Så är äv en fönstret i arbetsrummet frilagt... det är inte klokt vilka fynd man gör! Hittade mässinskrukan i mitten. Trodde den var för evigt verloren... från Haga (farmorsarv) och gjord i början på 1800-talet, inlagda shilling banco, samt med ciselörens namn och märke. Något för Antikrundan... ha ha!

Mera släktporträtt kommer i dagen! Dessa är från höger min undersköna mormor Hulda Amalia, f 1880, t v min likaledes väna mor Lisa Maria, f 1913 i Sommen i Småland. Mannen med de stiliga mustscherna är inte Branting utan min morfar Pontus Högman, f 1875. Om morfar berättas att han stod vakt på kungliga slottet i Stockholm. Kungen (måste varit V-.Gurra) stannade till inför den välbyggde smålänningen och efterhörde hans akrobatiska färdigheter. Varvid morfar som bevis gjorde en frivolt och fick en riksdaler för besväret. Denna förvarades i snusdosan och framtogs på begäran med bifogad histora. Tror att det mesta av detta är sant. Min förfäder var nämligen hederliga och hårt arbetande smålänningar. De bligar nu ner på mig från arbetsrummets vägg och påminner om den smala vägens förtjänster!

Nu har saneringsarbetet tillfälligt förflyttats till mitt arbetsrum på övre våningen. Mors sekretär är framgrävd, putsad och fixad. Porträttet av Gustav VI Adolf i uniform, signerat med personligt konungsligt tack, är även det ett arvegods från mor. Min mamma, farmor & farfar arbetade i Haga slott. Lilla ja medfördes i brist på annan barnpassning, tultade runt i gemaken, var i vägen och lekte med lillprinsens träsvärd. Å de va ingenting särskilt me de...
Minnestallriken ovan med Gustav Adolf & drottning Louise med pekingesen Eisie i famnen är en present från Marina Reuterswärd. Som en lämplig pendang t h är enda bilden på vårt hem i Hagalund, helt autentiskt med utedass med järnlock och allt... Mellan dessa två miljöer rörde sig Yours Truly helt obesvärat. Undra på att man är som man är...



Flankerad av dessa ytterligheter våra rara små töser, så söta och fina! Ack här har ni ett helt liv i ett nötskal!

Skotska terrier "The gang" Foto: Marie-Louise Lindgren


Yours Truly må bekänna; man blir lite less... alla skrämmande fantomer ur tidens grums & mögel, de dyker ännu upp och inget har förändrats. Man kan bli deprimerad för mindre!


Måste skaffa något kuligare att fundera på. Ös på nu med röstande på min blogg, målet är 50 pers som röstat. Det tycker jag är en hyfsat representativ samling och kommer då att ta bort Högman, som envar säkert är grundligt trött på och ersätta den med något roligare.


Avslutar med denna underbara bild från Skottefederationens hemsida. Visst ser de kloka och fina ut. En liten tid...och med lite tur är en sån även i Roslagen!
Trevlig helg alla kära läsare! Nu tar vi nya friska tag! Men först go´natt...Zzzzzz...

Man kan ju grunna på vilken skada "dumskallarnas sammansvärjning" har haft för rasen och för föreningen, bortsett alla männinskor som mått dåligt och alla resurser som slösats i onödan.



Men... undrans om inte den största eländet är det som orsakats såväl enskilda hundar som rasen i sin helhet, via den hybris som genomsyrar de som sattes att förvalta klubben. Avelsrekommendationer, RAS och allt annat fint och genomtänkt, uppfödarna till vägledning, det gäller "di andra, inte oss".



Toppersoner i styret avlar så håren reser sig på huvudet på en någorlunda genetiskt bevandrad. I en kull 2004 förekommer samma framgångsrika hane 3ggr i 3:e led och halsyskonparning ingår i samma kennels avelsprogram (om man vet vad det är) som praxis. Ny halvsyskonparning är för säkerhets skull gjord resulterande i nu aktuella valpar! Ja just det - personen är fortfarande synnerligen aktiv på nyckelpost... Dåvarande ordförande (inte numera men enl uppgift på väg tillbaka i föreningen) gjorde avsiktliga experimentparningar med mor och farfar som är kullsyskon. Resultatet blev bl.a den blå och numera blinda hund som ögonlystes på Albano. Är man " übermensch" - för att fortsätta på tysklandstemat - finns det ju ingen anledning att bry sig om att 30 andra uppfödare försöker få ner inavelskoff så mycket som möjligt. Rys...Tack ni som uppmärksammande mig på detta!

