I Feel Rotten Today...... it´s Voice´s fault...





Inte fått en blund i ögonen i natt. Jobbade som en galning till kl.21, slog igen butiken när ögonen började gå i kors. Och sen säng, säng, säng, sova, sova, sova... Vacklade ner till stallet för att natta Dolly & Voice. MYCKET viktigt, det står dom och väntar på! Go´nattsermonin alltså; vatten & hö, samla ihop hästarnas mathinkar, go´nattmorot och en klapp, släcka lampan. Hej då tjejer! Ses imorrn...


Men va nu då! Inför mina ögon går Voice ner på knä, lägger sig med ett stön och välter över på sidan i sin fulla längd. Dessutom ville hon inte ha sin morot! Inget av detta hade hänt någon gång tidigare. Yours Truly blev med ens klarvaken! Q-uii--ng!!! Hjälp! Fölning på G! Action station!


Vad göra? Fram med ficklampa; det finns visserligen belysning i hästarnas box, men Voice behagade hela tiden stå med rumpan i det mörkaste hörnet.




Här gällde det att hålla tungan rätt i mun. Har hört massor med uppbyggliga historier om stoägare som kollat sin högdräktiga märr, gått in och satt på morgonkaffe, ätit frukost och någon timme senare galopperar ett litet föl med sin mamma förbi köksfönstret! Sånt vill man inte vara med om, ivarje fall om man är en kontrolldåre. Tacka vet jag valptikar, där har man blykoll från början till slut (nästan). Här gäller det att vara med på noterna!

Satt i en evighet i mörkret och vaktade på ett uttråkat sto som flyttade kroppsvikten från den ena sidan till den andra. Dolly hade jag släppt ut, så att hon inte skulle vara i vägen. Vi väntade... och väntade... Inget föl! Inte minsta antydan till förlossningsarbete.


Det slutade med att båda hästarna fick vara lösa på gårn hela natten. De hade blivit lite uppskärrade av ändrade rutiner och mattes enträgna uppmärksamhet, så jag vågade inte bråka med dem, stänga in och hålla på. Det är tråkigt att sitta utomhus på en dödstyst gård, stirra ut i mörkret och försöka lista ut vad pållarna har för sig. Ibland hörde jag tugganden och mumsljud, så då kunde fölungen inte komma just då, gissade jag.


Till slut gav jag upp och gick in, men kollade Voice en gång i timmen. På morgonen kl. 5 var Yours Truly ett vrak, hålögd och dan, hästarna var helt oberörda och glada som vanligt.


Idag var hovis här, Dolly & Voice fick fina fötter, medan ägaren höll i dem och gäspade. (Sic!)


Precis då! Då kommer (inte fölet!) utan en ÄLG och ställer sig och beta mindre än 10 meter från oss (hovslagare, hovslagarfru, hästar & hästmatte)! En mäktig syn! Tänk allt vad man får vara med om...

... motioner i ett bostadsföretag. Läs mer på http://igurt.bloggagratis.se/Kan någon kunnig människa hjälpa till med argument mot förslagen?

Gunvald & Jag var på valpkursen i kväll. Innan dess provades den dyra apotekskorsetten för att se om den hjälper Yours Truly att orkar hålla ryggen upprätt i mer än en timme. Det gjorde den, fast satans så obekväm att sitta i. Först fick valparna träna i att göra ingenting, dvs sitta still i klubbstugan medan Anqi instruktör hade genomgång. Det var nog så svårt för ett gäng med spring i benen. Därefter blev det kontaktövningar (splendid resultat), och inkallningsträning, hur kul som helst, startade med ordinära, som gick jättebra. Sedan "avancerade" - valparna kallades in en och en och fick springa i en "korridor" av kompisekipage. Tänk de små valparna klarade detta fint, benen gick som trumpinnar, alla var glada och viftade på svansarna, fick mycket beröm och marscherade av plan i strålande humör. Fika och lite nervarv i klubbstugan, delade en köttbullssmörgås med G. Visitering och hantering gicks igenom. Den här kursen är mycket lyckad, det är vi nog alla överens om.
Gäsp, nu går vi och nanar; Jack, Gunvald och katten Viktor, tung som sju strykjärn, sover helst på mattes mage. Zzzzz...

Kerstin ringde i morse och berättade att det kommit en ny fölbebis på Liljegårdens stuteri! Fina shetlandsponnystoet Furunäs Nilla hade en liten fölunge hos sig i boxen. Far är Ytterhalls Mistral. Det blev en svart hingstunge. Allt gick bra och mor & barn mår prima. Grattis!













Nu väntar man bara på stora connemarastoet Omega som vankar runt som en tunna.






Och så Voice som är här hos oss. Ännu inga tecken på någon nedkomst!






De´e´mycke´nu...






