Idag när Lisbeth försökte starta sin dator blinkade den och lät lite å sen dog, så ifall ni försöker nå henne eller inte fått något svar så går det inte via internet utan bara vid telefon // Felix 

Design: Felix

  

Ch Skogsbygdens Nora Supernova, äg & uppf Kim Johansson, Svenljunga avrundade en fantastisk helg med gruppvinst på SKK:s utställning i Piteå. Det Noras fjärde seger i Grupp 5, därutöver har hon 14 grupplaceringar. Nora har nu 29 gånger blivit BIR, bästa västgötaspets, inklusive Best in Show, BIS på tre rasspecialer, samt på Stora Stockholm och My Dog i Göteborg. Nora är fyra år gammal och har dessutom hunnit med att vara mammaledig och är mor till två fina valpkullar. Detta är stort... Grattis från Lisbeth & Felix

... ja den är ju inte slut än... har varit otroligt spännande och kreativ, trots att Yours Truly varit "ensam hemma med barnen". Det efterlängtade regnet har kommit (nattetid) och gräsmattorna prunkar nu smaragdgröna till stor glädje för ponnyerna Dolly, Voice och Viola. Dagtid har det varit perfekt torkväder - sol och lagom vindfläkt - halvdussinet maskintvättar har torkat i ett nafs. Kära far har gjort årets insats för Roslagens BK och funktionerat de flesta dagarna på klubbens stora vårtävling - i torsdags dömdes "kvällssök" - kom hemdånglande halv tolv... Jag skämtade och antydde "så roligt" - någon gammal flamma hade överraskande dykt upp? - vi är måna om en positiv och älskvärd ton i hushållet. Men far försäkrade att eventuella flammor numera går med käpp, så något sådant kunde det inte bli tal om ha ha... Lördag dömdes spår och idag är det rapport. Under tiden har Yours Truly målat... och målat! Är då inte människan klaaar snart? (uppgiven läsare). Nu är det så att a) ingen kan ana hur mycket ytor som finns i ett gammal hus med vinklar och vrår b) dessa bör (ska!) målas c) värsta jobbet är inte målningen utan att flytta och kånka bort allt som är i vägen, vid behov rengöra (putsa) och sedan avfettningstvätt, skölj, tork etc. Sen kan det målas och det är vad jag hållit på med. Nästa jätteprojekt är att återupprätta Ingrids gamla rum (och Astrids & Marinas) som är huset gulligaste med öppen spis, snedtak m.m Rummet tog otroligt mycket stryk i samband med takläckan för ett antal år sedan. Då ingen "bor" där längre har det använts som skräpkammare, men jag har kastat mina lystna blickar... Planen är att göra ett litet gästrum, har iaf påbörjat jobbet. Jippi och tjoho - ska bli så kul!*** Till råga på allt skickar Felix förra inläggets urgulliga och egenhändigt designade bild - "ett litet bevis på hur mkt jag gillar dej och morfar" - visst blir man både glad och rörd! Originalet är fotat av Rasmus uppfödare Anita Whitmarsh när lille R var 5 v. Jag är säker på att Anita, som den generösa och älskvärda själ hon är, inte misstycker... Annat roligt... Det har varit härligt och spännande att följa Kim och Nora och kennel Skogsbygdens triumffärd genom landet - från hemmahamnen i Svenljunga vidare till västgötaspetsklubbens huvudutställning i Simmatorp där skogsbygdarna sopade rent, se nedan (båda certen, bästa avels- uppfödargrupp) och så Super-Nora BIS som kronan på verket. Därpå satte sig familjen Johansson i bilen och startade hundramilafärden mot Piteå. För domare Mats Jonsson tog juniorerna Skogsbygdens Uncas och Skogsbygdens Utopia certen och Nora blev BIR, BIG och bästa Blå-Gula! Domare i grupp & BlåGula Göran Bodegård. Tänk att en liten oansenlig grå spetstik kan ha sådan lyskraft... Fortsättning följer...

Se här vad jag fått av Felix! Det finaste kort jag någonsin fått... Vilken överraskning! Mormor/matte är a-ll-de-les för-b-iiii... av hjärtenupenhet! Grabbarna Gull...

