... och drabbades av akut söthetschock! Ingrid höll upp honom utanför bilens fönster, så att jag skulle se honom men inte komma i kontakt med hundarna. Jättefin! Uno och Viggo med husse och matte hade varit på långpromenad till Vigelsjö gård. Viggo hade träffat fyra baggar! Han går nu fint i koppel, men jag misstänker att han fick bäras i sin fina väska mesta delen av vägen. Lille V var ganska simmig i blicken, gissningsvis rätt trött av alla spännande upplevelser. När jag skriver detta ligger han förmodligen och nanar i sin korg.

Medan vi stod (utanför sjukhuset) och berömde varandra dvs jag beundrade lilla V och Ingrid var glad för hösäcken jag hade med, såg jag i ögonvrån en äldre man som backade ut från parkeringen, och fortsatte att backa - rätt in i min bil. Ritsch-ratsch-fili-bom-bom-boom! Jag klev ur, det hade blivit en buckla baktill, men den rätade ut sig. Ur den andra bilen vacklade en blek farbror, bad om ursäkt, etc. Han såg så ledsen ut så jag prövade ett litet skämt: Tur att du stannade, annars hade jag blivit tvungen att springa ifatt och spöa upp dig! (Ursäkta dessa smaklösheter, men detta är Roslagen och här kör vi med den kärva stilen!)

Farbror Blek: Det hade inte varit så bra, jag är just utskriven från intensiven...

Vad säger man? Släpper man ut klena åldringar som knappt kan stå på benen hur som helst? Förutsätts det dessutom att de kan köra bil! Det slutade med att jag fick trösta och klappa om den gamle och be honom köra försiktigt hem...

Mina mörka tankar om svensk sjukvård (i allmänhet) och Norrtälje sj-h-s i synnerhet fick ny näring med hemsk hastighet...

Sitter och väntar på att hovslagaren ska dyka upp. Dolly, Voice och Viola ska få fina fötter innan de åker på sommarbete. Bra för dom och en arbetsuppgift mindre för mig. Men samtidigt försvinner trevnaden med dessa små fina ponnyer, deras betande på gården med lugnt svängande svansar och det mysiga pysslet med hästarna. Suck! Hur går man vidare? Med vad då? Långsamt har det gått upp för mig att all verksamhet gått i stå. Allt roligt och spännande som planeras får skjutas på framtiden. Gone! Out of the picture! Känner mig blåst på belöningen för allt slit. Den 10 juni är det kursavslutning, vi kan inte vara med... Almanackan, som hittills varit tryfferad med verksamheter, ekar plötsligt obönhörligt tom. Husfadern har fått massor av förfrågningar om domaruppdrag. Jag sa: Döm på du! Så en lång sommar in splendid isolation utan "någonting" är vad man kan ser fram emot... Depp!

Framtidshopp! Får vi presentera Ingrids skottevalp Raglan Reform Club "Viggo". Hans mamma är Raglan Rival Queen (Brio French Connection – Ch Raglan Royal Lady), två cert och vinstrikaste skottetik 2007, och pappa tyska importen Peppone zum Stiefelchen (Monet zum Stiefelchen – Skarlet von Tinsdal) som hittills har två cert.
Fin eller hur? Kan förstå hans lyckliga ägare som inte kan se sig mätt på underverket. Se sån stil han har....