Camilla

3 mars 2010 09:04

Kloka ord, igen!

Camilla

gammal uppfödare

3 mars 2010 10:14

Å så sant och så bra skrivet ! De här domarna kan verkligen sina saker - dessutom älskar de hundar. Det märks tydligt. Det gjorde verkligen Ulla Segerström !
Det verkar inte som alla domare ens tycker om hundar.

Monica

3 mars 2010 12:24

Så rätt det är det du skriver om domare förr. Det var roligare att ställa då.
Ta t.ex Joe Braddon. Minns än vilken fest han gjorde en utställning till. Det var höjdardagar det. ”Those were the days”.



Monica

Lennart

3 mars 2010 19:29

Hade man gjort som fordomdags i SKK, dvs kallat till domargärning,hade vi förhoppningsvis sluppit alla dessa domarkarriärister eller "broilerdomare" som utbildar sig blixtsnabbt på många olika raser i ett rasande tempo och vars bedömningar blir lite hur som helst... ibland kan man undra hur intresserade en del är av det de håller på med. Otrevligt bemötande av utställare, överlägsen attityd, så var det aldrig förr... Men att snabbutbildas för att få många raser och därmed kunna inviteras till att få dömma lite överallt inte att förglömma utomlands det är populärt, men blir domarna bätte? Dessutom så saknas det riktiga rasspecialister, då man nästan inte "bara" kan utbildas på enstaka ras.Jag saknar systemet i England, där rasspecialisterna hålls högt och där domarna inte uppmuntras till mängdauktorisation.Bättre många domare med specifik raskompetens än många domare med många olika raser som de inte är brinnande för.

Ingrid

3 mars 2010 20:22

Bodegård - lika tjusig nu som då!

Jeanita

3 mars 2010 23:08

När jagbser Ulla Segerström så tänker jag på vad jag hörde vid
en ring i slutet på -70 talet när hon dömde Frallor.
En osäker matte hade en förtjusande liten juniortik med ett
lite tunt huvud.
Ulla tog upp tiken på armen och gullade med den och gav sedan ett råd till matten att hon skulle ge henne mycket ben
att gnaga på så att kindmusklerna skulle få arbeta så att
huvudet skulle komma.
Sedan tänker jag på dina raporter från kattutställningarna.
På -7o-talet hade vi färdiga burar till dvärghundarna i ögonhöjd
som man inredde med gardiner, jag hade mörkröd sammet.
Stora hundar hade sina bås.
Vilket arbete som utfördes att sätta upp och ta ner allt detta
, men vad underbart det var att kunna visa sina hundar i lugn
och ro.
Lite nostalgi, det var tider det.

Petter

4 mars 2010 19:42

... minns dessa burar.Trevligt var det att alla satt hos sina hundar o att man umgicks runt burarna eller boxarna för de större hundarna. Dessutom lyckades jag få köpa ett rack när SKK skulle göra sig av med dem.Passade utmärkt att ha dvärgkaninerna i när det var natt fyllda med halm... tyvärr rostade de så de fick kasseras så småningom. Kommer ni ihåg kopplena man hade till de större hundarna? De som man hade i de stora öppna båsen? Hittade ett för ett tag sedan och föll i nostalgi... Ibland så VAR det bättre förr...
Dessutom: hur i hela världen har Dr Bodegård lyckats se lika snygg ut nu som i sin ungdom? Han har ju dessutom nästan samma kroppsposition på bägge bilderna? Har han någon hemlig dekokt som blandas på ett apotek, tro? :-)

