Gjorde allvarliga försök att följa tankegången i den mest textutrymmeskrävande artikeln i Hundsport. Det hela låter ju - välvilligt tolkat - mest överspänt och oroande. En stolle och pekoralist, således? Något annat kryper på... Ända sedan senaste HS dök upp har jag haft den gamla barnramsan i huv´et - förmodligen är det något fel någonstans (på mig) eller hejdlöst skämtlynne eller annat, men man behöver bara byta ut "nigger" mot aktuell hundras + några ord här och där så är det fritt sprunget ur (sorglig) verklighet och det går att skratta ihjäl sig åt eländet. Uppmärksamma (och rimbenägna) läsare kan säkert räkna ut sammanhanget. För övrigt gillar jag bilden på krokodilen, den ser ut som jag känner mig just nu - väpnad neutralitet!
Hurusom, här är historien om krokodilfamiljen som fick ont i mun:









I Niggerland, händer ibland




att man får se på Nilens svarta strand




Herr krokodil




Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman









Solen den skiner ner på negerlandet ner




Där ligga de och gäspa käkarna ur led




Herr krokodil




Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman









Herr krokodil, Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman




De dra åstad,




vandra i rad




till gamla negerdoktorn Pillerman









Krokodilen Lilleman, han skrek i himlens höjd




Men doktor Pillerman han grinade förnöjd;




Jag tror minsann




Gapa du kan!




Jo-jo, sa gamle doktor Pillerman









Doktorn tar fram, högst allvarsam




en jätteflaska full med levertran




håll dig nu still




Herr krokodil




sa han, och käkens gångjärn smorde han









Herr krokodil slog gapet samman med en smäll




och det blev slut på krokodilebarnets gnäll




Gäspning man kan




bota minsann,




med levertran sa doktor Pillerman

Sänningegårdens Gerda Linnea - i bakgrunden släktingen Ulvus Gunvald JacksonDet blev något mupp med uppdateringen på hemsidan - som nu är tillgänglig igen? - och fel bild på mamma Gerda, som inte skäms för sig. Men hemsidefotot är från 4,5 månaders ålder då Gerda blev BIG-valp... Här är en bild från mer vuxen ålder...






Sänningegårdens Gerda Linnea är grå och stubbsvansad, fulltandad och har en genuin "gammal" stamtavla av svenska linjer, inavelskoefficiens 0. Hennes far heter Skarsjötorps Anton, en trevlig långsvansad hane med 2 cert på utställning, exteriörbeskriven, lydnadsmeriterad, arbetande vallhund.






Gerdas mamma är Ella-Bella, stubbsvansad, exteriör- och mentalbeskriven, med CK på utställning, mor till champions och en fantastisk avelstik, Gerda är född i en kull av 10 friska valpar.






Gerda är är inte officiellt meriterad, men gjorde debut på valputställning med att vinna sin grupp. Hon är lik både mor och far; i själva verket är hon på något charmfullt vis "två" hundar; en försynt och kelig innehund och ute är det full fart, vallar det mesta, även matte... Hon har aldrig varit sjuk.






Lilla Gerda visade sig - föga överraskande, men ändå glädjande - besitta utmärkta avelsegenskaper; bar och födde lätt sina valpar. En underbar mamma!






Hennes tre småttingar är välskapta, glada och sociala, har korrekta valpbett och pojken har båda testiklarna.






Detta var lite kompletterande uppgifter om valpmamman.