...på sin födelseda´...Grattis till Uno, Chipsmakers Uno Vallman, som blir 7 år idag!Uno är en härlig kille, populär i de vidaste kretsar. Typiskt, när flytten gick från gamla lyan i Nynäshamn, så var Ingrids svärpäron mest bekymrade över att U-hunden försvann från grannskapet. Han fick idag ett gratulationskort från fanklubben, inklusive katten Frasse! Uno har varit med om mycket... flyttat till Nynäs, fått en husse, vunnit cert & Cacib, blivit sexbarnsfar... Och nu, lagom till sjuårsdagen, flyttat tillbaka till Roslagen med Ingrid & Ola. Snart får Uno en lillebror; skottevalpen Viggo är beställd! Födelsedagsbarnet har mycket att skratta åt!

Vi har nu gått tre kurstillfällen. På ett vis har framsteg gjorts; Gerda har lärt sig sitta kvar i bilen, samt "Sitt" och "Stanna kvar". Dessvärre har hon också lärt sig andra saker... Jag anmälde till kurs för att min lilla hund skulle vänja sig vid en annan miljö, träffa andra människor och hundar, kort sagt; får vara med om någonting. Det senare har hon också fått, men inte på det sätt som tänkt var.


Jag de senaste 10 åren gått sju olika kursen på brukshundklubben, med fem hundar, samt en spårkurs på lokala kennelklubben. Dessa har varit mycket lyckade och berikande för individen. Det är precis detta som jag önskat och inte haft en tanke på något annat. Det var jag beredd att betala 800 kr för samt deltaga vid 8 x 2,15 timmars kurstillfällen. Jag anmälde därför till en valpkurs, kom inte med, anmälde igen och blev tilldelad plats på en grundkurs. Hade Gerda varit en vecka yngre hade valpkursen varit aktuell, men så blev det tyvärr inte. Nu säger sakkunskapen att skillnad i kursplan är i stort sätt obefintlig, men i praktiken är vår grundkurs mer problemorienterad. I vart fall har den skapat problem.


Alla kurser har haft ungefär samma upplägg. Men genomförandet i aktuell kurs skiljer sig. Vid "de andra" har vi haft gemensam samling - med hundar! Hundarna har då kunnat kolla in varandra. Ibland har vi även gått en liten promenad tillsammans. "Vi-känsla" har uppstått.


Här ska hundarna sitta i bilen... Det ger jag fanken i utan framhärdar med att ta in Gerda i klubbstugan. Jag vill inte lämna en sjumånaders valp ensam, ja inte någon hund, i en stekhet bil på en parkeringsplats, även om det "bara" är en halvtimme...


Sen ska det gås igenom, fikas och och pratas, i mitt tycke i en oändlig tid. Framför allt noga inpräntas att hundarna ska hållas åtskiljda, inget umgänge alltså, vilket först sas skulle förhindra bråk. Hundarna ska jobba och inte ha med varandra att göra. Inget nosande och hälsande! Det senaste budet är pga förhindrande av smittspridning av bl a noskvalster(?)! Mycke snack och lite verkstad... Någon "vi-känsla" har inte infunnit sig. Efter tre kurstillfällen vet jag fortfarande inte namnet på övriga hundar eller vad ägarna heter. Ja, de har ju en gång presenterat sig och namnen står säkert på kursmaterialet, men i alla fal... På "de förra kurserna" - jag ska inte tjata mer om det - har man fikat efter träningen. Då har hundarna legat utslagna på golvet och allt har varit lugnt och avspänt. Ingen hund har haft minsta tanke på bråk.


Gerda har under kursdagarna gått med lång hals och undrat vad detta är för massa människor och främmande hundar som hon inte får komma underfund med. Den strikta åtskillnaden har, såvitt jag ser det, bara skapat spänning mellan hundar. Nu senast hände det som inte får hända, nämligen att två stora hanar brakade samman. De hade väl gått där och laddat i strama koppel. En hund tog tillfäll i akt, slet sig från sin ägare och flög på en annan hund, ramelbuljong uppstod. Som tur är blev ingen skadad - fast en ägare fick nog fingret i kläm? - men Gerda som stod nästgårds tog illa vid sig. Dessvärre är hon nu också livrädd för instruktörerna.


Vi får se hur det går i fortsättningen...om det nu blir någon sådan...