Anita W

6 mars 2010 18:06

Detta kommer inte bli så långt som jag skulle vilja. Man orkar varken skriva allt, eller läsa.
The Good Old Days! Det kommer dagens unga att säga om 2000++ Så är det alltid. Vi klamrar oss fast vid det nostalgiska.
Jag tycker också det var något bättrer förr. Åtminstone när det gäller , till en viss del, "domeriet".
Kanske och jag menar bara kanske var det mer genuina (??) intresserade människor som ville bli domare. Intresserade i avel menar jag. En domare ska ju alltid döma avelsresultat. Inte vad som kommer att hända i framtiden-
Men, i dags läge så är det mycket bättre utbildning , anatomiskt i alla fall, än det var förr. Det är mycket fler raskonferenser än någonsin. Rasklubbar får bidrag, från SKK att ha dessa. Angelägna domare som vissar intresse för en ras måste gå igenom rasklubben. Jag kan nämna att dessa konferenser är nästan alltid fyllda av de domare som har rasen, ska få rasen. Det är alltså rasklubben som godkänner att en domare får utbilda sig på just denna ras.
DET GÅR ATTSÄGA NEJ, har man en vettig motevering.
Visst finns det kanske några som har intresset att bli allrounder´s för sakens skull men man får inte glömma att dessa människor var uppfödare/utställare själva innan de valde att bli domare. Kanske för ett brinnande intresse i just kynelogi.
Det är också lätt att tycka en domare "är dålig, nonchalant" om man inte får ett bra pris
Någon frågade om man blir en bättre domare om man dömer utomlands. Ja, faktiskt så blir man det. Man ser olika typer. Av vikelser från typ och standarden, osv. Alltis intressant att se hur en ras är utvecklad på andra sidan jorden.
Ras specialster nämde någon. Det skulle absolut inte gynna en ras att bara ha ras specialister. De har sin typ och ofta specialiserar sig (hakar upp sig på ) en del detaljer som en non specialist "tar mer vid ro" och kanske prioriterar andra saker.
I Skandinavien så är det lättare att få CHANSEN att bli domare/utöka sig på raser. Notera chansen!
Ofta i andra länder så är det mycket mycket mer vem du känner vem som sitter i en styrelse. Har de inte hört talsa om dig så "ligger du illa till" Inte så här. Det ska bevisas att du inte tagit intresse i rasen.
Jag har bott i England i 33 år och blev där domare först och tro mig, det gick trögt. Man skulle vara med på alla möjliga listor. A, B, och C listor som resultrerade i hur många hundar/klasser man dömt på "open" shows. Det var INGEN som lärde dig något.
Du fick en inbjudan efter att ha "varit i rasen" några år och kanske haft en vinstrik hund där du då blev i fokus.
Är detta vad ni kallar en bra utbildning? Jag skulle säga att England var en av de värsta för detta. Nu har de, "gudskelov", åtminstone börjat med rasträffar och klubbarna inbjuder domare. Detta var INTE vanligt när dessa stor domare blev just det. De visste hund, ingen tvekan om det, dock........
Det nämns ovan här på Lisbeth´s blogg stor beundran för en del av dessa personligheter / profiler. Jag kan säga att en del höll vissa raser i en järhand och resultatet blev också att det bara fanns en typ (deras!) En del profiler blev så "stora" att deras kommentarer, beteende var så oförskämda att vissa utställare lämnade ringen i tårar. När en del av dessa domare var på plats så kunde det vara smockfullt runt ringen. För att se fina hundar/bedömmning???? Nej, för att de visste att nu skulle det bli "livat i holken" Var det något att beundra?
Åtminstone här i Sverige kan man ju lämna in en protest
Jag vill här avsluta (skulle kunna tillägga så mycket mer) med att säga. Göran är en stor favorit hos mig också. Carl- Johan A. är en riktig hund domare. Marianne Furst - Danielsson.
Ja, jovisst har vi haft /har bra all round domare i Sverige. Inte alla, så kan det ju aldrig bli. Låt bli att ställa ut för dem ni inte tycker om. Svårare än så är det inte
Angående att domare utbildar sig på många av dessa ovanliga/udda numerärt små raser är ju en självklarhet. Vem ska döma dem? Det finns ju knappast någon specialist på dem.