Husse är på domaruppdrag, matte ägnar dagen åt djurskötsel... speciell uppmärksamhet då åt nykomlingarna, Felix och Marinas katter.

Felix katt Lillen är ett socialt geni, även för att vara en exotic - korthårig perserkatt om min olärda beskrivning tillåts...

Lillen tycker det är vansinnigt spännande att bo här! Man kan promenera fram och tillbaka på skrivbordet, parkera sig på datorn, klättra runt i möblemanget, försöka bryta sig in i proppskåpet eller kika på djurlivet utanför fönstret; småfåglar förstås och så hästarna - vilken sensation!

  MissD var inledningsvis betydligt mer fjär... Hon föredrog att studera de nya environgerna från en mer tillbakadragen position, Jag har en känsla av att hon betraktade "den nya människan" under kritiskt höjda ögonbryn. 

MissD är absolut ingen spatt-katt utan en värdig, väldigt kattig liten honkatt. Det tog tid att vinna hennes hjärta..

Men så bestämde hon sig för att personen i fråga - in charge of köttfärs och andra delicier - var värd en närmare bekantskap. Hon avancerade till att sitta närmare, ljudligt spinnande, sträckte fram sin lilla kattskalle och buffade med nosen. Man blir alldeles varm inombords! Tänk att vinna en liten katts förtroende, visst känns det fint?

Se här bildbevis från FaceBook!   Rein Mets med sin undersköna C Kopparkullen's Linda Isler "Lady Linda" på City Cat Club, Järna NOM Best In Show Female-Adult. En beundrare fick också vara med på bild... Vackra Linda ägs tillsammans med Allan Tark, som tagit fotot.

Visst syns det hur kul det är i Top Show-katternas underbara värld?  I LOVE it!

Den legendariska Black Jack i Hundsport - Stig Ahlberg - skrev en gång om att ringa in ordet spänning i en enda bild. Hans val var ett foto med tre engelska topphandlers - Joe Cartledge, Les Atkinson och Bob Barlow (tror jag det var) - på huk över varsin strävhårig foxterrier av ypperska kvalitet, väntande på domarens beslut. Yours Truly vill ju självklart inte vara sämre och visar här en kvintett fina katter med ägare, medan den populära och kunniga domaren Kristiina Rautio med vippan i högsta hugg ska besluta om nominering till BIS-panelen. Längst till höger vår egen Ormeryds Clint Eastwood med matte Marina.

   KKOJ, foto: Maria

Clintan och Marina fastnade på ytterligare en bild i samma serie. Obs den absoluta fokuseringen!    För den stolta (och okritiska) delägaren, dvs jag, är det absolut obegripligt att vår fina misse inte vinner ALLA spännande nomineringar!

--

Spännande är också att kika på september månads bloggstatistik. Ulvusbloggen har nu stadigt mer än 2.300 unika läsare. Det är lika många som utställare på en skapligt stor SKK-utställning - om nu jämförelsen tillåts...

Hjärtligt välkomna ska ni vara allesamman!

Idag står det i DN om sociala media och dess inverkan på Lifvet. Det verkar i mycket vara en generationsgrej. När Yours Truly växte upp var det få människor som skulle drömma om att avslöja vilket parti man röstat på. Valhemligheten var total. Detta för att man inte skulle bli utfryst av vissa delar i samhället eller  arbetslivet. Numera driver folk ogenerat kampanj på nätet. Det värsta som kan hända (om man talar om vilket parti man röstar på) är att tappa några vänner på FaceBook. Å andra sidan kan man operera under dold identitet, vilket praktiseras av nazister i slips.

- Ni svenskar har aldrig varit i krig. Det är därför som ni är så hysteriskt rädda och ängsliga, sa en god vän, född och uppvuxen i ett krigshärjat land.

- Sedan tror ni för mycket på vad era ledare säger.

Säkert ligger det mycket i det.

Vår efterkrigsgeneration föddes i skuggan av kalla kriget med mycket hysch-hysch; "en svensk tiger", "rättsröta" och "ryss-skräck". Senare tiders människor är mycket öppnare. På gott och ont. När det gäller verkligt stora grejor s.k strategier (företag, politik, medlemsorganisationer) är det mediastrateger som bestämmer vad som "får komma fram" - en utveckling som Yours Truly starkt ogillar. Av lätt insedda skäl.

"I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället". Så skrev journalisten, författare och fristående kolumnisten Göran Rosenberg i en signerad ledare i DN för ett år sedan. Göran Rosenberg var den förste som för 30 år sedan satte mig på spåret angående informatörer och deras skadliga inverkan på korrekt mediarapportering och allmän opinionsbildning, demokrati om man så vill. För cirka 20 år sedan rasade striden i Journalistförbundet om den nya medlemskategorin "informatörer" verkligen hörde hemma i förbundet. Det gjorde de inte. Jag fick en gång erbjudande att bli informatör, jag sa nej. Det är inte min grej att sopa saker under mattan...

