Bilden är från en tjusigare tid, föreställer som synes två Stjärnor och en i Randigt! Some trip down memory line... De i hundsporten någorlunda bevandrade torde känna igen dessa stiliga herrar, som numera uppnått toppen inom hunderiet. I bästa fall igenkänns även Yours Truly...
Har just insett att en massa nya människor också läser ulvusbloggen! Ojdå... folk som inte känner mig, vi kanske aldrig har träffats! Här gäller det att sila snacket... Folk kanske tror att Yours Truly alltid är arg? Tvärtom, hoppas jag - på den här bilden ser jag dessutom snäll ut, vilket man väl vill vara? Dessutom behövde en annan pigga upp sig lite efter dagens motgångar.
Go´natt, kära vänner!

Solen skiner, det ena körsbärsträdet blommar, men Yours Truly är så trött, så trött, orkar ingenting... Morgonens dust med svensk sjukvård sög musten ur mig, det ena jag önskar är att ligga i min sköna säng och försöka låta bli att klia på ni-vet-vad.



Dessvärre har jag så mycket att göra, eller rättare, saker som bör tas itu med:



* Kratta bort hö och skräp från gården.



* Samla ihop nerblåsta grenar och bära bort.



* Borsta och kamma alla hundar som fäller, dvs samtliga.


* Borsta alla hästar (dito).



* Fortsätta inomhussaneringen; tömma andra delen på linneskåpet, skura skåpet och tvätta alla lakan.



* Tömma och bära bort den sista kvarvarande buren i Ingrids rum, flytta ett stort skåp därstädes samt dammsuga bakom detta.


* Betala räkning som jag misstänker förfaller inom kort.


* Göra prydligt paket av felexpedierad vara samt returnera.


* Ta itu med min deklaration som jag fått anstånd om (stööön!)



* Åka och köpa blommor till amplarna, plantera och hänga upp.


* Laga stängsel som fölet Viola rivit ner, samt snabla ihop elaggregatet.



* Husfadern kommer att förvänta sig middag idag. Har inte tid och ännu mindre lust till detta.

* Tjogtals människor, ifs trevliga, vill ha Adas valpar! Hur löser jag det? Småttingarna har ju inte ens fått ögonen än...



* Imorgon är det kurs, hur ska jag orka med det? Varken Gerda eller jag tycker det är kul längre. Funderar på att försöka byta kurs. Dessutom blir man numera deprimerad bara av att kliva in på appellplan. Den gränsar till Fängelset. Det kan ju inte SBK hjälpa, men i alla fall... Förut såg man inte anstalten, men skogsdungen mellan är kalhuggen, så nu stirrar man rätt in i en betongmur. Innanför denna dväljes landets sexualförbrytare. Visserligen kan man ställa sig med ryggen mot muren, men stället ger ändå konstiga vibbar.



* Enda ljuspunkten i denna vecka, som började så miserabelt, är att kolla på Ingrids valp på fredag. Att umgås med kulturellt orienterade människor samt se vackra hundar brukar pigga upp.


*Idag är det riktigt motigt! Får man be om en applåd?

Jaha, en annan har ett födelsemärke som börjat se mysko ut. Tänker inte tala om VAR, placeringen är lite pinlig. Födelsemärket var möjligtvis pikant när man var 18 år, nu är det bara ivägen, växer och kliar. Alltså bör man kolla upp eländet. Har dragit på detta. Dels beroende på stor aversion mot hela sjukvårdsapparaten, såsom den utvecklat sig. Min misstro mot svensk sjukvård är nästan lika stor som den mot försäkringsbolag och det vill inte säga lite. Efter en nära-döden-upplevelse å N--e sjukhus har det inte direkt blivit bättre...


Fast varenda gång jag rör mig så påminns jag om det kliande födelsemärket!


Husfadern, som är invigd i problematiken, ringde och tipsade om en radionyhet; Stockholms landsting har någons slags födelsemärkesdag och det är idag. Nu börjas det...


Tillbringade en värdelös halvtimme med att slussas runt från den ena ovetande instansen till den andra. Hann hetsa upp mig åtskilligt... Tänk om man beordras av med alla skylande plagg? Är en blyg trebarnsmor och gillar inte att strippa inför främmande! Fick till sist info att kontakta Hud på N--e sjh. Påminner om gamla Hud & Kön, en institution som Yours Truly lyckligtvis aldrig behövt befatta sig med... Och här sitter jag nu, petande på min knapptelefon. Upptaget! Och inte går det att ställa sig i telefonkö... Funderar på att ge fanken i det hela! Fast å andra sidan vore det ju snöpligt att ha klarat sig genom 63 år med all tänkbar dramatik och så kola i en så löjlig åkomma som ett födelsemärke...


Äntligen kom jag fram! Men en stackars sköterska, som lät som halvvägs mellan Dårhus och Bårhus, meddelade bleklagt att N--e skitsjukhus inte är MED på födelsemärkesdagen! Man har ingen läkare! Kunde inte den förträffliga Vårdguiden ha! eller åtminstone sjukhusväxeln ha upplyst om detta?!! Hon kunde boka med en tid om SEX månader. Så fint! Vad jag förstår så bör man kolla misstänkta födelsemärken rätt pronto, ety chansen till överlevnad vid malignt melanom (hudcancer) ökar vid tidig behandling.--Fick tämligen omgående ett telefonsamtal från kära storasyster Inger, som enträget bad mig kontakta en hudspecialist på söder. Gjorde så, lydig lilla syster som man är, men aktuell doktor kommer att åka utomlands, så någon tid för mig och min anomalitet gick ej att uppbringa. Nu ger jag fan i detta! Grrr...