Förliden helg går knappast till historien som SBKs stoltaste stund...

Samtidigt som Svenska Brukshundklubben kongressade och en passiv kongress släppte igenom "vad-som-helst" ifråga om ekonomi och personval, inträffade stor dramatik på en av dess mest genuina bruksklubbar, mitt i en hjärtat av själva brukshundrörelsen.

Läste detta på Aftonbladet.se:

 "I går arrangerades en hundutställning utomhus med ca 200 djur i Timrå utanför Sundsvall. Bland annat fanns ett 30-tal rottweilers på plats. Stämningen var lättsam.

Men när en kvinna arbetade med sin rottweiler gick något fel. Ett vittne på plats med sina barn, 9 och 4, berättar:

– De utförde skyddsträning inför domaren när hunden plötsligt reagerade och bet tag i kvinnans arm. Den slet ner henne på marken och attackerade, attackerade och attackerade. Kvinnan skrek hjälp, hjälp, han dödar, mig han dödar mig. Man såg att hon var allvarligt skadad. Blod framför barnen

– Det var blod och fruktansvärt hemskt, det värsta jag någonsin sett. Jag höll för ögonen på barnen och hade så ont i magen efteråt. Jag och flera andra var helt chockade och gick hem, säger vittnet.

Kvinnans man kom till undsättning och lyckades få loss den ursinniga rottweilern. Den skadade kvinnan är 31, kommer från Mellansverige och föder upp rottweilers. När Aftonbladet talar med henne ligger hon inskriven på Sundvalls sjukhus med dropp på grund av djupa bettskador.

Hon mår psykiskt dåligt.

"Jag har ont nu"

– Jag har djupa sår och ont i handen och armen. Jag blir kvar här tills i morgon i alla fall.

Hunden som bet henne är fem år.

– Han kommer att avlivas, men jag och min man vet inte när. Han har aldrig gjort så här tidigare, något har hänt med honom. Det kan vara någon sorts sjukdom. Det är jättejobbigt eftersom det är min hund, suckar hon.

Kvinnan berättar att hon ändå kom relativt lindrigt undan.

– Det hade kunnat gå betydligt värre. Men min man hjälpte mig.

Arrangören var Timrå brukshundklubb, ordförande är upprörd:

– Något sådant här har aldrig hänt tidigare här. Det är bedrövligt att en hund på 50 kilo kan göra så här helt oprovocerat. Det hade ju kunnat vara ett barn eller vem som helst.

– Vi kommer att rapportera den här händelsen till Svenska Brukshundklubben som oacceptabelt beteende."

Varför hundägaren visade skyddsmoment i en utställningsring undandrar sig vidare bedömning. Kanske var hunden IPO-tränad?

Hur som helst har framkommit att det var 36 rottisar anmälda, det var officiell utställning och Liliane deRidder Onghena från Belgien dömde....

PS Enligt lokala Dagbladet gick hunden till angrepp mot ägaren när domaren var på väg mot hunden för bedömning. Ägaren hade böjt sig ner för att rätta till ett ben. Hunden importerades vid 4 års ålder från ett öststatland. Det skulle vara intressant att studera hundens tävlingsresultat och mentalbeskrivning.. Förmodligen har den ett MH som ägaren är stolt över.

På något år har allt förvridits. Det som som gällt de (av mig överblickbara) 20-50 åren för ett anständigt leverne gäller ej längre. Annat har kommit till... Om man nu ska nämna hunderiet så var SKKs ursprungliga syfte att gagna "den ädla hundavfeln".

Så sent som på 80-talet var SKKs målparagraf att frambringa exteriört, mentalt, jakt- och bruksmässigt fullgoda rasrena hundar. Nu har den formulering flyttats ner åtsklliga steg och ersatts med 1:a paragrafen "bästa möjliga förutsättningar för hunden, hundägaren och hundägandet".

Den här betydelseglidningen ser man nu i alla möjliga sammanhang. I HS ledare får vi veta att Målet med utställningsverksamhet är bland annat om mentalt och fysiskt sunda hundar... Rasrenhet är ett fy-ord som numera undvikes.

