Angående den aktuella ögonlysningen av västgötaspets.
Yours Truly får känningar av flashbacks. Ety, jag har varit med förr...
Så här var det; på 70-talet levde vi i Den Bästa Av Världar. Vi - dvs jag och ett flertal entusiaster, ägde, importerade och födde upp en underbar hundras som kallas tibetansk spaniel. Det är en liten orientalisk tempelhund som räddades till eftervärlden genom en handfull hundar, som kom till väst på slingriga vägar. Rasen befanns vara mycket ursprunglig och sund, väldigt charmig, långlivad och seg. Inga rassjukdomar och med urhundens sunda instinkter i behåll. Vi födde upp, tävlade och slet i yrvaken fröjd. Det var en härlig tid! Roligt att vara pionjär! När så på 80-talet de första rapporterna kom om ögonförändringar slog vi ifrån oss med kraft. Inte kunde vår genomsunda lilla tempelhund ha någon läskig sjukdom som obönhörligt leder till blindhet? Chock, förnekelse, sedan långsam insikt. Allra mest slogs det ifrån från rasens "hemland" dvs England. Det var bara vi hysteriska tibbeuppfödare i Sverige som hittade på detta för att göra oss märkvärdiga. Dessutom förstörde vi den engelska exporten med vårt dillande... Till att börja med diagnostiserades ögonförändringar som retinopati. Så småningom blev det obönhörligt klart; det var PRA och ingen annat. Detta var inte kul. Särskilt inte för Yours Truly som lyckades föda upp den första PRA-hunden och dessutom var avelsråd... Många stora kennlar lade ner uppfödningen, bl.a jag själv. Andra, som var av segare virke, byggde upp sin stam igen efter friska linjer. Efter mycket stönsamhet fick rasen ett hälsoprogram, innebärande att man måste lysa avelsdjuren varje år. Föräldrar och syskon till PRA-fall tas ur aveln (registreringsfödbud). Inga valpar registreras i SKK utan att föräldrarna har friska papper. Nu har tibetansk spaniel kommit till rätta med PRA, endast något enstaka fall upptäcks årligen. Det här har kostat och kostar på.
Känner igen hela processen i det som pågår inom vgs. Det går att dra paralleller mellan TS och vgs. Raser som rekonstrueras ur en mycket liten population. Sunda urhundar som snabbt blev populära. Ett antal decennier när allt är frid och fröjd. Och så de första rapporterna om ögonförändringar, av naturliga skäl i länder med mindre antal hundar i aveln än moderlandet. Hundarna blir på så vis snabbare släkt med varandra och processen går fortare. I moderlandet är man tämligen ovillig att ta sig an problematiken, åtminstone till att börja med. En av PR-ideérna bakom vgs är ju just deras friskhet och sundhet. Problemet med de förändring som upptäckts hos vgs är att ögonexperterna är lite frågande om vad det hela rör sig om; är det något som är naturligt för just den rasen? En alldeles egen variant av PRA som bara vgs har?
Vi får avvakta vad den aktuella undersökningen givit för resultat. Det kanske vore en god idé att lysa vissa äldre hundar, inte för att hitta fel, men för att kunna veta var man står. Det är inte stor mening (i det här stadiet) att ögonlysa mycket unga hundar, som sällan har förändringar. Dessa dyker upp i mer mogen ålder, vilket är en av de läskiga sakerna med t.ex PRA. Hunden har ju då kunnat få ett antal valpar. För egen del har jag beställt tid för ögonlysning av Ada, som ju är stamtik till alla vgs födda hos oss. Hon är visserligen lyst u.a för länge sedan, men man vet ju aldrig... Det var innan ögonresultat för vgs blev centralt registrerade. Ada skulle ha varit med på Albano, men med två valpkullar i huset och ingen hundvakt så var jag tvungen att lämna sent återbud. Turligt nog var Minnas båda föräldrar lysta u.a det var rena flaxen, Minnas pappa var dagishund hos en tibbeuppfödare och togs med på ögonlysning av detta skäl.
Under tiden - alltså med experterna analyserar resulten och grubblar på förslag till åtgärder - får man anta att rekommendationerna från SKK:s Specialklubbskonferens 1990 på Hundskolan i Sollefteå står sig: använd hundar som är så obesläktade med varandra som möjligt. Av en ren tillfällighet och å arbetets vägnar, råkade jag närvara vid den konferensen. Den förändrade mitt uppfödarliv och tänkande. Här satt rader av skickliga uppfödare, Hamilton-plakettörer och andra och fick höra av SKK:s genetiker och avelskonsulter, Sundgren, Hedhammar, m.fl., att allt vad man dittills trott och hållit sig till vara rena hundförstörelsen. Släktskapsavel ger defekter i förskräckande omfattning... Uppskakad lyssnade jag och insåg att det som sades var sant. Jag hade hållit på med uppfödning mer en 20 år och ibland både sett (och fått) tragiska exempel på just detta. När jag började med schäfer på 60-talet var linjeavel det finaste som fanns. Kennlarna annonserade stolt aktuell valpkull linjeavlad på xx 3-3, 4, 5 eller liknande, avelskombinationer som får dagens genetiker att rysa. Talespersonen HS tjänstehundar fick frågan om HS kriterier för aveln: att hundarna inte är släkt...
