Fick just höra att Ulvus Flinga Våröga "Märta", dotter till Jack och Ada, tilldelats CACIB så där i efterhand. Matte Gudrun hade fått ett meddelande från SKK att tiken som fick utmärkelsen i Sandviken redan var Internationell Champion, så den övergick till märtan som hade fått res. Vilken flax! Bättre sent än aldrig... Grattis Märta & Gudrun!

Yours Truly tog en påse temlor, Gerda & Mimmi och for till Kvilunda för att gratta nästan-vår senaste Champion, dvs tibben Pigge, Ch Nalinas Peleus, som nyligen vann sin titel. Pigge bodde hos oss under sitt första levnadsår och är pappa till våra båda kullar. Pigge blev glad att få återse sin gamla flamma M immi och Pandora lika glad att få träffa sin mamma. Gerda lekte fint med allihop inklusive en jämnårig tibbevalp.Ett trevlig avbrott i gråvädret och temlor är aldrig fel, som Ture Sventon sa.

Har tvekat lite om att sätta detta på pränt för en vidare spridning. Hm... Men kan ordentliga Britta skriva om "att lägga pattarna i mangeln" ang mammografi, så...


Till saken hör nämligen att den mest utmärkande egenskapen hos Yours Truly är bristen på takt. Ack huru mången gång har jag kunnat bita tungan av mig! Är mer än väl medeten om mina brister. Gäller även det skrivna ordet, Gud må förlåta mig somliga rader...


Nu är det dags igen, denna fullständigt samma historia. Så här var det:


Telefonpratande med en manlig bekant. Samtalet flöt ledigt om ditten och datten, så där som det kan göra med lättpratade individer. Vi blev väl lite flamsiga...Det blev dags att lägga på vilket tillkännagavs så här:


- Nu ska jag gå och pinka! Vilket bara svenskar (män?)säger.


Blixtsnabbt rann ett skabröst gammal trim upp i huvudet, omöjligt att stoppa:

Högman deklamerade högtidligt:
- Förälskad i den ljuva mö


jag pinka hennes namn i snö!



Tystnad. O, hjälp! Hade jag gjort bort mig - igen?


- Nä, men jag gillar inte tjejer, jag gillar killar!


Tablå!


Då, ännu snabbare än förut, kom homoversionen:


- Förälskad i den snygga bög


jag pinkade hans namn i snö(g)...





Ursäkta nödrimmet, men det gick ju fort sa jag ju.


Samtalet avslutades med ömsesidiga fniss....

På begäran! Gerdas bror Grim Kråkvicker, "den lille zigenarpojken" - ögonfärgen! Grim bor med pappa Anton på en fårgård i Värmland och umgås med sitt framtida arbetsmaterial...Ägare Erik Åhäll.

Tack för den stämningsfulla bilden!

Hjälp! Jag måste ta tag i mitt liv! Vacklar runt som en zoombie, så där lite planlöst. Det duger inte! Hela förra veckan gick som i trans, förutom div utbrott å blogg; jobb morgon, middag, kväll och understundom natt. Nu är jobben klara och ivägskickade. Upplever ett gapande tomrum i Livet. Svårt att ställa om expressfart till vardagslunk. Sover inte om nätterna... Vem är jag att stoppa karusellen i skallen? Dessutom är Yours Truly hungrig! Finns absolut inget ätbart i huset, någon slags tjall i kommunikationer avseende inköp. Det får bli havregrynsgröt, förstärkt med russin och lite annat. Utmärkt! Gröt i magen är prima! Man blir hälsosam bara av att titta i kastrullen...



Har beslutat göra en radikal omändring av kosthållet. Husfadern protesterar lite lamt... Bort med allt stärkelserikt; vitt mjöl, pasta, potatis, socker, frallor, etc. Äter uteslutande Wasa Sport+, grönsaker, frukt, A-fil, ost, köttgrytor på långkok, fisk och ägg. Obs detta beslutat på grund av önskat välbefinnande, inte för att gå ner i vikt eller så - men det kanske bli en surprise sidoeffekt - förhoppningsfullt?



