Kära omvärld - nu ska jag berätta dags- eller rättare kvällsläget i gården Vårdal. Yours Truly är ensam med "barnen" dvs djuren och det är inte ett dugg synd om mig... Kära far har avvikit till staden, ska gå på konsert, gissningsvis också på lokal(?) och det är honom väl unt, samt sova över hos äldstdottern med familj. Favoritsysselsättning just nu - At Home, Counting My Blessings:

* Jag är frisk ivf intalar jag mig det, samt stark - kanske inte som en häst, men något ditåt.

* Jag har en underbar familj, alla är snälla och månar om varandra.

* Har fantastiska vänner! Jag förstår inte vad de ser i mig, men i alla fall... Kram, kram...

* Har friska och fina djur!

* På gården glänser - var och en på sitt sätt - ett gäng stoltheter, dvs min hästkrafter. Se representativt urval å foto.

* Jag har massor med spännande arbetsuppgifter!* Ekonomin är sund och stabil efter ett antal med förlov sagt fragila år.

* Liten sparad peng är t o m undanlagd för kommande glädjeämnen!

* Vårt gamla hus ser ut att ha repat sig efter en radda opassligheter - hör ihop med de fragila åren...

* Kan inte bärga mig tills jag får ägna mig Home Improvements - målning, tapetsering & pynt!

* Senaste årens engagemang som hittills kostat blod och tårar, svett och möda är nu plötsligen självskötande... Eja, Gud i det! Go´natt sköna värld.

___

7.00 dagen därpå... Kära fars stadsförlustelser ended up on the wrong foot s a s - 6.30 - när Yours Truly precis börjat irra omkring på farmen - då ringer han och kan inte komma hem! Ja! Hans bil startar inte!

Så ville hans snälla och på alla vis själsfina och och framför allt otroligt snygga hustru möjligtvis öka sin godheten att komma och hämta honom...? Gissningsvis var det något slags arrangemang med startkablar inberäknat... Så då får jag väl göra det. MINA hästkrafter är i alla fall pålitliga...

Nyligen möttes människor i ett stort hus som har ett platt tak -  översta våningen -   där massor av snö har samlats. Man blev plötsligt medveten om att om taket  gav vika – som  andra tak gjort  i vårt land som blivit  så ovant vid vinter  - så skulle det finaste och bästa i vår hundvärld utplånas -  ”Alla” var  där – alla som  förstår att  de är nödvändiga för  att  det "vi" har gjort och gör  skall bestå.Nu  höll taket och  snön smälte  av  värmen  underifrån. -  Hade det  kollapsat så hade  eviga värden likväl inte utplånats – man måste faktiskt  helt privat och personligt orka att ta detta till sig och  kunna hålla med om att  det  nog är  rätt sant och  väldigt viktigt!

Man kan utläsa det i kommentarerna till veckans inlägg om Guldåldern och Doktorn. Det är väldigt starka och värdeladdade ord som återkommer gång efter gång - civilkurage, hederlighet, ärlighet - rättvisa! Det är intressant och visar att människor - "vanliga hundägare" - en del för mig okända, har uppfattat detta som viktigt, kanske också saknat dessa personliga egenskaper i den värld vi lever i. Det är mycket tänkvärt.

Kung Bore släpper inte greppet! I natt var det 23 grader - hur kallt det är hos Astrid i köldhålet Svanberga en mil härifrån det törs jag inte tänka på. Snödjupet på vår gård är mer än en meter, drivorna en och halv meter höga. Igår körde jag fast här hemma men lyckades ta mig loss på egen hand. Triumf! Det är härligt att kunna klara av sådant själv! Om man skottar ner till markytan syns en decimetertjock stenhård skare - det är besvärligt för alla djur - vilda likaväl som våra. De fyrfota på gården har egentligen ingenstans att ta vägen, det finns bara gångar att gå på. Snön har frusit ihop, den ser ut som vit marmor och bär hundarna, men inte hästarna. Kära far gjorde en hjärtevärmande insats i morse och skrapad rent i syrenbersån så att ponnyerna slapp stå till magen i snö vid första frukost. Det uppskottade var uppskattat om man så får säga!