idé & foto: Felix Nilsson

  

Nu ska jag skriva en sak som jag nästan aldrig sagt till någon (fast jag har kanske haft anledning att skriva något liknande på bloggen). I mitt jobb möter jag människor av alla sorter. Jag tycker synd om många av dessa. Det är resurssvaga stackare som önskar att de aldrig blivit födda. De är hundvärldens olycksbarn som alla hackar på. Det är inte deras fel att de ingenting begriper och att allting är åt helvete. Och alla andra, i egna ögon lyckade och väletablerade, som sitter ovetande på ulliga rosafärgade moln och aldrig anar ett knäpp. Vad har dessa gemensamt? Ni är lurade, grundlurade!

Alla äro förenade i den flock av fän vilkas avgifter och engagemang göder en hoper skitstövlar som skrattar hela vägen till banken... Det är de så kallade organisationskarriäristerna - en massa nollor med någon übernolla i spetsen - som förstör våra liv.

Alltså de självupptagna idioter som bara tänker på sina förmåner och titlar och prestige och makt och så kallad ställning. Åh Gud! Och statusmarkörer som årgångsviner och fet lön. Men jag då? Hur ska jag få en sportslig chans att leva, att kunna betala räkningar och handla djurmat? Gud vad jag är trött på alla chefer, svinpälsar och likställda! Som anser att de kan hunsa med andra bara för att de har det bättre förspänt. Det finns massvis med sådana figurer och man kommer aldrig åt dem, vilka missgrepp och katastrofer de än åstadkommer på grund av inkompetens och hybris och ren dumhet. Det är alltid sådana typer som skor sig på andra människor och/eller "glömmer" sina förpliktelser, och då INTE MINST betalning för hederligt arbete - som t.ex till Yours Truly. Grrrr....

Tillkännagivande: Nu är det dags! Kalla in Paragraph Panthers! Take no prisoners! Hit med Themis mantlar och peruker! Juridiskt ombud, dvs min advokat - det låter det! - är alertad och pigg på att ta sig an fallet. Yours Truly är härtill nödd och tvungen. Nån djefla ordning får det lov att vara!

Driv månglarna ur templet!

- Vad förbjuder väl oss att skrattande säga sanningen? Ja, så måste det bli när inget annat hjälper, när dagens syn tycks vara otillgänglig för förnuftsskäl i annan riktning.

I väntan på inspiration Pompeji, 1:a årh. e. Kr.

Tar dom in vad som helst i Kåren? säger kommissarie Bäckström i Leif GW Perssons deckare. Trots att Bäckström har en del avgjort osympatiska drag känner Yours Truly understund en viss samhörighet med romanfiguren. Bäckström är en cyniker och sanningssägare, han är karl och polis, så där upphör likheterna. Bäckström kan överblicka ett långt liv i ordningsmaktens tjänst. Han noterar när något hänt inom Kåren. Jag kan på samma vis se tillbaka på ett halvt sekel inom hunderiet, däribland mer än 30 år som reporter i Totalhundsporten med SKK-kremlologi som specialitet. Då får man Perspektiv!

Det är nu man måste freda sig emot är de små stegens tyranni. De som uppgivet slår ut med händerna: Jamen, Danmark har ju förbjudet 13 raser... Men det vara politikerförbud, beslut av dansk folketing! Det är skillnad det. Vi har tidigare har politiker/myndighetsförbud av raser som shar-pei och sarloos wolfhond. Nu finns dessa i vårt land utan att världen går under för det. SKK kan inte stryka en hel FCI-ras bara för att relationerna med rasklubben går på kryckor och för att någon inflytelserik person säger "jag tycker de där hundarna är fula..."Det var ett av de små stegen. Finns många fler. Ska ta dem en dag när jag känner mig stark. Till dess ska jag nöja mig med att skratta (lite tyst) för mig själv.