Rosenberg citerar ett anförande hållit för 40-årsjubilerande pr-chefer och informationsdirektörer:

"För fyrtio år sedan fanns inte ordet informatör i ordboken, än mindre orden mediehanterare eller mediestrateg. För fyrtio år sedan var samhället en medial oskuld. För fyrtio år sedan kunde miljoner människor få för sig att något omvälvande faktiskt hade hänt och dessutom få för sig att de faktiskt kunde göra något åt det. Idag är det svårare. Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligen har hänt om det inte hänt i medierna, där vad som synes ha hänt och där det som synes ha hänt i hög grad ligger i era (informatörernas) händer. Till för fyrtio år sedan gick det att verka utan att synas. Idag är att verka att synas. I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället."

Var och en som vet något om katter vet också att alla slag av lådor, boxar, kartonger, etc. - hemliga rum! - har en oemotståndlig lockelse. Ställ en tom papperskasse på golvet och vips sitter det en katt däri!   

För att glädja våra inhysingar gjorde jag en ny sovlåda av en amerikansk flygkartong, docksängsmadrass och filt. Lillen provade genast!

Sådana rapporter är dels lite kul (att göra) - men framför allt så att missarnas hjärtenupna ägare kan se att skyddslingarna är vid god vigör.

Lillen hörde att jag tyckte lådbilden blev för mörk, så snäll och hjälpsam som han är överlät han lådprovandet till MissD, hoppade upp och slog sig ner på datorn där det är bättre ljus.

  Närmast katt!

  Mitt arbetsrum är tämligen stort, med snedtak och stort fönster med utsikt över trädgården. Där finns - förutom flera skrivbord, dator, telefoner, m.m - en bäddsoffa (för den trötta kulturarbetaren) samt även en gammal kretongsoffa. Den har nu annekterats av våra gästkatter. MissD har uppsikt över extramatte, medan bästisen Lillen tar igen sig i sin egen korg som ur katternas synpunkt är fiffigt placerad under soffan. Vi har det riktigt mysigt! Trevlig helg önskas alla läsare! 

FCI – den Internationella hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale - grundades 1911 och har sitt säte i den belgiska staden Thuin. Idag är kennelklubbar från cirka 80 länder bl.a Sverige anslutna.

 FCI bevakar och främja kynologiska frågor d.v.s frågor som rör hundar och hundsport. FCI godkänner och registrerar vilka hundraser som kan betraktas som rastypiska och rasrena samt fastställer vilken rasstandard som ska gälla för dessa raser. Det sker genom att ett visst land tilldelas ansvaret för en viss hundras standard. När man talar om en hundras ursprungsland menar man det land som FCI utsett att ansvara för standarden, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som det historiskt korrekta ursprunget. FCI har delat in hundraserna i olika rasgrupper, vilket har betydelse vid hundutställningar och tävlingar i olika hundsporter. FCI legitimerar internationella domare, fastställer utställningsregler och övervakar internationella utställningar och tävlingar.

Det är intressant att citera ur

FCI International Breeding Strategies:

Education of breeders is to be recommended rather than strict breeding regulations and stringent demands in breeding programmes, which can easily result in reduced genetic diversity in the breed as well as exclusion of excellent breed representatives and reduced cooperation with conscientious breeders. 

The document was approved by the FCI General Committee in Madrid, February 2010.

Högst aktuellt med andra ord.

Skulle skriva om en rolig svensk film från 1986 med titeln Morrhår och ärtor, regi geniale skådespelaren Gösta Ekman. Men filmen kanske inte var så rolig som jag minns? - här i Roslagen odlas ett enklare sinne för humor...  Det kuligaste som kan kommas på är huru filmens hjälte (spelad av Gösta Ekman) hunsas en mycket dominant mor som är änka efter en konsult, och därför titulerar hon sig konsulinna...

Mina ansträngningar i detta djupdyk i svensk filmkonst spårade dock omgående ur på grund av katter! Ett nytt sök gjorde att man hamnade på en blogg med samma titlen som filmen, dock med tillägg/tilltugg så att säga: Morrhår och ärtor. Vegansk matblogg med inslag av kattpäls... Urspårning på allvar blev det då Lillen gjorde entré.   Den magiska katten Lillen - en av våra gästkatter - har övernaturlig förmåga att påverkar omgivningen och han gillar att promenera fram och tillbaka på tangentbordet. Därför blir mycket skrivet som Yours Truly, datorns rättmätiga innehavare och bloggansvariga, ej kan ansvara för. Med rättstavningsprogram, etc, framträder Lillens budskap i bloggrubriken. Det såg kul ut och fick sålunda stå kvar.

Tillbaka till ordningen, dvs verkligheten. Greppade dagens tidning och gårdagens nyheter sköljde över en.

I USA mördas, i Afghanistan bombas, i Frankrike demonstreras. I Sverige, gudskelov, nöjer man sig än så länge med att prata (en massa). Samt blogga (också det en massa).

Som t.ex hur ska man förhålla sig till att nassarna numera har slips samt är folkvalda representanter i riksdagen? Annat var det 1996 då kommunfullmäktigeledamoten för Sverigedemokraterna i Höör, demonstrerade i full nazistuniform.    foto Expo

Det senare har man inom SD förvisso kommit på att det ej är så bra för salongsfäigheten och därför slutat uniformer och hakorsflaggor. Men det kan förtjäna att påminna om hur partifolket såg ut och förde sig för inte såå länge sedan.