Jag har otroligt geniala barn (och barnbarn) - jag är så glad för dem! Ett fullständigt kritikbefriat konstaterande! Eller har och har... vi är ju två om dom...  Hurusom så är de geniala på ständigt nya och intagande sätt! (Hejdlöst skryt) Och så är de underbart snälla mot sina gamla föräldrar resp morföräldrar - det är alltså VI som menas! Jag lär mig dessutom massor, vilket är bra för mig, håller mig sysselsatt med att tänka ut saker och ting och se på tillvaron från oväntade synvinklar. Och så deras fyrverkeri av bon mots, dessa ständiga flöden av blixtsnabba och avväpnande repliker... de gyllene orden rinner som sirap! Det har de från far, kan inte komma från mor, då jag är en blyg trebarnsmamma he he... som knappt kan tala rent och dessutom läspar svårt... samt är strängt uppfostrad... Som the Bad Exemple har jag gått in för att barnen ska få andra vyer här i Lifvet! Det har lönat sig och mor inspireras så gott som dagligen av ätteläggarnas smidiga sätt att ständigt runda svårigheter.   

Som nu detta senaste:

Var på kattutställning med förstlingsbarnet Marina och hennes son Felix (kattutställningar är förtjusande men olidligt långrandiga...) Nu var det på sluttampen, Yours Truly satt med ryggen till bedömningen och hoppades på snar hemfärd. Marina och en likatänkande kattvän var inbegripna i engagerad konversation. De stod utanför den treradiga stolsraden för publiken - alltså 4-5 meter från domarbordet. Jag som satt närmast hörde inte deras lågmälda prat, men det gjorde Sura Tanten på stolen bakom mig.

- Måste ni prata hela tiden? Man hör inte bedömningen!

Jag rös av obehag... En sådan där snipnäst förgrämd varelse i postorderkläder och med gnällig röst, som är det värsta jag vet. Och dessutom bli snäst av. Usch!

Marina vände sig om och fyrade av ett bländande leende:

-Å ursäkta! Bra att du sa till!

Och så flyttade hon och kattsällskapet ytterligare några meter.

Sura Tanten, som hade laddat för ytterligare några mjältsjuka kommentarer, kom av sig helt.

Bra att du sa till... genialiskt i sin avväpnande enkelhet! Mor gonade sig, samt gömde och begrundade allt i sitt hjärta. Ännu en bra reservreplik att ta till vid iråkat trångmål. Tack Marina!

  Yours Truly har uppmärksammats på att Disciplinnämnden givit en varning samt ett års tävlingsförbud för en funktionär som - starkt provocerad - sagt "småfittor" till ett par kvinnliga medlemmar. Oj då! Jaha, men det är väl bra att man stävjar kraftigt språkbruk...?

Dock - gräver man längre ner i ärendet - finns beskrivet på http://www.brukswebben.se/ - så infinner sig raskt en stor olust. Saken är den att SBK - där förseelsen skedde - späder på med att ge personen i fråga livstids avstängning som funktionär. Här kan man snacka om att skjuta gråsparv med kanon! Nu är det ju inte vem-som-helst som det är fråga om utan en av den Stora organisationens trotjänare - 1:a klass A-domare sedan 30 år, IPO-domare, lärare i hundtjänst, CA-kontrollant, räddningshunddomare, räddningshundinstruktör, m.m

Gäller inte hyfsat tilltal även för den som är gammal i går´n? Jo, självklart! Men det är överraskande att just den Stora Organisationen plötsligt blivit så fin i kanten när det gäller Phula Ord... det inser envar som någon gång vistats på en brukshundklubb...

  Det mest beklämmande i sammanhanget är att SBK-ledningen uppenbarligen tar ett kärkommet tillfälle i akt att hämnas på och/eller bli av med en av sina vassaste kritiker. De kvinnliga medlemmarna som nu känner sig förfördelade och verbalt trakasserade har förmåtts att skriftligen intyga att de hört NN säga "småfittor", ja, särskilt stor övertalning krävdes väl inte... Man är plötsligt väldigt kränkt! (Det är åratal mellan händelse och anmälan.)

Det går heller inte att komma ifrån känslan av att nuvarande SBK-junta utvecklat en skrämmande dragning mot ytterlighetslösningar; kreativ bokföring! Blåneka! Kör över! Take no prisoners!

Manskap, sväng i divisioner,

skyldra, marsch och flaskan töm,

stjäl och göm,

marsch i plutoner... För att sedan, när det skiter sig... vilket det gör - köra på som vanligt och låtsas som det regnar. Fast det är väl sådant dom lär sig på chefskurserna.

Det är dessutom anmärkningsvärt att disciplinnämnden i sitt beslut inte bara anger just detta (språkbruket) som skäl: Enligt disciplinnämndens uppfattning står det helt klart att NN gjort sig skyldig till brott mot grundregel 1:3. Hans sätt att utrycka sig har varit helt oförsvarligt och förkastligt... utan även en tänkt konsekvens: såsom påpekats av Svenska Brukshundklubben, att medlemmar riskerar att skrämmas bort från klubben och dess verksamhet. 

SKK/DN anför icke oviktiga motiv, men de befriar inte DN från behovet att ha en självständig analys av en förseelse där en enskild person (i händelse av fällande beslut) är helt utelämnad till repressalier och godtycke från anmälaren dvs aktuell specialklubb.

Ett livslångt engagemang för organisationen väger plötsligt lätt mot ett par förflugna ord i en klubbstuga!

Här skiljs sannerligen inte på äpplen och päron... Är detta tacken? Efter decennier av slit på den Stora organisationens verkstadsgolv...

Det är inte de phula orden som skrämmer i den föreningen, det är helt andra saker...

Eller för att vara extra tydlig:

Nån jävla ordning får det väl lov att vara i en Brukshundklubb?