Stress är tidens lösen, en del av vardagen. Ibland värre än vanligt:* åker på långresa och har 2 pluppar kvar i mobilen.* på sagda långresa är det glest mellan bensinmackarna, mätaren står på rött, man räknar minuter och drar ifrån kilometrar.* Den Onde dvs Chefen ringer och är ondare än vanligt. Var är manus? Intervjuoffret har åkt till Rom.* Fet räkning har förfallit och bredbandet funkar inte. Har inte TID att köra 3 mil för att betala över disk.* När man efter mycket slit får till en halvdålig parning och det är en max två dagar till att försöka.* Ingrids hund Uno ska bo här när matte är i USA. Då börjar Minna löpa. Vilken timing! Tänk om hanarna brakar ihop? Det har de visserligen aldrig gjort förr, men inte heller utsatts för sådanan påfrestningar. Och var gör jag av Uno om det värsta skulle inträffa?Sådant är också stressande...

Ord för dagen:”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad” Detta är en standardsvar som tillskrivs författaren, när någon känner sig illa karikerad eller avporträtterad i hans berättelser. Detta citat använde aldrig Piraten ordagrant i sin skriftliga produktion, däremot ofta i intervjuer, t ex i K A Arvidssons radiointervju från 1957. Det närmaste man kan komma beträffande detta citat är förordet till romanen ”Tre terminer”, när han reflekterar över om huruvida denna roman är en ”nyckelroman” eller inte: ”Och om han gjorde sin hjälte till cyklop skulle ändå någon stoppnål känna igen sig själv”.(Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet)

Det är en märklig upplevelse att människor som man aldrig träffat, vanligtvis anonymt, spyr galla över ens enkla person. I och för sig händer det ju ofta att journalister får skäll i telefon eller via mail. Det ingår liksom i jobbet och handlar då om något konkret som läsaren (tittaren, lyssnaren) ondgör sig över. Sådana saker går att förklara eller rätta till. Då är man människa mot människa.

Men det här blinda hatet, som nu på sistone en kollektiv känsla av "VI mot Hon" är för mig ett nytt fenomen. Ett krig med regionala undertoner? I aktuellt fall; "vi, vanliga hyggliga hundägare mot den malliga nollåttan". De som är argast är inte den ursprunglige meningsmotståndaren (kan man väl kalla det?) utan tillskyndande sympatisörer. Och där finns det absolut ingen spärr eller normal mänsklig anständighet. Det går lätt och fort att vräka ur sig vad som helst. Kanske fungerar utkräkningarna på internet som någon slags säkerthetsventil? Har människor trist i sin vardag? Vad gjorde folk före internet? Här står vetenskapen frågande.

--



Borde kanske lägga av och inte gräva ner sig i det här. Men bloggen är rätt trivsam, man får trevliga kontakter också, fungerar som ett slags dagbok, de närmaste har koll på senaste nytt utan att behöva ringa. Är den perfekta igångsättare inför det verkliga jobbet. Så jag fortsätter nog ett ta till, så får vi se vad som händer.

Vilken fin majmorgon! För några dagar sedan såg det ut som ett snöfall på gården. Alla körsbärsträd hade fällt sina blomblad. Idag blommar äppelträden utanför mitt arbetsrum.






Husfadern har åkt på domeriuppdrag för andra dagen i rad. Roslagens BK har sin stora fyradagarstävling.













Rapport från kattutställningen i Upplands-Väsby: Marinas championperser Ormeryds Emma fick CAGCIB på väg mot sin Grand-titel och blev nominerade till BIS-finalen. Grattis!













---

Foto: Felix Nilsson

Den här utställningen kommer att gå till historien! Folk kommer att berätta för sina valpköpare: "Och då skulle ni varit med när Doktorn dömde 100 västgötaspetsar på Lövudden..."

I ens föreställningsvärld kommer det att vara en ny tideräkning - före och efter SKV:s huvudutställning 2007 på Lövudden i Västerås. Förutsättningarna var bästa tänkbara; ett hundratal av rasens främsta hundar, en erkänt kunnig och skicklig domare och en härskara engagerade utställare. Samt en grön välklippt gräsmatta, en spatiös ring, & funktionärer (ringsekreterare) som kunde jobbet. De yttre omständigheterna - vädret - var inte så mycket att göra åt. Gråmulet, snålblåst och stundtals regn. Ibland frös vi så vi skakade. Men vad gjorde det. Detta var ÅRETS kynologiska upplevelse!

















Jag letar i minnet efter när man senast hade en sådan känsla. Fick ta mig tillbaka till 50- 60-talen, när rasbedömningen betydde något, när utställningar var på riktigt. Inte bara en snabb expedition till grupper och final av någon som utökat sitt rasregister.

















