Hej Mamma...   

Mandy blir tvättad av mamma MissD...

  ...halsen ... och så tar vi lite i öronen...

Mandy: Mamma, nu är du pinsam...

Mandy 3 1/2 vecka

  Att ha och föda upp djur är inte bara skötsel, kosthåll, träning och stamtavlor. Det är födslar och ibland går något snett - även dödslar... Den jobbiga, ovissa sidan. Mestadels är allt fridens liljor, alla djur frodas och mår bra. Detta kan pågå i månader, ja år och det mest dramatiska som händer är en fästing på ögonlocket... Sen kan det vara tider där dåliga omen kommer slag i slag. Det gäller att härda ut, att aldrig svikta ett ögonblick. Våra små kompisar är beroende av oss.

Och det gäller att ha en bra veterinär... En bra veterinär som förstår att lita även på min kunskap och erfarenhet - det är frågan om samarbete med djurens bästa för ögat. Och i förekommande fall få stöd av andra uppfödare med lång erfarenhet. Guld värt! Bra är även ett praktiskt handlag och sinne för improvisationer. Ibland kan det hela hänga på att få till ett lagom stort hål i en napp! Tips: glöm det där med glödgade soppnålar - moderna nappar ska ha ett kryss i toppen; göres bäst med rakblad eller sax...

Yours Truly har haft djur av alla de slag - sett och varit med om det mesta... Man har vakat över klena valpar, burit ut och in hundar med diskbråck, kämpat med katter med ålderskrämpor, vårdat fånghästar, lappat ihop brutna kalkonvingar, matat moderslösa marsvinsungar... Det här kan man hålla på med hur mycket som helst - om patienten svarar på behandlingen. Då orkar man allt! Det gäller att vänta på Vändningen, när man ser att något händer till det bättre. Det går finfint att vara utan sömn i veckor, att leva på kaffe, te och treo. Efter ett par veckors nattvak med matning varannan timme dygnet runt så är det en konstig overklig känsla som infinner sig... Jag tror att alla uppfödare - ivf om dom är av den rätta ullen - känner igen det här. Och det är därför som gamla uppfödare har ringar runt ögonen. Man investerar känslomässigt i djur som kräver extra omvårdnad. Det är skitjobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag har en tumregel som fungerar i alla lägen - om dom käkar är det bra, om dom inte käkar är det åt helvete... Frågan är hur länge man kan vänta - tills det "tar sig"...

Frasse var optimistisk i sitt nattliga inlägg, vilket är typiskt för honom. Frasse - två gånger uppväckt ifrån de döda - är en kämpe. Klarar han en tredje gång? Hans matte som är mer realistiskt, håller andan. Hur länge orkar hans lilla kropp? Det rosslar oroväckande i hans bröst... När kommer vändingen?

Hans syster Mandy är fet som en smörkula, så henne är det ingen fara med, så här långt... är bäst att tillägga. Som prematura ungar var de naturligtvis extra utsatta. Mamman skötte ungarna exemplariskt de första veckorna; gav dem värme och omvårdnad, men hade nästan ingen mjölk (immunförsvaret?). Nu har hon slutat besöka boholken - vilket iofs är a bad sign - utom för att göra lekinviter. Så nu är kattungarna helt beroende av mina insatser.

På fronten - försvunna katten Ture - finns en liten ljusning. Vår observanta granne hade först sett en rödvit katt på vår infiltrationsbrunn, sedan samma katt inkrupen under deras farstubro. Vi störtade dit! Ingen katt... Men grannen har en stor f.d snickeriverksta med virkesupplag och tusen möjligheter för en skrämd katt att hålla sig undan. Han (Ture) har inget intresse av att dra till skogs (om han inte blir jagade eller bortskrämd). Så förhoppningsvis vågar sig Ture fram. Vi väntar på det med.

--

Och sen - när alla ansträngningar varit förgäves... - då återstår att packa ihop valplådan, sjuksängen, alla medikamenter... och städa, städa! Filosofin: då gäller det att ta hand om dom som är kvar. Ibland undrar jag vad man sysslar på med? Och ändå håller man på... Det finns inget annat.

  Hej nu e ja här ijen - de e ja som e Frasse, kattunge. Nyllet breve e syrran, Mandy.   

Ja har vatt jettesjuk. När ja blev lite bettre då så kunde ja i alla fall sitta upp så här. Såg jag ut. (Fotot e arrangerat - stormatte sa åt mej å se klen ut)   Eftersom jag vatt ennu klenare förut så hajjar ni hur vissen ja va - lungpaj eller nått sa ´rom. Kunde inte keka ja mena snutta på min pava fö ja va teppt i snoken. Jissa om formen rasa! Vikken pärs! Matte trodde ja skulle kola på derekten...