Hondan va de blåser i träa ida... Och på bloggen! Då passar det med den här gamla visan!
Torparvisa
text och musik:
Gunde Johansson (1922-1995)

Tocka orning dä ä uti väla nu
dä grunnar ja mycke på,
för di slôss å se'n jobbar di värre än sju,
dä dära ä svårt te förstå.
Men en aen har fôll bra lite vett
å hôve dä ha'n fôll fått
för te kli sej uti när dä ä nôge lett,
sôm när fôlk till exempel har brått.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräse dä växer å rôgen han gror
å mor ho mal kaffe å grisen blir stor!

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser i träa i da,
hå hå ja ja, hå hå ja ja,
dä blåser i träa i da.

Å flyger i lufta di gör sôm skam
förskräcklit å fort ändå.
Dä ä skillna dä när som en aen ska fram,
en får klar sej mä te å gå.
Men en ä fôll bra bakôm emellerti,
sôm inte kan räkne ut,
va i hundan di har så pass ont ôm ti
för den tar fôll i alla fall slut.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräse dä växer å rôgen han gror
sätt på panna mor, sätt på panna mor.

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser......
Här har en dä ganska så skaplit bra
fast nog får en ont där bak,
men besvärligheter dä får en fôll ha,
en ä alla fall unner tak.
Te å ge sej ôt skogen ä int idé,
nej där säjjer ja allt stôpp,
för se råkt ja te hugg nôa meter mä ve,
ja den tar di sen å eller ôpp.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräset dä växer å rôgen han gror.
Dra opp klocka mor, dra opp klocka mor.

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser ....

Många har frågat om den långsvansade vita valpen Ulvus Tim Fox "TinTin" som vid sex månaders ålder måste flytta från sitt hem. Om en vecka har vi honom tillbaka. Det måste vara förfärligt för hans ägare som på grund av drakoniska regler (A-kassan? Försäkringskassan?) tvingas söka jobb i Stockholm och "pendla" mellan familj och hem i Skellefteå. Under sådana förhållande kan man inte ha hund, det inser var och en. Familjens vuxna hund har även återgått till sin uppfödare. Det är så sorgligt så det är inte sant. Men lille TinTin är välkommen till oss.

... seven years of bitterness and resentment spilled out!







Detta ang mitt inlägg nedan "Sitta still i båten". Många kommentarer, de flesta andas samma känsla av förlamning och skam över vad som skedde när den lilla föreningen kapades för snart 6 år sedan. Någon har påtalat den varböld som funnits hos envar sedan dessa. Även nyare medlemmar verkar uppskatta att får ytterligare en puzzelbit till historien om "those who used to conduct mysterious feuds" - alltså detta sega envig som verka sakna såväl början som slut. Men mest positivt att man äntligen kan tala om det. Tidigare kunde man nämligen inte det. Man skulle helt enkelt inte bli trodd!



Som orientering; precis så illa var det... Medge att liknelsen om häxorna i Macbeth var ovanligt välfunnen! Det var nästan så man funderade på vilka mörkrens makter som var i omlopp; aldrig har så många protokoll, skrivelser, brev, rapporter, inlagor, domarpärmar, ögonlysningsresultat, etc mystiskt försvunnit! Även inbjudningar till domare ang utställningar och förarbetet med domarkonferensen hade gått upp i rök. Det var ju "fel" domare - oj då!



Kopieringsapparater gick sönder, datorer fick virus, telefoner strejkade - så lämpligt... Stormen Gudrun och sedermera Per måtte ha kommit som gudasända. Då fick man några veckors (månaders!) andrum med att presentera de "rätta" siffrorna och berättelserna. Och räckte inte det så fanns ju alltid sjukdomarna... Visst, folk kan inte hjälpa om de blir krassliga på riktigt, men måste detta alltid ske vid en "lämplig" tidpunkt? Jag kan bara vidimera ang det kuriöst försvunna brevet att händelseförloppet gick till som Britta beskriver. Om sedan dåvarande redaktören får migränanfall och ligger bakom fördragna gardiner, så är det väl bara att beklaga. Att upphovspersonen inför detta prolongerade och dimmiga process väljer att långt senare dra tillbaka skrivelsen, är ju förståligt. Det hela var ju så att säga överspelat.



Sen kan man stillsamt undra vad kuppmakarna fick ut av all denna febrila verksamhet? Var det värt allt detta, rent ut sagt ett jävla liv, för vadå? Makt? Eller vad? Och vad har det kostat? För SKK, som tvingades tvångsförvalta klubben och avsätta ordföranden, för att sedan i åratal ställa personell till förfogande och sitta i många och långa möten för att bringa reda i en myrstack av konstigheter. För föreningen i förstörd ekonomi och good-will, uteblivna medlemskap och annonsintäkter; mången duglig funktionär lämnade sitt uppdrag, många medlemmar lämnade klubben. Föreningen kom i vanrykte; den blev klubben med "dom där stollarna". Dumskallarnas sammansvärjning.



Årsmötet i Alingsås var, som någon kommentar skrev, "bara början..."