När politiker och myndigheter approcheras talas ej längre (som förr) om vår bruks- och jaktprovsverksamhet som mått och instrument för att skapa goda hundar. Det är RAS, SRD och MH som gäller. Men i så fall borde det ju också framgå av stadgar och det regelverk som organisationen har som morot och piska i aveln? Hur märker uppfödarna det?

Från SBK:s kongress har framkommit att hela baletten omvaldes, allt var fridens (utom att medlemsraset är djupt oroande), och tidningen Brukshunden var inte där... Man tror inte sina öron! Men SBK-ledningen önskar väl inte direkt att verksamheten granskas av journalister. Det är som värsta fjantprogram i TV... Hurra va vi e bra, lite vi-som-vill-uppare, flams och trams och medlemmarna ska inget veta men känna sig informerade ändå på något vis. Kommentarer åhörda på en SBK-klubb nyssens: "Jag tycker att nya Brukshunden är lite töntig!" "Ja, men den ser ju glassig och finare ut..." "Jag tycker det är mer att läsa för den vanliga hundägaren..."

Så har man fått som man vill, en härliga hund-light, ut med bruks och tävlingar, redaktören åker till Cruft´s och konstatera oj vad stort det är, här kan man köpa souvernirer, men inget om SBK-raser eller ens namnet på hunden som vann... Birmingham är väl kul att åka till men SBKs högsta beslutande organ är inte tillräckligt intressant.

Här kan man tala om demokratiunderskott... Men det är väl symptomatiskt! Två personer som väljs i styrelsen (däribland på en av de högsta posterna) är anmälda till DN och det yrkas på disciplinära straff, men SBK-ledningen kör på som vanligt, inklusive fortsatt missbruk av skattemedel. Vad gör valberedningen när det hela uppdagats och rättvisan haft sin gång? Vilket medlemsförakt! Undras på att det är strömhopp därifrån... medlemsraset menas förstås. Annat som ändrats: förr gällde ett ärligt handslag, man kunde lita på folk och på samhällets företrädare.

Upplevs som om det bara är Yours Truly som sköter sig... Posten har slarvat bort min faktura, så jag är lika pengalös som någonsin, trots att i runda slängar tio lakan borde vara på väg.

Ja de dyker väl upp...

Jag har målat det mesta som min räckvidd mäktar med, men det där med vingliga stegar... Jag är nuförtiden inte rädd för någon (mer än dumma människor) eller någonting, men höjder... Vertigo attacs! Usch och fy! Hoppas Felix hjälper mormor - iaf med de mest svindlande höjderna i trapphuset?! O, how I long for the bygone days when people spoke politely to each others!

Just nu känns det som Yours Truly ingen cred får hur man än anstränger sig - vare sig i jobbet or otherwise.

Jag brukar inte be för min sjuka mor, gråtvalsen är inte min grej - men lite vänlighet eller ivf anständighet välkomnas. Tala snällt med Lisbeth så kan underverk frambringas! Bara som ett litet tips...

  

Grattis Felix på födelsedagen! Vårt äldsta barnbarn Felix bor med mamma och pappa i Norrtälje, storebror Michel har eget boende i samma stad. På fritiden är Felix med kompisar, spelar bas i bandet Bleeding Voice, och myser med sina katter Elvis och Lillen. Felix brukar också följa med mamma Marina på kattutställningar, eller med mormor på diverse utflykter med hund. Här bekantar han sig med en liten vän på kennel Svedala. En riktigt fin födelsedag önskar mormor och morfar.

Nuförtiden i Sverige låtsas man som om klassamhället inte finns. Som om alla hade samma förutsättningar bara man anstränger sig lite. Om detta har DNs skribent Lerna Andersson skrivit en signerad ledare (gårdagens tidning): "Sverige är ett samhället där klassresor nedåt knappast sker. De som föds in i en klass med avancerade yrken och åtråvärda löner når med helt ordinär ansträngning liknande yrken och löner som föräldrarna. Ett barn till en läkare och en jurist funderar väldigt sällan på att bli asfaltläggare eller snabbköpskassörska. Då blir man heller inte det."..." De flesta barn till asfaltläggare och snabbköpskassörskor funderar inte på att bli läkare eller jurist. Då blir man inte det"..." För de högre socialgrupperna kan de lägres tillvaro vid en ytlig blick te sig ansträngningslös och mer inriktad på enfaldiga njutningar. Så har den också beskrivits genom historien. Men ingen med 40.000 i månaden skulle byta ens för en dag med den som på grund av socialt arv lever i intellektuell torftighet, med låg lön, dålig arbetsmiljö, ofria arbetsförhållanden, hemska arbetstider, värk i kroppen, sämre mat och avsaknad av inflytande. En dag av mental monotoni, penningbrist och kroppsarbete skulle ge den välavlönade avgrundsångest." Är det inte lysande? Precis så är livet, vilken propaganda som än hamras in.

