Och här är den söta framsidan! Jag skrev ett långt inlägg till den här bilden - julgransbilden skulle vara slutprodukten. Men allt försvann så det blev bara svansen kvar. Här kommer iaf fotot när lilla M provar en hemmatillverkad leksak - ett garnnystan modell mini. Sött!

  Mandy är som sagt fyra veckor - dags att tänka på registrering? Då ska man ju känna till viktiga kännetecken såsom kön, färg och hårlag... Det är busenkelt i fråga om hundvalpar. På ex vis västgötaspets noteras kön (så klart!), färg/ev tecken samt svansstatus (stubb el långsvans, etc,). 

På kattungar är det inte helt enkelt vare sig med det ena eller det andra. Könsbestämning göres bäst inom ett par dygn, sen är det knepigare. Hoppas verkligen att Mandy är honkatt, nu när hon fått flicknamn och allt...

Färg då? För Mandy; creme eller creme tabby - det är frågan? Ang hårlag gives två möjligheter; långhår (perser) eller korthår (då blir det en helt annan ras , exotic). Så spännande! Och hur ser man detta?

Enl expertisen ska man kolla på svansarna - ser svansen ut som "julgran" - perser. Ser den däremot ut som en "råttsvans" - exotic. Så nu är frågan: julgran eller...

... det kan vara skillnad. De militära förkortningarna AWOL och MIA betyder "absent without leave" och "missed in action" - ungefär bondpermis och saknad efter uppdrag/strid. Det är skillnad på "saknad"...

(Är rädd för att det här blir ett långt inlägg - och inga illustrationer! Hur illustreras "saknad"? Ett svart hål?)

But stick with me people - this is a good one! Ibland måste man skriva om sådant som värker och skaver. Och det gör det nu.

Att leva med djur är ju livet, eller hur? För det mesta är det självgående och det enda tragiska kan vara att kaffefiltret viker sig eller något banalt som en fästing på ögonlocket. Så plötsligt en dag är det liv eller död. Hur tacklar man sånt?

När det gäller Marina - co-owner/breeder i fråga om våra små missar (perserkatter) så är det en Guds försyn att vi har lika tänk och kan prata om det. Marina, den kloka kvinnan, sa (ang katastrofer och misslyckande):

- Det finns tre kategorier av människor (hur man reagerar).

1) De som sörjer, tar sig samman och går vidare.

2) De som sörjer och letar syndabockar.

3) De som sörjer och inte kan släppa "det där" utan reser äreminnen, firar årsdagar - ältar.

Vi var överens om att vi båda tillhör första gruppen. Som tur är.

För inget blir ju bättre av att älta och gräma sig och jaga syndabockar. Gjort är gjort. Man kan också se det som att man lärt sig något.

Men varför kommer olyckor i flock? På kort tid har vi blivit av med en hund, en katt, en kattunge... Var kommer allt elände ifrån?

För ett par veckor sedan började det, som ett svart omen om vad som komma skulle denna svarta oktober. En god vän ringde och sa: Igår hade jag fyra (friska och glada) hundar, idag har jag tre... Hastigt förlöpande magomvridning.

Samma dag ringer en valpköpare helt nedbruten. Familjens 6-åriga tik hade blivit påkörd och förolyckats.

- Det är så tomt...

Familjen, två äldre damer, bor långt-bort. Jag hade inga valpar... Det hela löstes (efter stor vånda från min sida) genom att vår 3-åriga Gerda fick komma och provbo. Success. Gerda fann sig genast tillrätta och har fått ett kärleksfullt hem. De nya ägarna är lyckliga. Puh! Vilken pärs... Det är hemskt att sälja en vuxen hund, men i detta fallet gick det bra... Lycka till, lilla gumman. Vi saknar dig.

Så blev det kattkullen, för tidigt född, såsom tidigare beskrivit. Vaknätter, veterinär...

Och så vår 11-åriga innekatt Ture, som i ett obevakat ögonblick kom ute i en främmande och kall värld och lyckades irra ut i det okända. Grannar är alertade, det finns annons i dagens tidning, Ture är polisanmäld som "saknad" - en underbar polis ringde och engagerade sig i fallet. Nu får vi vänta och se.

---

Det finns annat som saknas... För att hålla skallen igång de senaste veckornas nätter så tog sig Yours Truly igenom en del av SKK:s protokoll (ingår även i jobbet). Brukar vara föga upphetsande läsning, men i alla fall... Plötsligt registrerar hjärnan att något saknas... Läser och läser igen... En person i en central kommitté är borta... Gone. Out of the picture. Ingen förklaring. Inget "anmält förhinder", "entledigad" - sjukdom, familjeskäl, utsparkad - eller på vilket sätt man nu kan försvinna ur rullorna. Det står ingenting! Har man falluckor därnere som folk försvinner i?