Först något om våra egna övningar. Störtade upp i ottan och allt gick efter ritningarna. Fick vända efter någon mil, då kuvertet med nummerlappar låg kvar på köksbordet. Vi - det var Yours Truly med 11-åriga barnbarnet Felix, samt västgötagossarna Gunvald och hans pappa Jack. Funderade på att lämna Jack hemma, då han varit opasslig av den nya hundmaten. Men han var pigg på morgonen och medtogs, men lite smal mitt på, vilket den skarpögde domaren naturligtvis vips upptäckte. Men fram kom vi och det i tid. Vilken tur!

















Gunvald skötte sig med den äran och blev bästa hanvalp (9 valpar). Kritiken var lysande och lille G fick en regnbågsfärgad rosett av kolossalformat. Jack fick också en fin kritik (bortsett från midjan) och blev 4:a med CK av öppna klassens 14 hanar. Vi var mycket nöjda.

















Sen börjades det; en mycket njutbar tillställning. Domare Göran Bodegård visade varför han är en av världens mest ansedda kynologer. Sorterade sina stora klasser med van hand, var korrekt och trevlig mot utställarna och hade fint handlag med hundar. Undan gick det, utan att man kände av någon stress. Allt flöt som på räls. Det här är en domare med ordning i skallen, kom ihåg varenda hund och hade en klar uppfattning som västgötaspetstyp och vad som är väsentligt eller oväsentligt. Inte som en utställning nyligen där domaren missade ett handlerbyte och det blev lite knepigheter i slutändan.Synd att inte några av våra domare hade tagit tillfället i akt att studera denna jättesamling hundar och insupa lite lärdom. Nu är det ju många andra evenemang denna helg som konkurrerar. br />







Internationellt värre; utställare från Finland och Holland, alla slags svenska dialekter blandades med finska och engelska i snacket runt ringen. Finland hade en stor dag; verkligt fina hundar, speciellt i tikklasserna. Jag tror att det var i öppen klass (18 tikar) som samliga placerade utom en var från Finland. De på "pallplats" fick stora vit-blåa flaggor att vifta med. Finlands Grand Dame Inga Kahlman (Fennican) konstaterade förnöjt: vilken tur att jag tog med fyra flaggor. De räckte precis!








Den svenska nationaläran räddades av Ch Grålötens Zvenne Znö Zlask (BIS), Ch Skogsbygdens Viola, BIS-veteran, samt lilla söta BIS-valpen Flodaskogens Duktiga Dixie. Grattis alla finingar!

















Därmed är jag osökt inne på Stämningen. Den var ypperlig! Folk satt ihop och pratade med varandra (och inte OM varandra), människor hjälptes åt och höll reda på varandras hundar. Det hejades och applåderades. Ett särskilt hedersomnämnande till järngänget från väst: de skickliga och framför allt otroligt snygga (sic!) utställarna Kim (Skogsbygden) och Annika (Westorp), som gjorde vågen för kamraterna i ringen, när de inte vara inne själva och förgyllde tillvaron med sina vackra och välvisade hundar.





Väntade bara på hejaramsor, typ:





"Här va de livat, här va de glatt!





Här va de blommor i doktorns hatt!"














Det här kommer man att leva på länge.

Foto: Sundin



Stämningsbild från ringside på SKV:s huvudutställning på Lövudden. Britta Hammarström (Oxberget), Lisbeth Högman (Ulvus) och Inga Kahlman (Fennican) följer med spänt intresse Dr Bodegårds bedömning.



Det kommer mera...

Över hundra hundar på SKV/västgötaspetsklubbens huvudutställning på Lövudden i Västerås!







Våra resultat:







Ulvus Gunvald Jackson BH-valp 1 Hp BIM-valp







Gunvalds kritik (he he...): Tilltalande valp m utmärkta proportioner. Mkt vackert huvud, fina ögon. Utmärkta öron. Flott nacke o överlinje. Utmärkt skuldra. Fint bröstdjup o förbröst. Utmärkt bakställ. Mkt vacker färg. Rör sig utmärkt. Päls typisk för åldern.










Westorps Jack Mc Call (Gunvalds pappa) 1 kl 4 kkl CK

Jacks kritik: Trevlig hund m fin balans o proportioner. Mkt vackra ögon. Fin nacke o överlinje. Perfekt front, bra bakställ, fin benstomme. En aning mkt midja för dagen. Effektivt bra steg. Fin päls o färg.

Bilen är packad, tankad och klar, pojkarna är borstade samt har fått pedikyr. Klockan ringer 4.30, efter det börjar morgonkarusellen med yrvakna djur. Och sen... Mot Sherwoodskogen! nej förlåt, Lövudden var det! 97 västgötaspetsar för domare Bodegård att sortera. Det måste bli sevärt. Har ej ställt ut för Il dottore sen slutet av 90-talet, så det blir spännande att se vad han tycker om mina nya djur. Det verkar vara god stämning bland vgs-folket. Det är också värt en hel del. Man ska ju sitta och häcka där hela dan. Felix är med och håller mormor sällskap. Återkommer med rapport, om Yours Truly inte är alltför nedbruten av resultaten...