- Ja, se Pavan och Jag är liksom Ett. Min kära Pava, det är livet det, säger

Frasse, kattunge, 3 veckor 209 gr.

  - Och så spinna förstås. Det gör jag vid varje kärkommen union med Pavan. Våran Stormatte säger att jag låter som en humla som trampar en minisymaskin.

DS Putell på er grevar å baroner!

Vingel vångel viljas

synd att vi skall skiljas. 

Kringel krångel krock:

Åck åck åck åck åck,

säger hönsen. 

Så skaldar Lennart Hellsing i den klassiska Krakel-Spektakel-boken - jag har kvar den än. Tror att det var det första boken som jag fick som liten.

Och så känns det just nu, nej har upplevts under en längre tid; en svår vantrivsel över sakernas tillstånd.

Nymåne?

Yours Truly is at the Cross-Roads of Life... Det skaver, känns som ett gammalt förhållande som börjar knaka i fogarna. Stanna kvar och härda ut... ett år eller så...? och hoppas på en förändring. Men jag har, som mannen i valpropagandan Inte tid att vänta... En möjlig förändring... om ett år eller ett par... Är inte ett par år utan en evighet!

Anpassa mig då? Det är säkert mig det är fel på... Men Yours Truly har faktiskt anpassat sig till förbannelse; varit trevlig, social, hälsat, gratulerat, gullat med, försökt vara lojal, hållit tillbaka de mer offensiva delarna av personligheten. Det känns lite ensamt... Oppositionen - i den mån den finns - har inte mer krut i sig än en knippe påskliljor. Förtigit eventuellt stötande synpunkter, som "Kejsaren är naken" eller ”Caesars hustru får inte ens misstänkas” och annat som kan tänkas störa en uppblåst självbild. Men nu går det inte längre!

Yours Truly skulle kunna tänka ut tjogtalet projekt som känns angelägnare och mer meningsfulla än dagens ovisshet och frustration: måla öppna spisen, plantera om blomkrukor, gå ner 10 kg, träna långdistanslöpning (hänger ihop med föregående! - har gjort det förr och vet att det kan klaras av), laga kalkonmiddag med specialsås för familjen, skriva en bok, klippa luggen.... Men så slog det mig med kraften av en pålkran: Behöver jag allt detta? Som jag gruvar mig för... Jag bara måste inte vara i Simmatorp (som jag iofs aldrig besökt). Eller på Mässan. Eller något av det som ska avprickas i överskådlig tid. Det är inget tvång. Det finns annat som kan vara roligare. Visst är Lifvet underbart och fantastiskt!

Och behöver man nödvändigtvis alla dessa människor som jag känner bara alltför väl? Ja, de har ju inte direkt gjort mig något ont, men knappast heller något gott... Det är inte den sociala sidan som är grejen i Lifvet. För mig.

Det är ungefär som att komma på att julen ej måste firas hos svärmor... 

En annan jämförelse om den tillåts:

Yours Truly är strikt icke-religiös men gillar friden, färgerna, stämningen i kyrkorummet. Om man bara sluppe ifrån alla dessa präster...

--

PS F.ö rekommenderas förra årets inlägg - skrämmande aktuellt!:

Sluta nuppa - börja slåss!

  Splendid dag och Flaggan i Topp!

Susade in till Staden i Viktiga Förrättningar - Banken + besök på Marinas arbetsplats för att hämta kattungesaker. Har aldrig varit där förut och blev svårt importerad. Mötte M i Receptionen och hon såg helt annorlunda ut än vanligt, för där är hon Chef. Fick tillfälle att studera environgerna - så stort och så fint! Även förmånen att bli presenterad för högste Chefen som kom swischande i korridoren.

- Det här är min Mor, sa Marina konversabelt.

- Hej, Anders! sa Überchefen med ett vinnande leende och mosade min hand.

- Lisbeth, pep jag och försökte återgälda leendet. Ända tills jag kom ihåg Tanden - förlorad en route Sundsvall - och nöjde mig med att vinkla upp mungiporna som tecken på förbindlighet.

Hälsade också på Kerstin, en gammal vän från brukshundklubben - kärt möte! Sedan gick vi runt på en liten förevisning, så fantastiskt välordnat och stiligt i alla lokaler! Undrans på att det framgångsrika bostadsföretaget - som är på pricken lika gammalt som Yours Truly! - har ett så grundmurat rennommé!

Och där arbetar vårt första lilla barn med personalansvar för 15 medarbetare och 1000 hyresgäster att serva, och gör det hon är bäst på, nämligen räkna pengar och bestämma. Mor gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta...

---

Senare ringde systris och sade:

- Jag vill bara tala om att jag är hemma från Kina...

The family has certainly stretched its wings lately;

Ingrid och Ola i New York, syster Inger på Kinesiska Muren... Det är bara far och jag som tomtar på här hemma... But we have seen and done a lot and are quite contented... Whereof is our Portion under the Sun (as saith Ecclesiastes)

Mandy: Vi är ute och kollar runt lite... sniff, sniff...

Tittar man sig runt i den mest närliggande omvärlden så är det lätt att bli beklämd... Yours Truly vet ej vad som hänt med t.ex hundsporten, men inte är det mycket som blivit till det bättre - om man så får säga... Avstår visligen från att hjälpsamt exemplifiera!

Och så denna anmälarmani! Folk anmäler varandra högt och lågt. Blir något bättre av detta? Det senaste är höjdare (eller motsvarande) inom vår en gång så helylliga brukshundklubb som anmäler varandra för fula ord (å ena sidan) och sexistiska skämt (å den andra). Årets Verbala Kloak? Människor som man känner bara alltför väl. Vill jag se och höra detta längre? Det handlar ju inte längre om hund eller avel eller tävling eller något som är en hundförenings uppgifter. Det verkar bara vara fråga personlig hämnd och om vem som står rakast i dyngregnet...

