maarit

5 augusti 2007 21:28

Tänk vad tiden går.
Snart tre år.
Det känns som det var igår.

Maarit och Mira

Annika

5 augusti 2007 23:07

De är så man får en tår i ögonen både för att tiden har gått så fort men också för de var SÅ söta de små........samtidigt så var jag så ledsen när jag tog bilden för min älskade Tor hade lämnats på Arlanda bara en kvart innan. Sedan blev hans öde med karantänen osv. allt var så trist så jag blir gråtmild bara jag tänker på de.......

ha de så gott

Annika fortfarande med planer som att bli pengaoberoende genom att hitta på någon luckrativ bransch som är både rolig och utvecklande och man får vara i hemmet........Journalist????

Anita Whitmarsh

6 augusti 2007 12:09

Du kan väl tänka på dessa gammlingar med dålig syn när du kräver koder. Än är det ingen fara men det är på G
Det roligaste med din hemsida och jag vill här tillägga att jag går in på kennlars hemsidor ungefär en gång om året (orkar man mer när man läser bloggar och gästböcker) Tillbaka till det roliga. Det "poppar upp" ett marsvin, katt, häst och pony lite här o där. T.o.m "kusar" till salu.Skönt är det så slipper man komma ihåg någon elak kommentar man kanske hade på tungan när man sen ser en gullig karr som sprungit in i väggen (för inte är de väl födda så?) :) :)

Lisbeth

6 augusti 2007 12:24

Ja tiden går, Annika & Maarit, visst har de blivit fina våra björnbusar!

Anita, vad gamlingar med dålig syn! Domare ser ju som örnar, det vet ju alla hi hi...

Och vad säger Du om Marinas fina värstingsmisse? El Zorko kan ju allt som en riktig katt kan, fånga sorkar och möss och dessutom vinna BIS!

Lisbeth

6 augusti 2007 12:35

Anita (ang kommentar till Bergman längre ner), Du ligger inte alls risigt till, i varje fall inte här...

Jag tänkte på Dig när jag såg filmen Flawless med Hoffman o De Niro, där hälten, en drag queen, sa: "Det krävs mer mod att leva mitt liv!"

Med det vill jag säga: Jag gillar folk som det är lite stake i (ursäkta uttrycket), så här är det bara plus. Roligt att Du tittar in med kommentarer!

Lisbeth

6 augusti 2007 15:27

Annika, jag har också skrivit en roman, he he...

Bara att kolla på Ditt klotterplank!

anita

6 augusti 2007 22:25

Hoppas du fattade att det skulle vara katt och inte karr
Men det gjorde du nog för dum i huvudet är du inte (än :) ) hi hi
Syn som en Örn tycker du. Fråga dem som fått tvåor. Men du kanske menade en Örn som har den där "luvan" på.
Jag tycker faktiskt det är roligt och skriva på sådana här bloggar ibland. Skulle vilja ha en själv men det vette fan om man vågar eller orkar med. Prata om orka. Som sagt, jag tittar in hos folk en gång om året och det är då bara till tre fyra stycken (känn dig hedrad)men vad jag förstår så finns det vissa som är inne på alla hemsidor som finns.
Herre Gud, har de inget liv?? Eller det är väl att de vill ha andras. Det skulle väl ha kunnat bli en elak Bergman film?
Nähä, nu är jag less på detta skrivande. Hörs om ett halvår eller jag kanske tittar in igen

Lisbeth

6 augusti 2007 23:00

Känner mig kolossalt hedrad hä hä...

Jag håller med om mycket, har också mången gång tänkt: Herre Gud har folk inget liv!

Men bloggen fyller en praktiskt funktion (och andra funktioner). Dels tar det inte så lång tid att pyssla med, dels kan nyfikna människor vips få reda på det man har att komma med utan att man behöver ringa/maila till var och en. Sparar tid! Det vet Du att uppskatta som en Efterfrågad Person!
Och så blir bloggen lite av dagbok; man ser att den och den dagen gjorde jag/hände det och det. Fiffigt!

För övrigt får jag väl säga som PG Wodehouse när han blev kallad "English literature's performing flea": A description I believe was meant to be complimentary...

Anita

7 augusti 2007 10:50

Nu är jag ju på G ordentligt. Inne varje dag och snackar "gegga"
Jag har tydligen inget liv. Hua! Måste ut och göra något om bara plocka svamp
Bör väl studera några standarder också. Ska dömma i Ronneby i helgen. Bl.a Västgötar. Det är sällan jag gör detpå SKK. Man vill ju inte nöta ut folks vänskap (ha ha ha) Jag får ofta frågan om jag tycker det är svårt/konstigt/känsligt att dömma folks hundar som jag känner väl och attt jag då vet vilka hundarna är.
Faktiskt inte alls. Jag VERKLIGEN gör inte det. Bestämmde mig för längesedan att domeriet är en sak, bekantskap en annan. Har min bästa vän den bästa hunden, i mitt tycke, så står den först. Är det någon j... ragata/nisse som håller i kopplet på den bästa hunden så står den sist. SKÄMTAR!!!!!
Nej, den står också först. DET ÄR SÅ. lovar.
Inte tycker jag man måste hålla med en domare men däremot måste man respektera beslutet den dagen du betalt och åkt dit, för just den domaren. Vi kan ju gå vidare i dom banorna. Det är lustigt att folk säger
" jaha, hon satt upp den igen, klart, de är ju kompisar"
Att sen hunden i fråga vunnit för varje domare i landet det spelar ingen roll. Jag som känner personen "måste" tydligen sätta fram någon annan. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om Västgötar. det är tyvärr så i flesta raser. Men, än så länge har jag tydligen behållt mina vänner, åtminstone de so var genuina från början. Vad folk inte vet är att när vi träffas någon gång på möten/ utställningar så pratar vi knappast aldrig hund. I vilket fall som helst inte utseendet på deras men möjligen avels planeringar etc.
Nu börjar det bli svammel, så iväg med korg och stövlar för att hitta flugsvamp för speciella vänner

PG WOODHOUSE läste jag som ung. Var inte det en hon??

Lisbeth

7 augusti 2007 11:56

Välkommen att gegga på du! Gud så bra skrivet! Ja jag tror AW är en mycket bra domare som kan skilja på sina roller och dessutom är en kunnig domare - vilket inte nödvändigtvis behöver vara samma sak. Obs ärligt o uppriktigt menat och ingen inställsamhet eller andra baktankar.

Många av mina gamla kompisar och styrelsekamrater och andra polare i förskingringen är också domare. Det har jag ibland lite nytta av, men bara lite - alltsa att dom vet att Jag är Jag - vadå! Litet ego, fniss...

Men lika ofta kan det vara åt andra hållet, det ligger mig i fatet att vi är bekanta - har ska Lisbeth minsann inte komma och ha några favööörer, så det så. Tänker kanske Ärliga Kenta eller Kalle eller vad de nu heter. Så jag får en fiiin bedömning, mina hundar gås igenom som om det gällde att skilja köttet från benen, varenda komma i kritiken är granskad med lupp - tänk om den rödhåriga morrhoppan hittar något fel! Men se vinna, det får jag inte göra. O no, det finns en plats som är vikt för mig och mina hundar för dessa domare och det är plats 2! Vilket konstateras med beskedlig min fast med Själen i uppror (om det inte är en snyggare/bättre hund som står först - det är det ibland).

Sir Pelham Grenville Wodehouse var en han, annars var allt rätt och instämmer med föregående talare.