Gudrun
30 augusti 2007 13:37
En underlig fråga kanske, men...
hur kommer det sig att det dyker upp PRA i så många raser? Vet man det?
Gudrun
Lisbeth
30 augusti 2007 14:50
Hej Gudrun!
Svar på din fråga: det vet jag så klart inte, men eftersom PRA är är en ögonsjukdom innebärande artt näthinnan successivt förtvinar, är det alltså ett slags degeneration.
I likhet med andra degenerationer uppträder den på individen där skyddet är som svagast. Det finns säkert de som menar att mitt försök till beskrivning är grovt förenklat. Men det är iaf som jag ser det.
Och även de inavlade vargarna i Sverige blir ju blinda...
Lisbeth
30 augusti 2007 17:14
Jag fick nedanstående kommentar i ett privat mail från Outi och tillåtelse att lägga in kommentaren här:
Hi. I do hope you understand me writing in English but my Swedish in not good enough. I can write some things but others are not so easy.
I read the "Flashbacks" writing in your blogg and though about how right you are. This eye thing in Västgötaspets, it just like what happened to TS. Even in here people have been in denial, saying it is nothing important, we should fuss about it. But the cold fact is: there is something going on. We just do not know if it is serious or not and how this illness affects the population. I have owned a VS for jus over 7 years now. I got my first dog in 2000, when the first cases of J175 was diagnosed. To my bad luck he is linebred and he had dogs in his pedigree that are behind many of those dogs that are ill. So I faced a chance of having a sick dog in my hands. And that was not a nice feeling. Even though there are only one or two animals that have been getting blind it is not nice to just wait to see if your beloved pet will be affected or not and IF he is will he be blind? To my luck my male is fine. He is over 7 years old now and has had clean eyes all the way. But he has not been used for breeding since I have not let him breed any bitches that are relatives to him. I have been told that it is the responsibility of the bitch's (and not the male's) owner to think about the health factors of the combination I have not used my male. Since I do not want a sick dog for me I do not want to face the fact that I was part of creating a litter that has sick dogs. Inbreeding and linebreeding are bad things in my book and should be avoided if possible.
Since VS has been created from just 5 dogs originally it is possible that this eye illness is all over the population. But most dogs are just carriers of the gene. But when you breed two of these together you'll face a chance of getting a sick pup.
We've had here in Finland eye about 200 dogs that have been eye examined and about 10% have had this change. We call it J175, in the States they say PRA and in Sweden it is named Retinopati. I do hope people would examine more dogs over there in Sweden, since we need the new blood from your dogs, but how will we know what dogs to use? We have no eye data from Sweden. I believe when the gene test they are trying to do comes things will be a lot easier. And things are not bad now. People should just be aware that there COULD be something in the eyes and examiné their dogs before breeding them.
I hope the best of luck for the ögonlysning of Ada. She has a sister here that has been OK many time so it is likely that there is absolutely nothing wrong with her.
Greetings from Finland Outi
Britta
30 augusti 2007 20:07
Jag har, som jag många gånger tidigare sagt, en begränsad erfarenhet av egen uppfödning. Har dock följt flera uppfödare på väldigt nära håll under många år och snappat upp ett och annat värt att veta.
Min egen uppfattning när det gäller både HD-rtg, mentaltest och ögonlysning av avelsdjur är:
Vari ligger faran av att veta?
http://www.oxberget.se
Lisbeth
30 augusti 2007 22:18
Britta, det är alldeles riktigt det Du skriver. Frågan är väl snarast hur vi hanterar den kunskap som på så vis erhålles. Alla slags värderingar/tester tenderar att få en överordnad betydelse. Allt annat som har med hundens förmåga att vara hund; tåla mat, fungerar ihop med andra hundar/djur, reproducera sig, etc etc tenderar vi att ta för givna.
En gammal klok brukshundsman, Nils Löwenborg, sa en gång att alla våra tester/prov/utställningsbedömning mm är väldigt trubbiga instrument.
Vår främsta brukshundsras är den mest genomtestade som finns. 50 år senare står vi med en ras där många individer inte tål vanligt käk utan måste leva på specialkost.
Britta
31 augusti 2007 09:05
"En dum en" tycker att de kriterier du nämner, är så självklara saker att inte slarva bort eller glömma, att de knappt borde behöva nämnas. Men jag förstår precis vad du menar och vet ju hur vissa raser nästan fallit sönder.
Pengar styr väl inte alltför sällan uppfödning eller hur? Det är lätt att glömma eller gömma mindre önskvärda variationer och så tuta på och låtsas som intet.
Alla redovisar inte vilka skelett de har i garderoben (vilket t ex du gör, dom har inte ens hunnit in i garderoben).
Det är också klart billigare att föda upp om man inte bryr sig om att testa sina avelsdjur - det går ju inte inom alla raser, men många, bl a vgs.