  Ej att undra över att man blir smått äcklad och får lust att vända den snuskiga hundvärlden ryggen. Jag tycker det är roligt med utställning och att ha valpar någon gång. Är det värt "allt det andra"? Känner mest av allt för att kura inne med mina små kattungar.

Men i kattvärlden är man väl inte heller Guds bästa barn mot varandra? Mådä, men där känner jag inte en kotte - konsultinnan Anna Lange kan svårligen passa under rubriken "kotte"... och kan lugnt framleva mitt liv i en air af serafisk oskuld... Vi går i ide!  

--

PS Läs gärna Dr.Göran Bodegårds tänkvärda inlägg på bloggen för ett år sedan "Återväxten" - vilka ska ta vid när vi kroknar? Inte mindre aktuellt nu.

   Frasse, kattunge:

Igår var det frost! Stormatte var borta och jobbade! Samtidigt! Vilken kris...

Vem såg till oss då? Vi är bara små kattungar här i Vårdal. Ja, våran mamma sköter oss förstås, men i alla fall...

Lugn, våran minsta Lill-Matte kom hit och höll ställningarna. Tackar!

Visserligen hade hon sina båda hundar med, men dom behöver vi inte bry oss i. Enligt vad som vi hörde från "down under" - köket - så blev i vart fall Rasmus väldigt glad. Dessutom lagade hon middag till tvåbeningarna, även Stor-Matte, när hon kom hemdånglande framåt kvällen. Revbensspjäll! Det är vi för små för (att äta). Vi är ju inte ens 3 veckor! I vart fall har det blivit kallt så nu har matte ordnat en jätteskön värmedyna åt oss. Vi provade genast. Jag ger den fem kattungesvansar (på skalan 1 - 5). Egentligen skulle det vara lite minus för överdraget är lite trasigt. Upptäcktes när vi redan parkerat. Men det ska bytas. Hur som helst är det varmt och skönt om våra magar.

Hej då, nu går jag och knoppar på dynan... zzzz

Bilden är från ett besök på Lerums Gymnasium där Thomas Bodström lägger ut texten för eleverna.   I dagarna har Thomas Bodström(s) beslutat att avstå från sin plats i riksdagen och stanna i USA med sin stora familj. Det gör den mångsysslande politikern och advokaten förmodligen rätt i. Förutom att vara fotbollspelare (back i AIK), advokat och företrädare i en rad upp uppmärksammade rättsfall (Tito Beltrán, anhöriga till offren diskoteksbranden i Göteborg), så har Bodström även hunnit med att vara justitieminister, vallokomotiv, författare, ordförande Ecpat Sverige och ordförande i justitieutskottet.

Vad har då Bodström med SKK att göra som rubriken antyder? Jo, han företrädde en svensk hunddomare i en rättegång. Den centrala frågan i detta mål var om SKK äger rätt att självständigt avauktorisera en domare eller om ett sådant beslut ska gå att pröva i domstol. Kommer Thomas Bodström, som levt ett så mångfacetterat och händelserikt liv, ihåg dusten med Kennelklubben? Kanske, för den här rättsfrågan var speciell och principiellt knepig. Bodström pläderade vältaligt för sin klient, som fick rätt - men inte rätt ändå:

I den aktuella hovrättsdomen (Svea Hovrätt 1999-03-01 T 589-98) ogiltigförklarades emellertid SKK-beslutet (att avstänga D). Domslutet anger:

 1) .... hovrätten förklarar Svenska Kennelklubbens tävlingskommittés beslut den 23 april 1992 ogiltigt och befriar ..(D) från skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader. (173.751 kronor + ränta)

 2) Svenska Kennelklubben skall svara för egna rättegångskostnader i

   hovrätten. 

Hej! Nu är det jag igen! Nu ska jag visa er hur vi har det hemma hos oss, syster Mandy, mamma och jag. Ni är säkert jättenyfikna hi hi...

Här har vi vår mysiga sovholk:

   Det var mamma som bestämde var vi skulle bo, hon ville inte alls ha den (iofs) fina kattungelådan med värmedyna och grejer som Stormatte gjort iordning. Och så fick det bli! Mamma vet alltid bäst - (syster Mandy och jag hade inget att säga till om).

Sen har vi en fin lekhage - där har jag bara varit ute och kollat runt lite, för än så länge så är sova, äta och spinna det som vi gör.   

Det huvud som tittar fram är inte mammas utan onkel Lillen, som från början var med och bodde här som mammas sällskap. Onkel har nu fått åka hem... Först och främst för han är vår lillhusse Felix katt och dom längtade efter varandra. Men om sanningen ska fram så straffade Lillen ut sig... Efter någon vecka när vi var nyfödda började Onkel jama högt och illa, gå runt på nätterna och var allmänt störande. Mamma, som är en så fin och förstående katt, tror att han hade tråkigt för att hon var ju upptagen med att sköta oss!

Och så är det slut på ekenstugget. Mamma tog mig avsides och sa:

- Frasse, du är jätteduktig som bloggar och skickar mail... Men du ska tänka på att vårda språket, lära dig att jama rent och undvika kattslang. Vi Top Showkatter måste tänka på släkten och vara värdiga förebilder för andra katter.

OK, mamma är en dam av värld så det är bara att skärpa till sig. Förresten så var det Onkel som jag lärde mig de första orden av...hm... Men nu ska det bli annat av - noblesse oblige - tror jag hon sa. Stor-Matte hjälpte till med stavningen...

Med utmärkt kattaktning

Frasse