Fina bilder på Solans sida  http://superninja.bloggagratis.se/ visar Kjelle och Anitas väg till prisborden i Svenstavik. Först är BIR:et bärgat, sedan 1:a platsen i BlåGula! Anita och Kjelle kommunicerar med stor inlevelse!    

Därefter visar de upp sig för domarpanelen! Läckert! Blir man inte glad när man ser dessa två? Det blev fin placering i gruppen - BIG-2!

Jag tog genast Rasmus på en skogspromenad, vi gick flera kilometer för att fira storebrors triumf. Jag har trott på den här hunden - Svedala Kjelle Käpphäst - sedan han var en glimt i ögat på Anita. Härligt att komma till ringen på Stora Stockholm lagom för att se honom vinna cert från junior för P-E Wallin. Och sen några månader senare cert nr 2 även det i junior på lilla Stockholm för Liz-Beth Liljequist. Kjelle är utställd ytterligare tre gånger och alltid med CK. Hans far är vackra Ch Fennican Ottmar Obelix i Finland. Jag tycker att det är toppen att det finns en uppfödare som tar kostnader och besväret att sände sina tikar utomlands till de bästa hanhundarna. Och sedan - ännu bättre! - får så strålande utdelning.  Kjelle är en mycket bidragande orsak till att jag så gärna ville ha en son till Solveig. Detta har jag aldrig ångrat, Rasmus är en stor glädjekälla.

Och så fick jag uppfödare Anita W på köpet hi hi - lyckos mig!

---

Som om inte detta vore nog - Rasmus syster Svedala Greta Gråsparv blev BIS-2 Valp på utställning i Köping. Stort Grattis till Greta och matte Marianne! Vilken helg det har varit för Svedala kennel!

Kikade på ett musikprogram där bl.a Magnus Uggla medverkade. Sen kom regnet och åska, så det var bara att rycka ur alla kontakter och gå och lägga sig. Årets mest magnifika åskväder! Blixtar kom med några sekunders mellanrum och lyste upp hela sovrummet, det dundrade i huset - kändes som tegelpannorna hoppade!   Lilla valpen Rasmus var oberörd som tur var, han låg och knaprade förstrött på min armbåge. Efter en halvtimme måtte åskvädret ha avklingat och Yours Truly dånat av... Men... under inverkan av Uggla, för mycket och för starkt kaffe, åska och undermedvetna processer som ej låter sig identifieras - måtte något ha hänt! Uppsteg i gryningen med en sång, om inte direkt på läpparna så ivf i mitt morgontyngda sinne! Det är iofs inte ovanligt, många inlägg på bloggen startar nattetid i sömnen. Sen är det bara att vakna och skriva av!

Hurusom handlar det här om en motsvarighet till Magnus Ugglas "Fula gubbar" där han häcklar Disco-Kaj och andra figurer i Stockholms inneliv för deras ambitioner och höga uppfattning om sig själva, vilket ingalunda stämmer med motsvarande förmåga...

Nå, det är väl riskfritt att häckla fula gubbar? Vi har dem städse bland oss i de till landet inmyllrande semesterfirarna. Avklädda arbetslivskostymen och i spritt språngande och motbjudande nakenhet trängs åderbråcksben på trottoarerna och böjer kulmagar med risig bringa över butikens frysdiskar.

Men lek med tanken att det hela hade handlat om fula tanter? Då hade det väl blivit ett liv! Tanten är nämligen en fredad zon och som tant - finns i alla åldrar från 25 till 80 - så får man se ut och bete sig hur som helst.

Det vara alltså Fula Tanter som min åskdröm handlade om och resultatet blev en underbar text, tyvärr helt opublicerbar. Ack vilka snillrika rim det gick att få fram av "gäddhäng" och "hamsterpåsar"! För att inte tala om "ridbyxlår"! För det är det man får när man blir tant...

Är det inte sten-i-glashus-varning här?

Jo.

Men i alla fall...

Man få leta sig längre bak i tiden för att få fram en text som avslöjar Tanten. 1700-talspoeten Anna Maria Lenngren lyckades väl. I sin dikt "Toaletten" beskriver Lenngren en folkilsken, bedagad, stupid och - just det! - ful tant:

Skira gaser, åldrig barm

naken med förvissnad arm,

glans och prakt i braceletten.

Äntligt nåden färdig är,

ingenting i flärden fattas...

Fjolla, vad du haft besvär

att av vettigt folk beskrattas. 

Men Lenngren kan också måla upp motbilden, en vis, vänlig och luttrad sextioåring:

Se, hon kommer, leende och from,

ärbar i den vackra, simpla dräkten,

firad, vördad på sin ålderdom,

älskad, ärad, kronan ibland släkten.

Nuförtiden får man leta länge efter stilfulla damer...

Den svenska tanten låtsas inte om att tiden går... och att man får laga efter läge... (se tidigare mening om den fredade zonen), utan framhärdar i att klä sig och agera som hon vore 23. Ja, jag menar bara för att man var snygg i bermudas en gång behöver man inte man med automatik klämma in sig i shorts 40 år senare. Fula T-tröjor, leggings, valkar överallt... När jag var barn hade tanter klänning och silvervit hårkorg och var värdiga och såg kloka ut. En tant i combatbrallor och stubbat hemmafärgat strip är inte ett dugg förtroendeingivande!

  Men det är inte så mycket de yttre attributen och bristen på självinsikt som stör mest när det gäller tanter. Det är den inre fulheten som är värst! De ihärdiga och med gnällig röst framförda pretentionerna på inflytande - oavsett om man har något att komma med eller ej. Har man inget eget liv behöver man väl inte städse lägga sig i andras?

Personer som idag är så påträngande med sina ohemula krav på livsrum - och ja! det finns kärringar av bägge könen... tillåts att styra en utveckling genom att vara iögonenfallande vanliga och lagom duktiga... rutinmänniskor utan inslag av lidelse eller stora visioner eller ens ett uns av fantasi. Störst skada gör de placerade på poster där de har ett enormt och ödesdigert inflytande. De representerar den allhärskande, oövervinnerliga medelmåttan som själv aldrig åstadkommit något minnesvärt och just därför tolereras. Och man bli inte av med dem - de är är ju så duktiga, så vanliga - och så tantiga...