När krutröken lagt sig lite och inblandade ögonvet. fått mer material och fakta från lysningar och blodprover - då hoppas man innerligt att SKV går ut med väldigt klar information på hemsida och i tidningen - just för att detta inte skall ske, att testerna får överordnad betydelse.
Ingen normalt funtad människa kan väl på allvar tro att NÅGON önskar vgs-rasen åt fanders - uppfödare eller ägare?
Vi måste få veta vad de här förändringarna står för!
Kanske inte mer än att man bör kolla avelsdjuren, så att eventuell förändring inte dubbleras.
Jag tror inte på någon katastrof för rasen, beroende på det här, men hur skall vi kunna stå till svars inför framtida valpköpare och uppfödare om vi bara lägger locket på, blundar och upprepar som ett mantra "det finns inga fel på den här rasen, det finns inga fel på den här rasen", utan att ha en aning om sakernas faktiska tillstånd?
http://www.oxberget.se
Gudrun
31 augusti 2007 09:30
Så tänkvärt, Lisbeth, och så viktigt. Framför allt med en ras med så pass begränsad avelsbas som västgötaspets.
Det är så lätt att förlora det självklara i aveln. Se på golden, vår första född på 60-talet var en sund hund som blev nästan 18 år. Sedan har det varit vackert och ömtåligt med mag- och hudproblem, som det har varit svårt att avla bort.
Det känns oroligt med ögonen hos vgs, inte så oroligt med höfter, men allt det andra; förmåga att para, goda modersegenskaper, allmän sundhet och trevlighet, ingen hanhundsilska mm får inte gå förlorat. Eller måste i vissa fall förbättras.
Det är tänkvärt som Kim skriver på sin blogg att stubbsvansen faktiskt är ett defektanlag - som kan ge mer defekter som avsaknad av ändtarm mm.
Vi får hoppas att den pågående diskussionen ger en större öppenhet mellan uppfödare om vad som finns och vad vi värderar i rasen för framtiden. Det känns som om det är på väg åt det hållet - det vore underbart, fra för västgötaspetsen. Ser fram emot avelssem. i september. Visst kommer du, Lisbeth?
Gudrun, som idag ska ögonlysa den sjuka hästen. Ögon!!
Halta Lotta
31 augusti 2007 11:28
THE WHOLE WORLD IS A PLAY AND YOU ARE ONE OF IT´S ACTORS!
Vem sa det? Churchill?
Vem det än var så tycker jag nu att vi alla kliver av den där j.... scenen och låter dessa b-skådespelare (nej, även c ) ha den för sig själva. En Oscar kommer de aldrig att bli tilldelade (om inte priset för det dummaste någonsin)
Lisbeth. Du skulle ju inte bry dig längre. Du skulle ju låta dessa halvdussin människor med tagna namn låta sig hålla på tills de snurrar runt i sin egen viktiga värld och till slut få syrebrist.
Dom kan inget, vill inget, förstår inget.
Hur sjutton kan man säga att man inte ska "rota" i saker utan låta dem vara i fred
En kommentar jag hört någonstans var "varför hålla på och forska när inga fel finns"
Hallå!! Hur vet man det om man inte kollar?
Finns det nu synska människor på marknaden?
DET KAN VÄL ALDRIG, ALDRIG VARA FEL ATT VILJA HA EN FRISK HUND????
Är det första ni gör när dålig inte ett läkarbesök??
Hunden, den stumme, går väldigt väldigt länge i ondska och plågor innan den visar tecken på något
Nu skriver vi bara om valpar, hästar, hur bra vi är, varför och därför
Allt annat är så oviktigt för vi kommer aldrig att ändra "deras" åsikt. OCH, varför får dom inte ha en annan synpunkt.
Häls.
En som har ont jämt men vet varför och får medicin
Britta
31 augusti 2007 12:17
Jag hade gärna åkt på uppfödarträffen i september, om den genomförts i sin urpsrungliga form - när en hel dag skulle ägnas åt avelsfrågor. Nu skall både medlemsmöte och uppfödarträff + ett styrelsemöte klaras av på en dag - det blir inte mycket tid för avels- och uppfödarfrågor.
Dessutom har jag helgfrämmande den helgen.
http://www.oxberget.se
Anita
31 augusti 2007 13:48
Hej Britta
Det ska faktiskt inte vara något styrelse mötet den dagen. (hur visste du det?)
Men s... samma. Någonstans måste det börjas och vi får hoppas det blir fler. Uppfödarträffar alltså
En som inte heller kan komma
Britta
31 augusti 2007 15:31
Hej Anita!
Jag kommer faktiskt inte ihåg vem som sa det - uppsnappade på någon utställning, att det skulle bli rätt trångt om tid den dagen för att tre "events" skulle trängas samma dag.
Man får väl tro att det förs anteckningar på den förestående träffen, så att ett referat kan komma i blaskan.
Hoppas som du, att det kommer minst en uppfödarträff längre fram, dit många erfarna uppfödare + våra avelsråd kommer.
