Ärade systrar i förskingringen! Ursäkta en förvirrad åldring! Upptäcker att det finns ingen resebeskrivning i PM till SKV:s utställning på Lövudden i Västerås. Då inträffar följande: en osynlig hand lyfter ut min hjärna och ersätter den med en kålrot...




Drabbad av temporär minnesförlust har jag totalt förträngt hur man tar sig till sagda plats!




Ja ja, jag VET att Yours Truly varit där ett antal gånger, men jag kör alltid fel. På något sätt lyckas jag alltid trassla mig rätt, men som 2:a hund i ringen och med en pratsam 11-åring i baksätet är det upplagt för stress & akut kortslutning i autopiloten...




Finns inte utymme för några felval och extraturer i Västerås underbara värld.




Kommer från E18 och sen? Vore ödmjukt tacksam för några hållpunkter... Fantiserar om värsta skräckscenariot; hjärnsläpp och vi missar hela kalaset!




Lovar att vara snäll & glad på utställningen!
Kan tom sträcka mig så långt att Yours Truly härmed lovar och förseeekrar, att med beskedlig min fast med Själen i uppror, emottaga ev blåa band & snorkiga kritiker, samt ock komma ihåg att gratulera dom vi får stryk av.








Lisbeth









PS Då alla slags hjälpenheter sagt upp bekantskapen med min Mac vore det fint med en kilometerangivelse Norrtälje - Västerås.




DS

Efter helgens övningar är det en och annan som undra: vad håller vi på med? Eller rätteligen: vad håller DOM på med? Utställningsarrangörerna alltså. Är dom resebyråer eller vad? Varför ska alla okända storheter med namn som bara består av konsonanter, döma just min /mina raser? Och dyrt är det! Pengar kastade i sjön?

Utställningsarrangörer I Sverige inviterar med det enda kravet att vederbörande ska vara akutoriserad på rasen i sitt hemland. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att domare dömt, eller överhuvudtagt sett ett enda exemplar av rasen. Sverige är det enda hundland i världen den inbjudan av utländska domare inte passerar landets huvudorganisation. (Detta skedde tidigare). Läs mer i Göran Bodegårds artikel i senaste Hundsport.

Det är bra att frågan kommer upp på bordet. Tänk så trött jag är på att t.ex västgötaspets ska dömas av alla möjliga, utom just de som har mest erfarenhet av vgs, svenska (nordiska) domare eller möjligtvis domare från Storbritannien. Är detta att döma vgs i rasens hemland en fjäder i hatten för utlänningarna? Så klart det är! För inte kan det väl vara så att arrangörsklubben tycker det är spännande att se vad Mr Tjong från Malaysia tycker om våra svenska västgötaspetsar? Den öststatdomare som dömde tibetansk spaniel i Österbybruk kanske placerade sina hundar på ett hyfsat sätt. Men det står ingenting i hundarnas kritiker som ger en fingervisning om att domaren kan rasens finare poänger; inga hartassar, noskuddar, plymer, schal, rastypiska proportioner, etc.

Den svenska domarutbildningen är omfattande och gedigen och tar sin rundliga tid. Bjuder utställningsarrangörer in de mer snabbutbildade från "små" hundländer just för att de är mer "användbara" = dömer fler raser än motsvarande svenska domare?



Jag är inte ensam om mina funderingar. En vän som är exteriördomare (ej på mina raser) suckade och sa: Det är en märklig upplevelse att stå framför en 28-årig allrounder från Serbien-Montenegro. Man kan undra hur den här auktorisationen går till? I en del "små" hundländer finns det c:a 80 raser och landets allrounders är auktoriserade på dessa. Men i Sverige har vi c:a 240 raser som ställs ut...

Hämtade Uno (Chipsmakers Uno Vallman) för etapp 1 i hans sommarkollo. Uno intog sitt gamla barndomshem med en självklar pondus som bara en vuxen ranghög hane besitter. Jack och Minna är vansinningt imponerade och springer lyckliga efter farbro U. Ada är så lagom glad, nu är hon inte högsta hönset längre. Lilla Mimmi är som alltid, helt neutral. Men så ingår hon ju inte i vgs-gänget utan är tibetansk spaniel. Gunvald var en rotborste i 3 minuter innan han var med i Uno fan club. Det är roligt att se hur signalsäkra västgötaspetsar är och hur fint de blixtsnabbt ordnar upp den sociala rangskalan.---Har fått en del i förklaringen till Emelies beteende på utställningen. Hennes matte berättade att tiken började löpa idag.

Allting går igen ur tidens grums och mögel dyker upp ett skrämmande fantom...Efter att ha tagit del av det senaste inlägget http://vastgotaspets.bloggagratis.se/ 12 maj, med tillhörande kommentare, är man nästan beredd att ompröva tanken om "entente cordial" (hjärtligt samförstånd) i västgötaspetsvärlden. Inte när det gäller klubben SKV, där verkar man streta på med sina uppgifter och laddar nu för nästa begivenhet, närmare 100 hundar på huvuduställningen i Väserås. Och inte som det visade sig bland utställarna uppe i Österbybruk. Folk var trevliga, satt ihop och pratade, trots att det var trångt och dant (eller kanske just därför?), för mig okända (dittills bara namn ur resultatlistor) inledde konverseration, ett flertal storheter kom fram, tittade på hundarna och skämtade (hoppas jag?). Alltså precis som det ska vara på en stor utställning.Men den stora massan ansiktslösa verkar fortfarande lida av "den skrämmande fantom". Hur ska man kunna komma överens eller ens diskutera med människor, när man hela tiden pratar förbi varandra och inte ens talar om samma sak, fast detta är underförstått?Fast det kunde ju förstås vara värre...För bara ett par år sedan pratade folk inte med varandra överhuvudtaget.Den älskeliga Gunvald har skaffa sig en ny och mindre uppskattad vana. Han gnager ett stort hål på mattor, nöjer sig inte med mattfransarna utan hålet placeras med stor precision mitt på mattan. Hittills är tre stora mattor demolerade. Gunvald har hur mycket leksaker som helst, samt gnag- och tuggben. Vad göra? Vitpeppar biter inte på G. Ta bort mattorna? Men de ligger där de ligger för att skydda skarvarna på underlaget. En av G:s föregångar åt nämligen upp delar av köksgolvet. Gunvald har hittills låtit bli golvet. Så det kunde vara värre!

