Direktlänk till inlägg 30 oktober 2010
Jag tycker om katter... då inte minst perserkatter. Under 80-talet hade första dottern Marina tre stycken. Två blåcreme honor, Dessie och Patsy (blåcreme liksom sköldpadd är alltid honor..)och så Billy, en vit gulögd hane. Härliga katter! De var älskade familjemedlemmar och även fina utställningsmissar, om än på en blygsam nivå. Underbara djur för en tonåring att pyssla med...
Vi kommer alltid att vara tacksamma mot den kände yorksireterrier- och pekingeseuppfödaren Henrik Johansson, nu uppskattad utställningsdomare av västgötaspets och flertalet andra raser. Han introducerade oss till perserkatternas underbara värld. Marinas första perser Dessie var dotter till hans creme-hona.
Persianer är maffiga katter, runda, korta och satta, med fina bredder överallt och en vacker silkig päls som kronan på verket. Det finaste med perser är dock temperamentet; de är milda, vänliga, tystlåtna och försynta - sociala och roliga med många sällskapstalanger. Den folkligaste av Marinas katter var Patsy, som visserligen inte var någon höjdare ur utställningssynpunkt men som gärna poserade på foto. Därför blev Patsy vinjettkatt tillsammans med pekingesen Tott på min Djurspalt i Allas veckotidning under många år. (foto Hänt i Veckan)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|