Jag sitter i mitt (numera) prydliga, rena och framför allt otroligt mycket trivsammare hem - rena Önskehuset - vilket var namnet på den tavla som Yours Truly broderade för mer än 40 år sedan.   Vem hade kunnat förutse detta för ett eller två år sedan? Nån däruppe måtte gilla mig... Förra året: skraltig bil, ohjälpligt mossig dator, pressande och osäker arbetssituation, tji stålar, ett hem där det var så mycket som var bortom all räddning att ingen människa visste var man skulle börja...Och för två år sedan - sorg och förtvivlan över förlorad valpkull, dessutom - gick det över huvud taget att fortsätta med uppfödning? Depp... Det var då det.

 Counting my blessings! Nu är huset tillfixat - ja, det var lite ljug... I alla fall är farstu, trapphus och kök "klart" (i det närmaste) och det är där Yours Truly dväljer mestdelen av sin tillvarelse, så det är det som räknas... Jag har bokstavligt talat målat över mitt gamla och sorgliga liv. Jippi!!!

Nytt och spännande jobb, mer hälsosam bankbalans, ny och otroligt splendid Mac, fin bil, underbart vacker och trevlig valp. Lycka! Tack Marina som styrt upp det väsentligaste! Mor köpte ett litet  pynt - varsågod, ligger i brevlådan! - as a token of my esteem....

"De va ett djefla tjat - kan vi få se lite bilder på underverket?" Dessvärre är det lite mupp med kameran alternativt uppladdningsbatterierna, så det får vänta till Den Stora Fotografen blir inspirerad och förhoppningsvis förevigar Rasmus. Dessutom är valpägaren än så länge inte så haj på nya datorn, bildprogram m.m Men det man inte kan går att lära sig...

Igår var en förträfflig dag, susade in till Staden med sopsäckar och i akt och mening att kombinera resan med miljöträning och diverse ärenden. Hade även tänkt vara lite djärv och fira mitt Nya Jag med ny frisyr... Det kanske inte var så bra att ha lilleman med till frisörn´n? Men Ingrid förutskickade att Ola nog kunde klippa svärmor och så fick det bli.

Rasmus uppträdde som han inte gjort annat än att åka bil och ligga lugnt och fint i baksätet, ha halsband och koppel, gå omkring i staden och hälsa världsvant på folk. Lille R blev glad åt att träffa Uno och Viggo och lekte med dem och med alla Viggos leksaker, medan Ola skickligt klippte till en klädsam (om man får säga det själv) 30-talsfrisyr. (Ola är cineast så instruktion löd: Jag vill ha håret som Greta Garbo i filmen Susan Lenox (Her Fall and Rise)... Ingrid bjöd på kladdkaka med vispgrädde och cappucino. Tack så mycket!

Sen åkte vi hem i strålande humör. Rasmus sov gott...

Benito Mussolini var en ledande journalist och en av italienska socialiströrelsens främsta gestalter, men hösten 1914 hade han börjat en våldsam propaganda för Italiens inträde i kriget (1:a världskriget) och stötts ut ur partiet. 1919 organiserade han krigsveteraner i uniformerade grupper - fasci. Ordet betyder bunt, samling, och namnet hade ännu inte mer att säga än att de höll ihop. Först senare förbands det med de spön som det antika Roms poliser eller liktorer använde för att straffa folk med - fasces. Det blev också fascismens födelseplats. Därmed ägde en tänkvärd och betydelsefull glidning rum i ordets betydelse.

Sådant sker hela tiden.

Hänger ni med?

... aaagh! Worn out, broken, out of the picture...    Kära far och jag har slitit som kulis hela helgen med att röja bort hektakomber av gamla dokument, papir, sopor - skräp! Detta för att röja väg och tömma kökets frysskåp, släpa upp det uppför trappan och installera detsamma i trapphusets nymålade och iordningställa utrymme för detsamma. Och vi lyckades - utan att slå ihjäl oss, tappa skåpet eller bruka hårda ord. Vi var otroligt disciplinerade, arbetade effektivt och rationellt - kolla, bokföringen från -87! Den kan väl slängas? - och därimellan promenera hundar, fika samt kika på Champions League finalen (först) och ishockey - Tre Kronor missade finalen med 7 sekunder (mörker) men vann till sist bronset - bravo!

