Jag orkar inte skriva något närmre referat om finalen i Champions League. Det blev en utdragen historia. Husfadern och jag bänkade oss framför TV:s beväpnade med te och sockerkaka och initerade rapporter om dagsform och strategier. Lysande fotboll i 90 minuter, då det stod 1-1 mellan Manchester United och Chelsea. Därefter förlängning, ösregn, kramp, missmod, fula efterslängar, gula kort och tom en utvisning. Man tänkte mörka tankar om de insulära britterna, ända tills man insåg att de mest skyldiga var spelare med ursprung från Elfenbenskusten och Argentina... Så blev det då straffläggning - detta gissel för mänskligheten - husfadern sa att det i alla fall är bättre en slantsingling, som på 50-talet. Hörde förresten att detsamma praktiserades vid en årsmöte i en specialklubb. Klubbens ordförande valdes via lottdragning, då mötesordföranden var feg och inte vågade använda sin utslagsröst... United vann till sist i det långa loppet dvs matchen...

Extatiska rapporter från valphämtningen i västerled. Underverket är pigg och käck och har ett fruktansvärt gott humör. Fortsättning följer...

Go´natt...Zzzzz--Värdelöst Vetande: Om en hund springer in på planen, snor bollen och släpper den i mål, så döms målet bort. Om däremot domaren träffas av bollen som på så vis styr in i mål, räknas det som mål då domaren ingår i planens krevisita. Den spelare som var sist på bollen tilldöms målet...