Å tack så mycket.

  

Den 7 mars 2004  var en historisk glädjedag för svensk hundsport. Då vann

Eng Ch Raglan Rose Maiden at Brio sitt 16:e Cert, blev Bäst i Rasen, Bästa Terrier och Reserve BEST IN SHOW på Cruft's!!

En av de största segrarna någonsin för svensk uppfödning!!!

Året innan hade den sköna Rose Maiden blivit Årets Terrier, m.m samt res BIS på Windsor & Reserve BIS även på Richmond. Här på bilden med ägaren Miss Jane Miller och uppfödaren Dan Ericsson som visade Rose Maiden till den historiska segern på Cruft´s.

Bloggen fick förmånen att publicera ett dokument av vår internationellt ansedde allrounddomaren Dan Ericsson, tillika en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare, Raglan skotsk terrier och labrador. Raglan celebrerar kennelns 135 och 136 uppfödda champions - den egna labradortiken Raglan Nicknamn och skotten Raglan Rear Admiral, d s (bror till Ingrids Ragalan Reform Club) blev champion och Bis i Sydney, Australien. Grattis!

Det är högaktuella och viktiga frågeställningar vilka togs upp på colliebloggen, men är väl värda en vidare spridning. Läs och begrunda!

"Det talas så mycket om hur viktigt det är att våra olika hundraser har en stor genpool. Det är nödvändigt för att hålla raserna friska och sunda och för att den genetiska variationen inte skall urholkas. Rätt och riktigt förstås, men inte fullt så enkelt heller! Vad menas egentligen med genetisk variation? Ja, om det betyder att hundar av samma ras ser ungefär likadana ut trots varierande genetisk bakgrund, ja då är det rätt – det benämner vi oftast rastyp och den vill vi ha så enhetlig som möjligt, allt för att möjliggöra uppdelningen i skilda raser.

Finns det något annat sätt att definiera genetisk variation på då? Ja, på sistone tycker jag mig ha märkt att modern avel med denna variation som huvudsyfte ofta resulterar i hundar som ser så olika ut att rastillhörigheten ibland kan ifrågasättas.

Då har man misslyckats i sin avel och använt begreppet genetisk variation felaktigt. Det måste finnas utrymme för variation inom en och samma ras, men om strävan efter vidgning av genpoolen blir så stor att rasgränserna går förlorade, ja då är det dags att dra i nödbromsen. Titta er runt på våra hundutställningar – det finns sådana raser, dessvärre!!

Egentligen lever vi i en tid som på alla sätt borde vara avundsvärd för hunduppfödare. Det är ju numera möjligt att importera såväl hundar som säd från praktiskt taget jordens alla länder och därigenom borde möjligheterna att lyckas med avelsverksamheten vara större än någonsin. För oss som började med uppfödning för länge sedan var dagens möjligheter till samarbete över gränserna något som vi endast kunde drömma om!

Hur har det då blivit?

Har de utländska hundarna hjälpt till att öka den genetiska variationen och kvaliteten inom såväl mentalitet, exteriör som funktion?

Svaren är inte entydiga: genetisk variation ja, det övriga nja och ibland rentav ett tydligt NEJ!

En del skulle säkert hävda att den genetiska variationen har blivit ett syfte i sig och att hundar som avlas enbart utifrån den principen bara bidrar till utspädning av goda gener, som skickliga uppfödare lyckats kondensera under lång tid i strävan att få fram bra individer. Varför har då inte den andra delen av frågeställningen resulterat i ett positivt svar?

Kan det rentav vara så att vi är alltför kritiska? Det tror jag!

Låt mig utveckla detta ytterligare:

I ett enastående läge med praktiskt taget världens alla hundar tillgängliga för svenska uppfödare, skapar vi nya barriärer som i praktiken krånglar till och ibland omöjliggör det avelsutbyte vi drömt om och som våra hundraser så väl behöver. Förutom de rent praktiska hindren med frakt (dyrare än någonsin med flygfrakt!), krånglig pappersdokumentation, svindyra veterinärkostnader för ex vis insemination och annat smått och gott som tär på tålamodet och plånboken, så kräver vi nu oftast att hundarna skall vara så gediget testade för allehanda sjukdomar och funktioner att den efterlängtade möjligheten till avelsutbyte, rentav går om intet.