Har även föreslagit att vi skippar ölen. Senast vi öppnade en burk luktade det repgubbespya och smakade ännu värre. Fick slänga alltihop. Vatten duger gott som målitidsdryck, men det är jag ensam om att tycka. En burk är för mycket för en person, så vi kompromissar. Jag tar ett glas för åtgångens skull. Tills vidare.



Apropos dryckjom; måste komma ihåg att muta husfadern med irländsk whiskey, helst fin sort. Black Bush? Tanken är att han ska sköta hus och djur när Ingrid och jag är på jobb i Göteborg. Vi får se hur det går. Han har iaf inte sagt bleklagt nej...



Ang Bolaget, senaste besöktet var för evigheter. Kommer att gå bort mig... ett halvår sedan t.ex vin införskaffades. Ännu ett överskattat njutningsmedel?


Red wine = headache, white wine = viscious headache.



Hur kom jag in på detta? Gröt var det, ja!

...som det är bara massa elände med västgötaspetsar? Självklart är det inte så! Mina fem vovvar gör mig glad varje dag, de är mina kompisar och ständiga sällskap, vi gör (nästan) allt tillsammans. De är kloka, fördragsamma, tillgivna och obrottsligt lojala. Kvällens kort på lilla Gerda ger syn för sägen. Snart ska vi gå och lägga oss. Jag har lärt Gerda att hoppa upp i famnen, så att jag slipper böja mig. Hon fattade direkt! Vilket förtroende, vilken förståndig liten tjej! Undra på att hon är älskad.

Gerda är nu fyra och trekvarts månad och har genomgått en spännande utveckling. Från liten och gullig, till "lovande", sedan inträdde en mysko metamorfors vid 3 månader. Lilla G fick en lååång näsa, jättestora öron och harben samt en obestämbar färg, typ potatissäck. Påläggskalven fick enbart rastas efter mörkrets inbrott...


Av socialträningsskäl anmäldes till valputställning, utan några särskilda förhoppningar. Men si! Vid 4 månader hände allt slag i slag, G blev riktigt fin, öron och nos passade ihop med resten, pälsen växte ut, täckhåren gav kontur och vackra markeringar. Utställningsdebuten avverkades med bravur! Snart fem månader och Gerdas nätta siluett nalkas omdömet "underskön" - ja allting är ju relativt... Dessutom läraktigt, rolig, trygg och mysig.




Så långt är allt väl. Men västgötespetseriet i övrigt...



Den lilla skotten rycker allt närmare. Ja, det är ju Ingrids projekt, men iaf roligare att tänka på.




Annars är det mest mörker längs vägen. Familj, släkt och vänner som inte är lika intensivt intresserade står undrande. Hur kan normalt funtade människor frivilligt utsätta sig för så mycket obehag och tråkigheter? Funderar allvarligt på att fälla upp vindbryggan och stapla sandsäckar mot omvärlden. Har inget val, söder om Norrköping finns väpnade hooorder som har tolkningsföreträde i allt västgötskt. De som har olyckan att bo österut är reducerade till knäppgökar, har det gjorts veterligt. Må dä.









Vad ska en gumma som älskar västgötaspetsar ta sig till? Går den överblickbara framtiden att planera? Molnet på himlen är en falsk intressegemenskap med människor vilka uppenbarligen inte älskar sin nästa. Tycker de ens om sina hundar? Exempelvis.

Kikade på ett par stuteriers hemsidor. Många skriver "dagböcker" ungefär som denna blogg. Skillnaden är att läsarna inte kan kommentera. Ett par av de mest prominenta uppfödarna av shetlandsponnyer kastar så där lagom mycket skit på varandra - inga namn givetvis - men alla något så när läskunniga kan rätt omgående räkna ut hur det hänger ihop.


Förmodligen fyller de här anslagstavlorna något ställföreträdande mänskligt behov, nu när skampåle och kyrkoplikt är avskaffade.





Det är precis likadant i vår del av hundvärlden - den som har man ett ont öga till någon kan tämligen riskfritt häva ur sig obestyrkta påstående om en konkurrent eller/och meningsmotståndare. Skulle vederbörande nedlåta sig att bemöta det hela går det alltid att kalla det debatt. Vad kan man säga om detta tidsfenomen? Om det inte vore så sorgligt skulle man gnägga åt alltihop, men en bild säger mer än tusen ord. Kolla hästarnas ögonställning!