Ulvus Troy, 3 veckor, grå med kort stubbsvans. Minst i kullen men absolut inte liten, välskapt och fin.

Ulvus Barnaby, 3 veckor, kort stubbsvans, mörkt grå med varma färger, vit bröstfläck och vita Musse Pigg-handskar på framtassarna. Tillsammans med Tim Fox störst i kullen, bröderna klättrar skickligt ur lådan och beger sig på egna upptäcksfärder.

Ulvus Jack Frost, cremevit med vit nosstrimma, stubbsvans. Mycket mysig och pigg.

Ulvus Tim Fox 3 veckor, vit med lång svans. Mycket kraftig och framåt, först med att svinga sig ur lådan. Vilken atlet!

Det här är Ulvus Nancy Drew, en kraftig ljusgrå tik med lång svans.

Alla små valpar mår bra, växer och frodas. Igår upptäckte igår attMinnas juver var sprängfyllda. Hm... När såg jag henne mata valparna sist? Grubbel, spioneri, forskning. Aha, de små söta nallebjörnarna hade fått sylvassa tänder, dito klor. Med lite mild övertalning och uppmuntran fömåddes den sargade modern att uppsöka sina små (det gör hon så klart, städar kvickt efter dem, äter upp deras kvarlämnade mat och hoppar sedan därifrån utom räckhåll). Nå, nu fick Minna stå var och valpar tuttade. Snart var de mätta och belåtna och juvren hade återtagit sin normala sladdrighet. Fulltankat!Nu börjar den trevliga tiden med många förfrågningar på bebbarna. Hittills har det bara varit sympatiska spekulanter och väl genomtänkta planerade hundköp. Det blir många och långa telefonsamtal, mail och bilder skickas och jag försöker lista ut att rätt valp kommer till rätt husse/matte. Spännande och roligt! Av västgötevalparna är 3 tingade (t.o.m. handpenning är betald), samt ytterligare 1 eventuellt 2 seriösa på vänt. Likaså har de små tibbarna en rad förhoppningsfulla blivande mattar/hussar. Där är 2 valpar definitvt tingade, en svart kille och en svart tjej.Det roliga är att nästan alla som ska ha valp har haft respektive ras tidigare, hundarna har blivit gamla och varit kära familjemedlemmar. Det låter betryggande.Mina västgötaspetsar går till folk som vill ha en familjehund, får aldrig förfrågan från andra uppfödare. När det gäller tibetansk spaniel är förhållandet det omvända.Har min egen teori om orsakssammanhanget, men den behåller jag tillsvidare för mig själv. Ingen vgs-tik har lämnat valpar hos en annan uppfödare, trots att det är en utmärkt tiklinje med god nedärvning och fina moderegenskaper. Däremot används ett par hanhundar härifrån av andra uppfödare med utmärkt resultat, så det kan inte vara något fel på stammen? Huvudsaken är att de små valparna får goda, permanenta hem. Men visst vore det roligt med lite samarbete?