Tanken känns inte helt bekväm.

  Tiden går... I morgon blir kattungen Mandy 4 veckor - det känns som en evighet... efter allt som hänt, tvära kast... Kan trots allt inte riktigt våga hoppas på att allt fortsätter att vara bra, nu när det blivit bra... att ungen är fet och fin och äter, att mamman ger omsorg och skötsel... luttrad som man är.

Går och kikar lite diskret i "lådan" och ser den här ljuva synen av frid och ro och bebislycka. Fortsatt totalmys! Så då kan man gå och lägga sig och sova gott, för en gångs skull. Go´natt sköna värld!

  Se här vad jag fick av Marina - underbara orkidéer! Vad glad jag blev... har inte varit så mycket tid för pynt och blomster på sista tiden.  Fast det kändes som de vackra stänglarna var för vår lilla kattfamilj. Tack så mycket!

  Si här! Än är undrens tid inte förbi... Lilla kattungen Mandy ligger i sin nya sovlåda tillsammans med sin mamma MissD, blir pysslad med och snuttar! Tyvärr hann jag inte få någon ätbild, men båda spinner högljutt och verkar nöjda med varandra. Så förunderlig är naturen... mammorna vet bäst. Naturligtvis är det så oändligt mycket bättre att kattungen blir omskött och får mat av sin mamma istället för av mig!

Mamma katt slutade besöka ungarna när Frasse blev sjuk... förmodligen en naturlig reaktion... såg samma beteende hos västgötaspetsen Ada när hennes valpar drabbades av herpes. Hon visste att det var "fel" på valparna redan innan de visade sjukdomstecken, man ser det tydligt på bilderna - hon låg i valplådan men hela minspelet var "avståndstagande": Matte - jag är jättebekymrad, det är något tjall på dom...   

     Sovit en natt... Från 24 till 05... För första gången på 4 veckor! Störtade upp i ottan. Iklädde mig min finaste cashmeretröja, dels för att den är mjuk och varm, men också för att känna mig inspirerad. Snön ligger vit på taket... Idag ska göras stordåd!

Började dagen - efter sedvanlig utspisning, rastning, m.m - med att försöka sätta in en annons i lokala bladet på Saknad, alltså katten Ture. Höll på en timme med detta under stigande frustration. Allt gick bra ända tills betalning skulle ske, det blev hela tiden något mupp. Grrr... Ska det inte gå att sätta in en liten annons? Måste man vara civilingenjör för detta? Hur gör gamlingar och alla som inte har dator, betalkort och "modernt tänk"? Va!

Så småningom gick det att få telekontakt med en riktig människa på redaktionen. Hurra! Inget slår Vox Humana! Så nu är annonsen insatt. Håller tummarna hårt...

Lilla kattungen Mandy går från klarhet till klarhet - igår lekte hon med sin mamma och sig själv och små bollar. Sött! Hon spinner och jamar små Mio! när matte kisse-kissar. Jag är förbi av hjärtenupenhet...

Idag ska jag försöka göra allt som försummats under vaknattstiden; plantera om krukväxter, borsta hundar, byta i marsvinsskåpet, samt åtminstone försöka göra en Major House-Improvement, dvs. en större rockad i köksmöblemanget så att jag äntligen får bättre tillgång till det fina trimbord som köptes i somras. Samt åtminstone närma mig mina arbetsuppgifter (vilka ska betala alltihop!). Och sen får vi se...

--

  kl är ännu inte 10 och Yours Truly har redan hunnit med dagens halva beting; flyttat köksbordet, släpat fram kommoden där bl.a kaffebryggarna står, skjutit bort kylskåpet (slit & släp), sopat och torkat golvet samt dragit in det stora trimbordet som fått ny plats. Införpassades med några mm tillgodo, puh! Alla verkar nöjda med arrangemanget - inte minst katten Märta som nu kan återta sin gamla plats med utsikt över östsidan - få se vilken av hundarna som upptäcker att man kan ligga på trimbordet och hålla formidabel uppsikt över gården...

HSB - han som bestämmer - kommer säkert att resa invändningar...

Idag kom kärt besök - nämligen vår första dotter Marina - och numera co-owner med Yours Truly ang perserkatteriet (synnerligen blygsam skala). Vår lilla förstfödda Mandy blev vederbörligen beundrad och duttad med... Det kändes lite högtidligt, trots alla motigheter.   Tror bilden talar för sig själv!

Trevligt kaffe med far och mycket prat om våra kära djur, katter mest just denna gång av naturliga skäl... Tack för underbart vackra orkidéer!