Yours Truly gjorde en förlöpning i trappan - hade att välja på att klämma fingrarna av mig, tappa skåpet och mosa far eller riskera ryggskjut. Det blev det senare så nu är man krokigare än någonsin, men det var det värt.

Jag kan nu överblicka mitt nya, renputsade och rymligare kök - everything is dead clean and shiny. Bliss! Huru mycket trevligare är denna (jämförelsevis) sterila operationssal (nåja) än det tidigare sunkiga, slitna, överbelamrade och avskavda pörtet där en annan tvingats framsläpa sina dagar?

Och allt är - nästan - faktiskt lille Rasmus förtjänst! How come?   Så här ligger det till: Hade Yours Truly inte haft tankarna på den efterlängtade lilla valpen som skulle hämtas, så hade man inte haft mental ork att ta itu med att renovera och måla om köket (och resten av huset) från grunden. Ja, det går ju inte att måla i "fiskhöjd" med en valp runt fötterna! Jag satte upp en intagande bild på den förhoppningsfulle på kylskåpet att hämta inspiration av när jobbet blev för motigt.

Så nu är det gjort. Magnifik träningsvärk, sträckt höft och klämda fingrar är faktiskt tämligen uthärdligt.

  
"I never said, 'I want to be alone.' I only said, 'I want to be left alone.' There is all the difference."
  

Kennelpolitiska styrdokument (verksamhetsplaner) är numera fulla av formuleringar om allt som ska "främjas" och "stärkas". Det låter ansvarsfullt och bra men är väldigt luddigt.  Saknas gör information om vem/vilka som ska göra vad och hur det tänkta ska gå till. SKKs jättesatsning på 5 miljoner på mentalitet och exteriör i kombination med intresset från media och politiker för arga hundar, har fått kennelföreträdare att fullständigt flippa ut. Förvånade slentrianmedlemmar sondmatas numera med mentalitetsåtgärder. Det går inte att läsa om ett hundproblem eller en ledartext utan att det hela utmynnar i att frågan ska landa hos mentalkommitten och alla förhoppningar som finns på den nya mentalbeskrivningen. Hur den ska användas är oklart. Morot - intressant och lärorikt för den enskilde hundägare? Piska - för uppfödare - genomförd beskrivning som krav för registrering/valphänvisning eller vad? Är det någon som kan bringa ljus i detta mottages tacksamt information då även jag är såväl hundägare som uppfödare.  Alltså mindre tro och önsketänk och mer konkret. Ett problem med att "nå ut" med information är när man glömmer bort att det hela måste ske genom någon form av dialog. Ett solonummer av den här ordningen kommer annars att sakna förankring och därmed legitimitet samt ofrånkomligt generera motstånd - medvetet eller omedvetet. Den dialogen saknas än så länge, liksom andra förklaringsmodeller. Vem har beställt detta? Och var finns behovet? Innan detta är klargjort får man faktiskt finna sig i att den stora och centralt orkestrerade mentalsatsningen mest kommer att uppfattas som ett tillfredsställt behov av att bestämma över andra. Verschiedung nach unten - enligt Freud.

Undrans hur man från högre ort hanterar händelsen i utställningsringen i Timrå där en rottweiler attackerade och svårt skadade sin ägare? Incidenten var av lätt insedda skäl mycket uppmärksammad i media. Nu är det tvärdött och så vitt det är bekant inte kommenterat av SKK. Enligt Hunddata är hunden korad med hela 492 poäng. I hans stamtavla finns väldigt många IPO hundar. Hunden är utbildad  IPO 1 (internationellt skydds) och har MH-kryssen i de rätta rutorna.
Som Anja påpekade i en tidigare kommentar: En idealisk hund att användas i aveln om man ska gå efter MH-beskrivningarna och MT tester!

Måhända kommer man fram till att den snedtändande rottweilern drabbades av hjärnblödning eller hjärntumör. Annars ligger det när till hands att konstatera att de mentalinstrument som skapats (ursprungligen faktiskt för just den rasen!) dessvärre är oanvändbara för sitt nya syfte.

Så här blev det...

Så oändligt mycket lättare, så otroligt mycket bättre!

O Joy! O Rapture!

Lyckos mig...

