Det här är Ulvus Odetta Gordon 10 veckor, nu är det bara denna lilla kvar...





Släkt och vänner ansätter Yours Truly med frågor, ska du har kvar...?





Svar: det vet man inte...





Än så länge uppfyller lilla Odetta alla kriterier för kvarstanning; dels är hon underskön (alltså vacker och harmonisk för uppfödaren att vila sina trötta ögon på, vilket kanske skorrar illa, men så är det) dels är hon folklig och viftar rart på knorren åt främmande (och då förhoppningsvis även utställningsdomare). Jag trodde inte att jag kunde vänja mig vid långsvans på västgötaspets, tycker den ser konstig och påklistrad ut och liksom inte harmonierar med resten (nu svärs det i kyrkan) ivf den mer påkliknande modellen. Men den här lilla knorren är bara fööör bedårande och passar så bra till kroppen med övriga tillbehör. Dessutom har lilla O rejäla vinklar runt om, vilket mina inte brukar ha...





I alla fall har Odetta åkt upp i mattes säng, sover sött på huvudkudden och säger inte ett knäpp, vaknar med ett gäsp när husse går upp, pinkar ute och har gått i koppel för första gången. Så vi får se...





Hurusom har den här kullen varit väldigt spännande; den innehåller en ny mammalinje och så vitt en annan förstår, en kombination som ingen tidigare kommit på att göra.





Blues-kullen har i flera avseenden varit annorlunda än tidigare vgs-kullar som är födda här, det är vi överens om. För det första var valparna hela tiden väldigt tysta, man märkte knappt att de fanns. Så har de en mysko "ny" färg - ho vet vad det blir i slutändan...





Valparna visade tidigt en stor upptäckarlust och självständighet eller vad det nu är tecken på. Ingen ängslan att i samlad tropp, utan stöd från matte eller vuxna hundar, utforska även de mest avlägsna delarna av gårdens alla vinklar och prång. Ibland såg jag tre små figurer målmedvetet kava iväg långt bort... De är inte så där kolossalt kontaktberoende (läs mattefixerade), vilket jag gillar.





De valpar som flygit ur boet har anpassat sig fint - enligt rapporter från nya ägare.





Odetta har en specialité - ja, hon har flera... Först och främst har hon kunnat sitta "vackert" - dvs på bakhasorna som en hare redan från 7 veckors ålder. Det gör hon helt spontant och verkar naturligt för henne att göra så när hon väntar på något. Det här var hon ensam om att göra. Den andra saken hör ihop med röstliga resurserna. Även detta är hon också ensam om. Pappa Jack är inte skällig, men pratar och uffar när han vill (ha) något. Mamma Gerda är ovanligt tyslåten, men istället utrusad med ett häpnadsväckande grovt skall för en så liten tik, som hon använder när hon vallar (matte) vilket hon gör jämt. I lilla Odetta är dessa egenskaper kombinerade om man så får säga...





Men det är ju uthärdligt under förutsättning att allt det andra finns...





Vi får se hur det går!


***


Idagens är det första dan utan vedeldning! Fler sommartecken: igår och i morse guckade göken i väster och för en stund sedan fick tomteverkstan hastig slå igen för dagen då åskan brakade lös! Tyvärr utan åtföljande regn...


Den stundande helgen blir mer än lovligt hektisk; Roslagens BK har sin stora Kr:i H-färdstävling, så far dömer (eller annorstädes funktionerar i tre dagar) våra husdjur lär inte se röken av husse. Yours Truly har ett stort referat + en krönika kvar att tota ihop. Fast helst skulle jag bara vilja gulla med den lilla...