Samma sak som den prägling på ankungar som etologen Konrad Lorenz påvisade. Det spelar ingen roll hur många kurser som gås, hur mycket utbildning som dekorerar cv:et. Är vederbörande inte född på rätt ställe och med rätt familjebakgrund så kommer avslöjandet omededelbart när man öppnar mun. Samhällets olycksbarn har nämligen aldrig lärt sig tala rent. Den som har taskigt ordförråd, noll läsförståelse, slirar på konsonanterna och städse tryfferar talet med "hörru", "asso", "vahettere" samt avslutar vart försök till mening med "va" är en loser och kan på sin höjd betros lokala uppgifter. Tro nu inget annat. Så då får man utveckla andra talanger istället.

  

GB., IR. SWE. & INT. Ch. Starvon Falcon Flyer Over Castleavery "Bobby" (GB, IR. & INT. CH. Starvon Whispering Star X GB, IR. & INT. CH. Starvon Anastasia). Bobby visar sitt vackra trav i finalringen på Cruft´s.

 Med en ny släkt i huset är det spännande att se vem/vilka lille Rasmus tar efter i utseende och sätt. (Den förhoppningsfulle är förvisso bara 9 veckor, men den som är välbekant med familjen känner lätt igen gemensamma drag...) Jag frågade så klart uppfödare Anita som sa att Rasmus påminner mycket om Bobby - GB., IR. SWE. & INT. Ch. Starvon Falcon Flyer Over Castleavery. Det var ju angenämt att höra. Bobby hade en lysande karriär, Top Sw Vallhund, Group Winner, Cruft´s Winner, m.m Anita Whitmash tog över Bobby från UK till Sverige 2004. Han vann här med Anita "i snöret" sin svenska titel samt minst tre grupplaceringar innan han åkte tillbaka till sin ägare Karen Gillian i Skottland. Innan dess lämnade han bl. a. Ch Svedala Nicke Näckros och Ch Svedala Solveig Solros, (mor till min lille Rasmus) - tänka sig... lyckos mig! Bobby är känd för sina fantastiska rörelser och härliga temperament, alla charmas av hans specialitet att hoppa upp i famnen på handlern när segern är klar!

OBS Kolla gärna på den nya regionala tidningen Stockholms Hundar som nu är på väg ut till STOKKs medlemmar - surprise surprise... http://stockholmshundar.blogg.se/

   

Det kom en trevlig hälsning från vårt östra grannland. Inga har skickat fantastiskt foto, som den här på fyra generationer västgötaspetsar. Valpen är Rasmus syster Svedala Tilly Talltita. Från höger Tilly med pappa Niilo, farmor Äbby och farmors mor Capri. De vuxna hundarna har förstås alla kennelnamnet Fennican samt är Multi Champions. Tack Inga för en ljuvlig bild. Lycka till med lilla Tilly!

  

foto: Anita Whitmarsh

Svedala Rasmus Berguv 7 veckor (Int Ch Fennican Ivanilos - Ch Svedala Solveig Solros).

OBS Ny drapa på Gunnars slutstycke http://slutstycket.blogg.se/

Uppdaterat och fler svindlande affärer på http://www.brukswebben.se/

  

Äntligen!

Så är Rasmus här - Svedala Rasmus Berguv - så käck och kavat klev han in och tog alla med storm. Den stolta ägaren hade tänkt vänta med en närmare presentation tills den Store Fotografen fått tillfället att ta en kanonbild av nya stjärnan, men kunde inte hålla mig...

Här välkomnas lille Rasmus av Gunvald. Fler bilder på Rasmus med syskon finns på http://www.svedala2u.se/

Tack Anita för förtroendet! Och tack mamma Solveig, pappa Niilos och Inga för er respektive del i en kalasfin valp!