Men så fick ja  penis... pinnisi... döekkli medusin å sen ble ja sjysst i kran. Men inte jelpte de för då hade ja ju blitt ennu klenare. Goda råd va dyra!

Våran stormatte fick jelp av Übermatte - ja skulle ha kokt vådis i en spruta - hadde å velja mellan å drunkna å svelja... håda bud! Plus lite nuttrikall - rena uppåttjakket! Å ja då - börja keka som en galning! Har tillåme gått upp i vikt. Nackdelen me å ligga på sjukan e att man ble risi i skrinet - yuk! yuk! Fösst håd i kistan å sen tvättom - Ugh! Blev skurad i hekken - Bläh! Mykke man får stå ut me...   

Fördelen me sjukan e att mossan inte e så noga med att ja för upp mej å silar snakket. De har ju vatt lite synd om mej å så.

Men nu e en annan på benen ijen

återkåmer!

Frasse, kattunge

spinn spinn kurr

   Ursäkta den människoovänliga tonen i föregående inlägg men Yours Truly har inget tålamod med tramsiga människor som räcker till Haparanda. Nu mindre än någonsin. Vi har nämligen kris. La crise de nerfs. Kattkris. Det är förmodligen ett syndastraff för hädiska tankar att vända ryggen till den intriganta och fördummande hundvärlden.

Vår kära katt Ture är rapporterad saknad. Gone. Out of the Picture. Det tog någon dag att upptäcka att han inte fanns någonstans inne i huset. Katterna ligger ju och drönar lite varstans. Att vi hade bara tre rödvita katter istället för fyra (och en strimmig/vit). Hur hade detta gått till? Gissningsvis en ytterdörr som inte gått i lås ordentligt, en liten kattfot som lirkar upp den, katt som slinker ut, dörren glider igen...

Husse, som uppdagade det hela vid kvällsgodisutdelandet, var ute i gårdagens kvällsmörker och letade, otröstlig. Och det gjorde jag också. Ingen katt!

Nu säger folk att katter klarar sig, sju liv, etc. Men Ture är extremt illa anpassad för uteliv. Han är en kastrerad 11-årig hane, innekatt och inte direkt streetsmart.

Blötsnön faller i drivor. Stackars Ture, så rädd och våt och kall han måste vara (om han är vid liv)... Och stackars lilla Frasse, kattungen som blivit förkyld och fått lunginflammation. Nu förhoppningsvis på bättringsvägen efter vet konsultation, medicin och livgivande råd från vår kära konsult Anna. Tack så mycket!

Bed med mig om att Ture kommer hem oskadad och att lilla Frasse tillfrisknar! Det är det enda jag önskar mig av livet, ivf just nu. Kris!

  Yours Truly är - kanske något överraskande - inte ett dugg intresserad av debatter eller andras synpunkter eller till åsikter förklädda råskäll. Inte alls...

Min värld finns inom mig. De människor jag är intresserad av söker jag själv, alla de andra får vara... trångsynta och fåntrattar - obs behöver inte nödvändigtvis vara samma person! - här ska inte hjälpsamt exemplifieras och absolut inga namn! Skrivande kretiner ska vara glada för att de får förbli anonyma och kan med fördel exkluderas ur sinnevärlden. Det finns annat att bry sig i och livet är för kort, etc... Som den skald, vars namn dessvärre för ögonblicket undflyr mig, en gång fick till det: Ack älskling vad bryr vi oss om Nazis - si färsk potatis, si färsk potatis!

Jag bloggar för att det är ett slags dagbok, för att familj o vänner får lite koll på vad som timat, för att bloggen tjänar som igångsättning till det allvarligt menade arbetet.

Ibland - bland allt kiv o split o tröttsamhet - mänsklig låghet! - då känner jag med Stagnelius en närmast gnostisk längtan efter tystnad och helig frid:

Kom, tystnad, kom! Med dunkelblå vingar mig överhölj och näps de fräcka ljuden, som våga själens helga sabbat störa!

---

OBS Intressant upptäckt! Det bästa kittet för att lappa ihop icke-existerande relationer och/eller i hast stoppa undan verkliga/inbillade oförrätter är det kärkomna fyndet av en gemensam (verklig/inbillad) Ovän! Eller kanske Hatobjekt är ett bättre uttryck... Ovänskap förutsätter ju någon form av ömsesidighet, eller... Tänk så det kan bli! Folk som inte velat ta i varandra med tång... så roligt att ni har funnit varandra! Utgår från att ni slutat kalla varandra för skitkärring och ärthjärna... det blir så dålig stämning på föreningens möten... Ett fall framåt för mänskligheten! Nu går det vips utmärkt att besöka varandras bloggar och göra hurtiga kommentarer. Och få lika käcka svar. Det kan man bjuda på! Än är inte undrens tid förbi... Hurra!

