Läste i DN Kultur en text av Nina Björk: "Jag är trött på att utbildas. Jag är trött på att uppfostras, bli uppläxad, föreskriven, påbjuden. Jag är trött på plikter och pekpinnar. Trött på "livslångt lärande"./---/ "Det är inte det att jag inte känner till lärandets principer. Jag förstår att EN läxa är ingen läxa; för att någonting ska stanna kvar i huvudet måste överinlärning ske. Traggling, nötning. Får att få ett beteende att sätta sig måste upprepning till."



Blev sittande någon stund i djupa tankar... I dagens samhälle finns en övertro på utbildning och information om högt och lågt. Var man än befinner sig dyker det upp någon informatör eller konsulent för att tala folk tillrätta, förmå en att göra de rätta livsvalen, köpa de rätta prylarna. Människor ska känna sig trygga och "informerade" men har inte fått veta ett knäpp. I värsta fall blir resultatet inlärd hjälplöshet. Men för att kunskap ska kunna göra nytta måste den begripas och kunna relateras till. Verklig kunskap är förstådd kunskap. Sådant kan man, såsom jag ser det, bara lära sig själv. Trial and error. Det ger i bästa fall erfarenhet, ett bagage man har att plocka ur nästa gång situationen, frågan, problemet dyker upp.



Som t.ex min lilla värld. Där sker ständigt nya saker, ibland verkliga kriser. Förhoppningsvis leder detta till nya erfarenheter; nästa gång kan man bättre hantera situationen. Til syvende og sisdt har jag bara mig själv att lita på. Just nu är det en del frågor som pockar på; valparna, hur gör jag med dem? I morgon är de en vecka, de är fina och välskapta och växer som de ska. Än kan man inte säga mer om dem, så de som önskar en liten Ada-valp får ge sig till tåls ännu någon tid. Hur gör jag med kursen? Vankelmod, grubbel... Kan man få byta kurs? Om ej, går det att få kursavgift eller del därav tillbaka? Forskning... Och så deklarationen, den anståndna, men ändå obevekliga. Måste faktiskt ägna mig åt den!



Sen, plötsligt! - inträffar något som gör att man får släppa vad man har för händer. Som igår; utspisade djuren, också hundarna fick mat naturligtvis. Alla pigga och åt med god aptit. Åkte iväg till trädgårdshandlaren och köpte blommor, susade förväntansfullt hem och satte igång, blommor planterades, amplar hängdes upp över ponnyhöjd. Så nöjd jag blev! Hundarna var med mig ute. Plötsligt började Gerda kräkas. Inom kort kräktes alla - massor! Ingen hund verkade dock speciellt sjuk, men ändå... Oroliga tankar: vad kunde det vara för fel? Maten? Inte en chans... Något opassligt ute som konsumerats? Men skulle då ALLA ha satt i sig detta? Smitta? Hu! Fick coronavirus med liknande symptom för 20 år sedan. De sjuka hundarna tillfrisknade snart, men två fina och älskade vovvar avled av följdsjukdomar trots alla insatser.



Det här är en av anledningarna till att Yours Truly är lite hysterisk angående smittospridning; inga besök av främmande när det finns valpar i känslig ålder, över huvud taget ransonering av kontakter utåt.



Kollade blixtsnabbt Ada och valparna. Allt lugnt, som väl var. Städade upp kräket, mattor i tvättmaskinen, skurade golv, tog in hundar. De kräktes stillsamt på de nya mattorna...



Efter några timmar verkade det hela ha lugnat ner sig. Då hör jag hulkande från vardagsrummet, där mor Ada residerar. Hon hade kräkt ner hela soffan och verkade rätt slak. Hon ammar ju dessutom fyra tjocka valpar. Nu var goda råd dyra - veterinär nästa? Uppvätskning? Ska något göras måste det göras fort. Ihållande kräkningar medför snabbt uttorkning - livshotande tillstånd. Orolig bevakning av mor och bebbar. Senare på kvällen, Ada erbjöds en smakbit pannkaka, en delikatess som hon aldrig nobbat. Den ville hon inte ha, så nu var det nästan allvarligt. Vad i helsike var det för fel???!!! Kände inte riktigt igen symptomen, men lutar åt att det måste vara någon skit man dragit hem från hundklubben. Beslut angående Gerdas kurs mognade med hemsk hastighet...



Vid kvällsnattningen var alla andra helt återställda. Gjorde leverpastejtest med Ada, hon tog emot (och fick behålla) den lilla biten till min stora glädje. Natten har varit lugn, Ada har fått A-fil och ser ut som vanligt. Förhoppningsvis kom vi undan denna gång med blotta förskräckelsen...

 

Solan

8 maj 2008 13:37

Stackars Dig, och stackars hundar!!
Hoppas att det inte var något "farligt" man kan ju bli ängslig för mindre!

http://superninja.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...