Tack alla som hört av er ang Minna. Hon satte skräck i oss genom sin hastigt förlöpande opasslighet. Till all lycka repade hon sig rätt omgående. Mitt på dagen kunde hon äta (och behålla maten) och nu ikväll verkar hon helt återställd. Alltså frisk mamma och friska valpar!Detta är inte förhållandet med uppfödaren. Yours Truly är jättesjuk! Årets dunderförkylning! Kom på nolltid; nysningar, frossa, host, host och snyt snyt. Blä!Något annat som kom helt utan förvarning är HÖSTEN! Från sol och barärmat och barfota på gräsmattan till två långärmade tröjor, vindtygsjacka och storstövlar. När jag bedömde att Minna verkade OK, tog jag och åkte in till Staden för en snabb träff med trevliga människor, inklusive en blivande valpköpare, vilket var planerat sedan tidigare. Charmpojkarna Jack och Gunvald medfördes som skådebröd. Allt avlöpte väl, killarna hälsade belevat och visade vilka helyllevovvar de är. Det enda som var tråkigt var vädret, regn och hemsk blåst. Den planerade vistelsen på en uteservering med fika och glass reducerades till en huttrande samvaro under något tak. Nåväl, det går lätt att umgås med likasinnande oavsett omständigheterna.Åkte hem och upptäckte att jag frös så jag skakade. Varm choklad och en filt, la mig på sängen hos lilla tibben Mimmi med hennes valpar, somnade och vaknade av att alla telefoner ringde.Kerstin ville ha hjälp att ta in fölen med mammor. Ilade dit, det fanns elva hästar i hagen och de var dyblöta. Fick in Voice och Viola. De frös de med, Voice darrade i hela kroppen, fick torka henne med handdukar och borsta henne torr.Hem, lagade mat, förkylningen tilltog. Måstge snyta mig var femte minut. Alla myggfönster är borttagna och fönstren stängda (för i år?). Försökte sätta på elementet i mitt arbetsrum. Det hade dött. Tittade på Midsomer tillsammans med husfadern. Bjöds på irländsk whiskey. Kände mig lite bättre.Funderade på om det var slut på olyckorna (motigheterna) för denna gång? Det var det inte. Fick just veta att en liten kämpe som jag engagerat mig i annorstädes, nu inte orkat längre.Ibland är det tungt. Det var den dagen då det blev höst.

Vaknade upp till nya hemskheter. När jag vacklade upp 5.30 visade det sig att Minna är dålig, hade kräks ner hela vardagsrummet! Min kraftiga fina västgötamamma. Stackars Minna har blivit så smal, öronställningen a la JAS-plan talade med en gång om att hon mår pyton. Provade med leverpastejtestet - gammal visdom: om man är tveksam över hundens välbefinnande, nobbas leverpastej så kan man börja dra ana oråd. Minna inte ens tittade åt den erbjudna godsaken. Hjälp!Med tanke på den tidigare tvättmaskinskraschen och all erfarenhet som säger att en olycka kommer sällan ensam, så har jag inten som helst svårighet att fantisera ihop en hel roman. Sjukdom på en digivande högproducerande tik är värsta tänkbara skräckscenario. Blixtavvänjning av fem snart 4 veckor gamla valpar? Och vad har hon blivit sjuk av? Inte en susning. Kan inte vara smitta, ingen annan hund verkar vissen och vi är noga med att ransonera kontakterna utåt. Förmodligen har Minna ätit något opassligt (utomhus?).Här får man bida tiden. Ågren! Prova med liite mild kost senare. Fortsättning följer...