Ulvus Flinga Våröga äg: Gudrun L. design: Pernilla W.

Kennelklubbens tidskrift Hundsport har ett par intressanta artiklar om vilka valpspekulanter som får nobben av uppfödare. Det kan gälla folk som talar Rinkebysvenska, vill pruta, är för tjocka(?!), illa klädda, har dåliga tänder(?!), inte ordnat med hundtillsynen, m.m Läs detta! Mycket intressant!

Jag skulle vilja vända på det och instället säga vem/vilka jag ser som ägare till mina valpar.

* Pensionärer gillar vi skarpt! De är hemma hela dagarna och har oftast god djursyn.

* Folk som kan ha hunden med på jobbet får också tummen upp.

* Tidigare valpköpare.

* Övriga personer som vi känner.

* Människor som haft hund tidigare, helst av aktuell ras.

Det är vad jag kan komma på i hastigheten, men det finns säkert massor mer.

I kvällens Champions League ledde Sir Alex Ferguson sitt Manchester United till seger över Roma på Old Trafford. I andra halvlek kunde Carlos Tevez så vackert nicka in matchens enda mål.

At last! Äntligen fungerar mail - såväl in som ut!!! Och inte nog med det - allt sådan har en annan fixat SJÄLV!!!
Efter ändlösa turer med "självhjälp" och support, kom jag alldeles på egen hand på att det nog behövdes nya koder. Sagt och beställt, det tog sin rundliga tid. Så skulle då kodhelvetena installeras - heter det väl? Inget funkande! Försökte med en iofs snäll supportperson. Jag riktigt hörde hur han grinade illa över min Imac, mitt mossiga program, m.m Fick en reservmail på internet så att jag iaf kunde se min e-post. Kände inte för att ha det på detta viset. Någon mer hjälp från supporten var inte att räkna med. Jaha. Hade detta hänt för 5 år sedan hade man brutit ihop hulkande över tangentbordet. Men nu har en annan blivit djärvare... på gott och ont.


Visseligen matchade inte några av telias uppgifter någon motsvarande kontoruta, men so what! Man får ju prova sig fram. Och så gjorde jag det. Och si, med en hel del knirr och knarr rasslade skiten igång. Ha!


Detta kallar jag andens seger över materien, eller nå´t...



PS. Säg den glädje som varar beständigt! Nu har de flesta av favoriterna bland hemsidorna försvunnit och inte går det att lägga till nya. Så nogot mupp är det, man får hanka sig fram på gammalt sätt. Har dock den fördelen att situationen förhindrar mången synd och snokeri i androms affärer...--Tillägg: har skickat iväg ett par mail på prov - men ännu ej fått svar. Då mandrom är svårt paranoid - ivf när det gäller slikt - så vore det tacknämligt om det gick att få ett litet svarsmail som bekräftelse...

Kikade på Champions League tillsammans med far. Steven Gerrard och hans Liverpool kämpade ner Arsenal med 4-2 i en underbar match som hade allt. Härlig stämning, 42.000 på Anfield Rd. Det var ett resultat som jag är hemligen belåten med, har alltid tyckt att Liverpool spelar med mera hjärta, särskilt på hemmaarenan Anfield. Fansen sjunger "You´ll never walk alone" i början och slutet av varje match. De orden är till en vän.

... kan inte inavelskoefficienten anges vid valphänvisning, precis som finska rasklubben gör? Om vi nu ska ha som Avelsmål att inte öka inaveln, vilket även står i RAS, varför låtsas inte framstående uppfödare om detta? Jag talar här om "experimentavel" och inte eventuella tjyvparningar.Läs mera på http://elkesblogg.bloggagratis.se/Där finns mycket tänkvärd statistik - fakta alltså.Eller är det så att ingen bryr sig? Jag tog upp frågan för knappt en månad sedan och fick EN kommentar.

Den här helgen var en bra helg, far och jag hemma samtidigt, för en gångs skull. I detta okonventienella hushåll ses vi vanligtvis två gånger/dygn - morgon o kväll - och nästan aldrig på helger. Dessa ägnas respektives arbete/fritidsintressen. Båda är nöjda med arrangemanget, omgivningen något undrande. Husfadern är oftast på domeriuppdrag, husmodern, ja, det ska väl vara jag då, jobbar, sköter djur eller är på utställning.



Men... IDAG har far och jag med gemensamma herkuliska krafter släpat ner det största, mest åbäkiga och förfulande burskåpet att skattas åt förgängligheten. Sedan har vi sammanbitet städat och fejat. Nu j---ar är det rent hus!



Ah, så skönt! Nästa vecka vigs åt arbete (mitt) och lika veckan därpå och lite till. Sen kan det bli bebbar närsomhelst!



Ingmar Bergmans gravsten har blivit flyttad från kyrkogården. Så vår by är en märkvärdighet mindre. Den bergmanska stenen är återbördad till Fårö, varifrån den gissningsvis ursprungligen kommer. Äntligen hemma!

---

PS Läs detta! http://elkesblogg.bloggagratis.se/

Stig Dagerman, född 5 oktober 1923 i Älvkarleby i Uppsala län, död 5 november 1954, var en svensk författare och journalist.



Jag har alltid tyckt att Stig Dagenman på ett särskilt sätt varit "min" författare. Samma dag som jag föddes, den 29 november 1945, kom den 22-årige Dagerman med debutromanen "Ormen". Senare, i skolan, deklamerade jag med stor inlevelse Dagermans Dagsedlar, bl.a "Varning för hunden" och fick högsta betyg.



Dagerman skrev under senare delen av 40-talet en rad noveller, romaner, skådespel, dikter, dagsverser, reportage och artiklar. Dagerman intog snabbt platsen som en av våra främsta författare.


Efter skolan började Stig Dagerman att arbeta på den syndikalistiska dagstidningen "Arbetaren", där han fortfarande medarbetade fram till sin död i november 1954.



Det allra sista han skrev var dagsedeln "Varning för hunden!",



Stig Dagerman skrev sin träffande text efter att ordförande i fattigvårdsnämnden i Värmland gjort följande uttalande: "Nog är det ynkligt att folk somhar understöd skall ha hund.""Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.



Nu sitter folk i små stugor

med dyrbara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.



Kommunen bara betalar.

Det måste bli slut på, ity

att annars köper de valar,

fruktar herr Åleby.



Något måste beslutas:

Hundarna skjuts! Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant."



Varning för hunden! var publicerad i Arbetaren samma dag som budet om den unge författarens död kom.
5.11.54

Stig Dagerman är begravd intill den medeltida kyrkan i Älvkarleby och på hans gravsten står att läsa:
"Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken."
26.10.54

--. och Ada är alldeles påfallande dräktig. I bakgrunden barnbarnet Gunvald.