Hjälp hur ska man hinna med allt? Massor med jobb, hundar som ska tränas, räkningar betalas, huset ska (i varje fall borde) städas, tvättberget gås igenom. Hade tänkt skaffa lite blommor och blader för att piffa upp gården, men det får anstå - några dar. Uno kommer hit på sommarkollo, och sen... Ja, sen vet (minns) jag inget mer, men ytterligare måsten är det säkert. Har fått anstånd av skattmasen med deklarationen i alla fall. Nu MÅSTE jag arbeta!









---

---


Västgötaspetsarna Ulvus Flinga Våröga och Ulvus Frost Råttentått fyller 1 år!




Och inte att förglömma, de små tibbarna, alla med tillnamnet Ulvus; Adrian Mole, Pandora, Queenie och Pauline, hade sin ett årsdag igår. Hurra för hela sextetten som förljuvade förra sommaren för oss!







---


Undras om det blir några valpar i år? Eller om det "bara" blir en fölunge? Håll nu tummarna att allt går efter ritningarna både vad det gäller "tillverkningen" av hundbebbar och leverans av liten häst! Det här är inte så lätt alla gånger, om det nu var någon som tror det... Det rätta sinnelagt ska infinna sig, och så ska man helt enkelt ha tur eller i vart fall inte otur...
---

Äntligen fått lite snurr på nya sidan Show Brags www.geocities.com/ulvuskennel





Tack webmäster Michelle som fixat det! Första paret ut är black/tan tibben Ulvus Adrian Mole, äg Agneta Reis, BIS-valp SSTS (tibbe specialen). Andra skrytpojken är västgötaspets, Ulvus Gunvald Jackson, res BIS-valp Sundbyholm. Bespetsar oss på fler inslag på sidan å det snaraste!





Även Liljegårdens stuteri har fått en ny sida, Födda 2007. Först på plan är Dayana Rose nyfödda connemarabebis, gulbrunt stoföl e Frediksminde Hazy Chanse. Det kommer mera...



---

UNO 6 ÅR!

Västgötaspetsen Chipsmakers Uno Vallman fyller 6 år idag! Han grattas vederbörligen på http://igurt.bloggagratis.se/

Uno är en mycket trevlig hund och far till våra E-valpar, bl a El Injo och Emelie som vallar ponnyhästar så förtjänstfullt, Emil BIS-valp I jkl Hp I ukl Hp, Ebba 1 jkl Hp & Edith BIR-valp EuWinner (Finland).

Kerstin & Carola på Liljegårdens stuteri har fått en ny connemarabebis, en vackert stoföl, gul med svart man & svans (hoppas det heter så?) e Frediksminde Hazy Chanse u Dayana Rose.
Grattis!PS Har just fått lära mig att det heter "gulbrun" när en connemara har den där tjusiga apokalypsen-färgen (Uppebarelseboken, Apokalypsens fyra ryttare).

Massor med frisk luft och motion! Gunvald och jag har varit på valpkursens spårövning. Åtta valpar med ägare, alla lika glada och förväntansfulla. Valparna fick gå två spår i var. Det gick jättebra. Oj så roligt och spännande! Fyra timmars traskande i skogen har nu tagit ut sin rätt. Gunvald sover som klubbad. Jag har använt en del muskler som jag inte hade en a-aaning om, så även matte är rätt mör i kroppen. Är därmed helt i fas med Mig Själv. Efter gårdagens nio kongresstimmar var man nämligen ganska slut i den så kallade knoppen. Lille G & Jag kommer att nana gott inatt.



Far har susat in till Staden för att se fotboll (på TV , va ä de?) - vi är fortfarande TV-lösa.

Hej hopp i galopp! Just hemkommen efter 9 timmar SBK-kongress. Det mesta uppåt värre, all-time-high på nysvenska, kan ej säga mer om dagens begivenhet. Reportage kommer i tidningen!





Väl på plats och efter insläpande av pärmar & pryttlar & bandspelare, etc upplevde Yours Truly att NÅGOT definitivt var på tok. En känsla av osäkerhet spred sig... Wie so?


Jo, det var fel på de nya byxorna (mina alltså) - inköpta för ett par månader sedan, de satt precis - då...


Nu, när man är lyckligen befriad från diverse krämpor och ilar runt som en hjort, då har ett och annat hänt. Har väl tappat tre-fyra kilo. Dessa fanns gissningsvis i trakterna av den förmodade midja. Alltså; byxhelvetena satt inte uppe! De åkte ner - hela tiden!


Man kan inte jobba och samtidigt hålla upp brallor med ena handen! Om inte annat ser det hm... konstigt ut. Goda råd var dyra... Men nöden är uppfinningarnas moder. I bilen låg - genom en lycklig slump - Beros leopardfärgade koppel, som behållits av sentimentala skäl. Anbringat med en stadig råbandsknop fick det alla persedlar på plats. Livrem i leopard - så chict!





Sålunda begicks SBK:s kongress med hedern i behåll. ALLA var där! Träffade


massor av vänner och bekanta. Fick en pratstund med Inger Svedin, nu i presidiet, tidigare SKK/CS representant och mentor för SKV.





Imorgon är det spårträning! Go´natt!