Vansinne förstås, men kanske en spegling av vårt svenska samhälle där allt skall dokumenteras, garanteras och ersättas om något anses ha gått galet– inte minst hundar. Med den här sortens syn på avelsutbyte, ja då blir det inte mycket kvar av det som kallades för utökade möjligheter, snarare flera begränsningar! Värt att fundera på!

Resultatet av aveln då, vem skall utvärdera det? Man skulle ju kunna tro att den som sysslat med hundar länge och framgångsrikt är den som är bäst satt att göra den utvärderingen på våra hundutställningar och så är det fortfarande inom många klubbar och det är nog så de flesta duktiga uppfödare tycker, men ibland undrar man…

Goda vännen Lisbeth Högman kåserar kring detta på sin blog och därifrån citerar jag ” Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?”.

Det kan man onekligen undra!!

I min drömvärld som hunduppfödare borde det vara enklare, billigare, och mera attraktivt att vidga och fördjupa våra hundars kvalitetet genom utökat samarbete, utan att krångla till det så att det hela går om intet och hundarna ja, de skall förstås bedömas och utvärderas av dem som har gedigen och dokumenterad erfarenhet av just detta. Är det en utopi?

Dan Ericsson"

foto & design: Skogsbygdens hemsida

  

Ch Skogsbygdens Nora Supernova, äg & uppf Kim Johansson - Queens of Simmatorp!

Rapport har inkommit från SKVs huvudutställning i Simmartorp, c:a 100 västgötaspetsar, domare Elina Hapaniemi Finland (hanar) Rony Doedijns Holland (tikar).

Resultat som finns tillgängliga hittills:

bästa ungtik cert Skogsbygdens Stella Starlight

ch kl Skogsbygdens Nora Supernova BIR

BTKL: Skogsbygdens Nora Supernova, Skogsbygdens Stella Starlight, Dangas Nala, Åsvallens Häftiga Hedda, Stenrikas Fabiola. 

hanar: Skogsbygdens Uncas cert

Lejondalens Boris bästa hane & BIM

BHKL: 1:a Lejondalens Boris, 2:a Skogsbygdens Hjärter Ess, 3:a Skogsbygdens Uncas, 4:a Fixans Göte Väst, res Lövsjökärrs Hasse.    Bästa uppfödargrupp Skogsbygdens

Skogsbygdens avelshane Ch Skogsbygdens Hjärter Ess bästa avelsgrupp med fyra olika tikar.

Stort Grattis till alla inblandade och då speciellt till Kim och Nora och strålande uppfödarresultat!

Lycka till på utställningen i Piteå! Vilken turné!

TACK Annika för rapporten och grattis till fina resultatet med "Cocco" - bästa junior CK Westorp Queen of Hearts!

  

Det här är Svedala Rasmus Berguv 9 veckor och strängt upptagen med öronresning. Lille Rasmus är hela världens lille vän och Roslagens solstråle - käkar och växer och är inte rädd för något.

Dagtid är han umgås han med sina idoler, de stora killarna Gunvald (mest) och även Jack, som till och med ertappats med att leka med nykomligen. Kvällstid får Rasmus rejva loss bland tanterna, där Gerda och Minna (av alla människor höll jag på att skriva) har delad vårdnad.

Odetta (som jag trodde skulle bli glad över en lekkamrat) anser att liten är rätt onödig, Ada tycker definitvt att friden störts och lilla tibben Mimmi ogillar av princip alla västgötaspetsar.

Detta bekymrar inte Rasmus som ser livet från den ljusa sidan!

  

Efter senaste tidens galenskaper kanske det är läge för en liten uppbyggande saga. Så här skulle det ha gått till om S:t Göran hade levt idag:

S:t Göran skulle inte vara beväpnad med en lans utan med en rad tänjbara principer.

Han skulle föreslå en konferens med draken.

Han skulle låna en massa pengar till draken.

Jungfruns frigivande skulle hänskjutas till Kongressen eller kanske ännu hellre till Kennelfullmäktige, medan draken förbehöll sig alla rättigheter.