Maskrosen strävar alltid efter ljuset... Detta apropos förmågan att överleva svåra kränkningar och tramautiserande upplevelser med förståndet i behåll - förhoppningsvis. En underbar vän, som talar med Yours Truly ibland - som just nyssens. sa: "Jag vet detta, jag är också en maskros..." (och avvärjde mina invändningar) - "Även jag har förmåga att härda ut och ta mig genom asfalten - precis som du... Men vi är fan i mig fortfarande bara maskroser!" Man får väl nöja sig med det...
Taina
16 oktober 2009 18:35
Jag är en som sticker ut hakan och får ta smällar som ses med en rynkad, harmses panna...
Lisbeth, har vi inte träffats på Götaplatsen eller i Nordstan....:-)))
Hur som helst så har Kaparna tagit över många raser och vi som hängde hos Sörvik och på Tuvefältet och på Västras kennelklubbslokal på Södra vägen kan känna oss överkörda nu då nya kvastar sopa.
Björn von Rosen, Margit von Corswant ( som jag besökte och ville köpa valp ifrån) Svarthuvans, Terrierkennlarna från södra Göteborg Och alla dessa underbara personligheter är förmodligen bara pinsamma gamlingar som inte har en aning om vad som gäller för den "moderna" aveln?
Taina
http://www.chiroskas.se
Duritzan
17 oktober 2009 20:10
Och vad är det för "bara" med maskrosor?
De är vackra, fröställningarna är roliga att blåsa på och de är ofattbart tåliga. Kan man önska sig bättre?
Kul
18 oktober 2009 01:19
Hej Tania, vilka minnen man får. Jag rörde mig i samma kretsar på den tiden (men känner inte dig). Många av de underbara, hundkunniga personligheterna är ju döda. Men Kaparna vet inte ens vilka de var. De vet inget om vad som hänt i rasen innan de själva kom in för några år sedan. All den kunskap och erfarenhet som fanns, vet de inget om. Nu är det bara jag, jag och makt som gäller för föreningskarriäristerna.
Hälsningar från en som tröttnat