Så nu är vi tillbaks från den tjusiga utställningsvärlden. Det var snabbt gjort. Dvs det gick inge bra, utan faktiskt riktigt dåligt...Nu kan man ju alltid säga att domarn verkade föredra en bastantare typ av vgs, helt OK.Jack fick lämna ringen utan tilläggsmeriter, det har aldrig hänt på 17 utställningar (valpklasser inräknat). Emil fick inte heller nåt lullull, utan en hel nivå lägre än han brukar. Endast Flinga höll upp Ulvus fana och fick Hp i jkl, till matte Gudruns stora fröjd. Grattis! Många hundar fick 2:or och tom 3:or.För vackra Emelie är det nog slututställt, är jag rädd. I varje fall har jag inte hittat på ett sätt att bemästra hennes aversion för Bordet... Emelie, som till vardags är en mycket trevlig tik och en duktig arbetande hund, har dock minimala erfarenheter av livet utanför gården. Vi har övat en del, men inte tillräckligt uppenbarligen. Till att börja med gick allt efter ritningarna, Emelie skötte sig fint. Mangla sig in bland alla människor och hundar på denna jätteutställning, gick bra. Sitta vid ringside och umgås, helt OK. Gå i ringen gick också utan problem. Men så kom Bordet... tvi & blää! Bli pillad på av en domare? Glöm det!Så nu är det som det är och eventuella valpar inte att tänka på. Suck! Alltid är det något.Får se om mitt hus. Lägga detta bakom oss proto och se fram emot nästa begivenhet. Tack till Jenny och Gudrun för trevligt sällskap och även för en pratstund med de bedårande västgötorna (vad heter det?) Annika och Kim som alltid håller ångan uppe.Vi hade i alla fall tur med vädret...

Lägger ner mycket möda på det skrivna ordet, dels är det det enda jag kan - höll jag nästan på att säga - dels är det mitt levebröd. Och så är det lite kul. Jag filar och vänder och vrider så att det som ska fram bli På Pricken. Rätt ofta, faktiskt för det mesta, blir det så. Därför är det extra nedslående att bli missuppfattad, feltolkad eller att folk läser in verkliga eller imbillade oförrätter i det Yours Truly plitat ihop. Enligt uppgift har Någon i tibbeklubben känt sig förfördelad - det är begripligt, såsom man ställt till det för sig (se tidigare inlägg) - och uppger sig blivit kallad gråsugga i min blogg.




Det är inte sant. Klubbens nuvarande hie har ej varit i kontakt med mig, varken då eller senare, personligen, mail, telefon etc. Man har ställt till ett helvete för oförvitliga människor, men mig har ingen vågat sig på? I varje fall inte som jag märkt. Vet inte hur folk ser ut, knappt vad de heter och inte bryr jag mig heller. Det är inga personligheter som man lägger på minnet, förmodligen i det ädlaste av syften. Så ingen kan ha blivit kallad vare sig det ena eller det andra. Ursäkta detta tröstlösa ältande, men rätt ska vara rätt. Uttrycket man ondgör sig över härrör från ett inlägg 12 april och just denna bit handlar om en annan förening, där man faktiskt kommunicerar med min ovärdiga person:




"Har fått höra man inte tycker om Min Ton. Meningen var väl att mandrom skulle bli lite skraj? En individ bortom all räddning, som antyder sådana saker, betraktas dock som ungefär lika farlig som en gråsugga."




Citatet ovan hör ihop med ett tidigare stycke där jag dristat mig till att skoja om en felskrivning på föreningens hemsida och därvidlag blivit tagen i örat. Alltså det är inte så förfärligt farligt vare sig uppläxandet eller gråsuggandet. Här kan människor i alla fall fortfarande tala med varandra. Så var det med det.

Det känns inte alls bra att åka på utställning imorgon. Inte efter det som hänt med det fina stoet som dog så tragiskt. Tänk att man aldrig får vara riktigt glad! Alla djur har påverkats av det som hänt, hundarna är ledsna och oroliga. En av vovvarna ska med imorgon. Känns inget vidare. Och så den stackars moderslösa fölungen, som nu ska handmatas och skötas dygnet runt. Stackars folk, jag lider med mina vänner... Hälsade på honom i boxen idag, han kom fram och snusade, ser pigg ut, trots allt. Han är det största föl jag sett.

Den där älgen som kom och ställde sig och beta bara några meter från oss häromdan måste ha varit ett omen. Fölet ser precis ut som han.Egentligen borde jag skippa utställningen, vara hemma och behjälplig med det jag kan. Känns fel att åka bort och "roa mig". Blää... hur jag gör så gör jag galet.
Hur som helst måste jag komma ihåg att klippa klorna och borsta tänderna på Jack...

Ett par goda vänner har mist en älskad häst. En tragedi, det kom som en chock. Kan bara beklaga förlusten och visa mitt deltagande i deras sorg.