med domarna, är alltså ringsekreterare. Tro mig, vi "lägre ner" än domarna hamnar ibland i mycket tveksam inkvartering.Precis som Lisbeth refererar... dessutom placeras vi ofta 2 och 2 i dubbelrum utan att man tillfrågats. Hur trevligt är det att dela diminutivt rum med en fullkomlig främling... Trött är man efter en held dag i koncentration, stel är man i arm-hand efter att ha skrivit kritiker, ibland nästan 100, rösten är slut om man varit " utesekreterare". Då vill man ha lugn och ro, kunna duscha... och äta en bit god mat och sedan somna... det är ju nästan kutym att arbeta 2 dagar i rad...så det är ju toppen om man inte hamnar i iskalla vandrarhem, i husvagnar (har hänt!) eller på mysko hotell.Ofta inte alls med samma kvalitet som domarna.Jag har nästan slutat att arbeta som ringsekreterare, jag orkar bara inte med allt trassel och tjafs...helst arbetar jag på rasspecialer.Där blir man ordentligt behandlad... och trevligt är det nästan alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...