De små tibbevalparna växer och frodas. Väldigt jämna och fina är de. Börjar få misstankar om att två av de svarta - black & tan - bebbarna inte är "svarta" utan mycket mörkt sobel. Det är liksom skillnad på "svärtan". Spännande! Två "svarta" är i vart fall tingande, en kille och en tjej. Egentligen är jag inte helsåld på att tinga valpar långt i förväg, etc. Det finns ju alltid något som kan bli tokigt, man vill ju se hur bebbarna tar sig, m.m Men å andra sidan är det bra med en viss ordning i leden. Rätt som det är står man där och "tåget har gått" som en av de förväntansfulla spekulanterna uttryckte det.Så sant!Det är dock ingen tvekan om färgen på de små västgötaspetsarna - den långsvansade vite är snövit, den stubbsvansade mer "vintervit", kolsvarta nosar och ögonlockskanter, de är tingade de med. De grå är standardenliga och vackert grå med mörka nosar och öron. Hjälp så söta de är!Börjar ta sig fram, pinkar begåvat utanför vetbeden, kan sitta och har börjat upptäcka varandra. Idag hörde jag första tillstymmelsen till ett litet "vuff". Imorgon blir de tre veckor. Har inte bestämt mig för vad tiken ska heta. Tycker inte hon ser ut som Miss Jane

Äntligen svalare väder! Vi har tagit oss samman och gjort diverse utrensningar. Husfadern sanerade och putsade prisskåp(en) med innehåll. Some trip down memory lane! Där fanns utmärkelser och tävlingar som man inte minns, än mindre att man varit med. Nu är allt polerat och inställt på rätta platser. Man får ha solbrillor på när man passerar vardagsrummet! Ha ha...Yours Truly ägnade sig åt livets mer, hm... fundamentala sidor, gjorde rent åt djuren (inne), krattade bort hästskit (ute) samt skurade väggar, golv, toa och handfat på muggen. Spendid resultat!Åkte och hämtade 50 balar hö, jag som är höjdrädd klättrade livsfarligt 4 meter upp på en ranglig stege och langande ner balarna. Man kan mer än man vet om. Det är härligt att vara frisk och stark!Sen fick Dolly, Voice och lilla Viola åka på fölkollo. De trippade snällt in i transporten, hej med dom (snyft!). Jag får tänka på hur glada de blev när de kom ut på det stora grönbetet. Hopp i galopp! Dolly och Voice hjälps åt att vakta fölungen, går som två elefanthonor med Viola mellan sig. Ingen annan häst får ännu sticka fram näsan och titta på vårat föl. Det är faktiskt ganska rörande att se.