Det var fler av våra djur än min västgötaspets Gunvald som förliden helg föll norska domare i smaken ....    Jag hörde co-owner Marina säga att domaren gav vår gullunge en fantastisk kritik i Uppsala, samma helg som Gunvald och jag var i Sundsvall. Kände för att liva upp mig lite (läs: hejdlöst skryt) och vad kunde vara mer passande än senaste domarutlåtande om vår perserkisse Ormeryds Clint Eastwood. Visst är det kul? Med res för min obekantskap med stavning på norsk. Undskyld!

Stor og flott bygget hann. FANTASTISK kropp. Trevlig lave, tykke "nalleben". Flott tyngde.

Ex. bredt og flott perserhode, fin panne, kort, maskulin nese, herlig oppbygning i kinn/hakeparti. OH - THAT LOVELY LOOK

STORE, runde øyne m/FANTASTISK farve alleredan

Otrolig flotte øren alleredan, hvar skal dette ende med den bredden p hodet

FANTASTISK pelskvalitet, lang, flott grunnfarve, fine spotter.

Svans kort og buskit

I SAGOLIK kondisjon + HUMØR

Kjære oppdretter dette KAN du

ExI m/glæde

   Efter att ha fått ett sådant utlåtande av en så respekterad domare, (Karina Bjuran har dömt perser i 33 år) så är det bara att gå hem och lägga sig och inte göra något mer. Kan knappast överträffas. Lyckos oss!

PS i Detta kan Yours Truly dock ej ta åt sig äran, trots att mitt namn står i katalogen...

TACK Marina - att du håller vår super-misse i sådan form och visar honom så fint!

Tisdagens besök på Roslagsbostäder - och upptäckten om att företaget verkat under hela min livstid - 65 år! -satte igång en inre process. Här måste ju ha hänt massor! Utvecklingen har påverkat Roslagens hela topografi, för att inte tala om befolkningen och människors vardag. Så spännande!

Grubbel. Forskning.

Uppland är förvisso Sveriges yngsta landskap - ivf det som sist stack upp ur havet efter istiden, men man har andra anor att stötta sig på - flest runstenar!  Roslagens huvudstad Norrtälje – som kallades Telgium 1298 och Norra Taelgha 1409 – brändes ner av ryssar 1719 - otvivelaktigt uppstod redan då en viss bostadsbrist. Lilla sega Norrtälje kom igen! Läget vid den djupt inträngande Norrtäljeviken är formidabelt. Allt fler upptäckte fördelarna och tjusningen med att sätta bo i Roslagen. Det byggdes som aldrig förr... Ett exempel är företaget Roslagsbostäder.

  Det visar sig att Roslagsbostäder vuxit fram liksom på tre hörnstenar från kommunens olika delar. Efter första världskriget rådde stor brist på bostäder i bland annat Rimbo (i kommunens västra del mot Uppsala-Arlanda flygplats). För att råda bot på det bildades år 1945 Fastighets AB Rimbohus. Under åren expanderade Rimbohus kraftigt. 
Annat som kraftigt påverkade Norrtäljebornas bostadsbehov var helt enkelt försvarsintressen. Regementet Lv3 flyttade hit från Stockholm och behovet av bostäder ökade. Det ledde till att Stiftelsen Norrtäljebostäder bildades i Norrtälje 1953. Hallstavik i norr var den tredje hörnstenen. Under 60-talet kunde samhället glädja sig åt stor framgång för Holmens pappersbruk. Det medförde ett uppsving för hela bygden. Bruket deltog aktivt i bildandet av stiftelsen Häveröhus 1963. 
Fastighets AB Rimbohus, Norrtäljebostäder och Häveröhus fungerade parallellt fram till kommunsammanslagningen 1971, då de tre bolagen tillsammans bildade Norrtälje Kommuns Bostads AB med säte i Rimbo. 1988 ändrades namnet till Roslagsbostäder. Numera finns huvudkontoret i Norrtälje.

Företaget har valt att arbeta under den välfunna devisen Ett hem att längta till.

För vem vill inte leva och bo i vackra Roslagen? Här är det nära till allt som oundgängligen behövs i Lifvet, och samtidigt lagom långt från Stockholm, Uppsala och Gävle.

Snart finns nya hem att längta till i norra delen av staden Norrtälje. 

 Roslagsbostäder bygger 58 hyresrätter i nya stadsdelen Färsna. Kikar man vidare på planeringskartan http://www.roslagsbo.se/ syns hur ett nytt bostadsområde växer fram mellan kulturmark och skogshöjder. Trädalleér och gång- och cykelbanor avgränsar villor, radhus och hyreshus. Det finns förskola, elljusspår samt fina strövområden i området. Inflyttning sommaren 2011.

Här händer saker med vår lilla stad!

Foto: Roslagsbostäder