  Ada med Ulvus M-kull foto: Göran Staaf

När Yours Truly började lära något om hundar och avel - för 40-50 år sedan - då talades i fikonspråktermer om "linjeavel" och sådant som numera är no-no. Men ett ord bet sig fast - "selekterad" - alltså utvald. "A select breeding" var det som var grejen. Den förhoppnings- och ansvarsfulla uppfödaren skulle till avel utvälja det bästa, para med det bästa och givetvis hoppas på det bästa... Detta förhållningssätt stod mig bi i 40 år och resulterade i framgångar, misslyckanden, många mödosamt inlärda erfarenheter och bl.a 60-talet champions - vilket var den tidens mått att mäta. Nu ägnar man sig också åt selektering, men detta på ett annat vis. Nu ska hundarna mätas, testas och klassificeras innan de åstadkommer några resultat som predestinerar dem för avel. Vi förväntas mäta/kontrollera ett par-tre egenskaper och så förutsätts resten vara fin-fina grejer. Men hundar består av tusentals egenskaper... I förskräckande omfattning därmed sållas framtida avelsdjur bort...De sållningsmekanismer som numera är givna är mycket trubbiga.Ett populärare uttryck för samma sak är kasta ut barnet med badvattnet. Är det ingen som tänker på det?

  Jaha, så var man då med sprillans ny Mac och kan säga ajö till den gamla, med datormått förhistoriska...

Det var en lång väg...

Problemet med den gamla var a) att den åldrades i accelererad fart - det den kunde göra för ett eller två år sedan, gick plötsligt inte att utföra; inte gå in på vissa hemsidor, inte internetanmäla, inte redigera bloggen...

Ägaren blev som en mer eller mindre inkontinent, dement och allmänt förvirrad åldring - behövde hjälp med allt. Olidligt!

Vill börja med att tacka Ingrid, Pernilla och Felix för vänlig och tålmodigt hjälp med allt sådant! Tusen tack! Hoppas verkligen att jag kan göra någon motprestation för er! Kram kram...

Vidare i storyn - (underbart att jobba med en dator som kan allt - den t o m har rättstavning på bloggtext!)

I måndags tog då datorn time out och lade av för gott - gick ej att starta. Första ångesten är förstås om HD var skadad. 

För att göra den långa historien ngt kortare, så befann vi oss - Mac och jag och div intressenter hos Mac-doctor Janne, som lade sina helande händer på gamlingen (i originalkartong!) - påpekades flera gånger att den är Collectors item... På något vis lyckades vår guru få igång det hela, den blivande ny-Mac ägaren pekade (efter konsultation) med darrande pekfinger på vad som skulle bli den nya kompisen - vet ej ens vad den heter, för den är stor ungefär som ett glasspaket, vit och anonym och betingar en månadslön. Sedan lämnade vi Janne att slanga över allt innehåll - dvs rädda vad som räddas kan - och åkte med Gunnar till StockholmsHundars redaktion. Väl där donerade G generöst en i värstingsskärm stor som en platt-TV och det är den som Yours Truly sitter framför just nu. Ingrid var också med, för att informera sig om alla finesser, vilket den egentliga datorägaren inte skulle fatta än mindre kunna använda. Hoppar nu över många steg - 7 timmar senare - genom stockholmstrafikens smet vilket inte stör mig men tar tid - var vi så hemma. Ingrid kopplade ihop´et och det mesta funkar. Dock är det ännu något mupp med e-posten och inte vet jag hur jag få in nya bilder. Vid själva demonstrationen tänkte jag att detta är otroligt många funktioner som jag inte ens kände till att de fanns, mycket mindre hur man ska göra med dem. Men det är inte så svårt - när man så småningom listade ut hur.

Så nu är ekiperad för framtiden - lika som min namne Sallander i Millenium ha ha! och kan hacka mig fram överallt...  kunde aldrig tro att detta skulle kunna bli verkligt. Ofattbart! Ny bil, ny stjärna (hundvalp), ny inredning (målat hem) och så ny dator!

TACK Ingrid och Gunnar för all hjälp! Tack Alf, som tog ledigt från jobbet för att allt detta skulle kunna ordnas. Så nu är det bara att sätta igång!

Samt utbrista som greven och diktaren Gyllenborg: Välkommen sköna galna värld! Nu vill jag dig studera!

PS E-post funkar och bilder! YES!

När jag kom hem hade körsbärsträden satt igång att blomma allt vad de orkar. A good sign!