Följande den goda publicistiska regeln att varje dålig nyhet bör följas av minst en god, så visas härmed ett par som fick till det i helgen:

* Nyblivne "rospiggen" Jens Myrman med sin egenuppfödda och alldeles nyblivna championtik Night Flight´s Gullspira….

Jens ville kalla henne för ”Geten”, men ägarna valde att kalla henne Fanny istället…

I helgens utställning i Eskilstuna togs det 3:e certet & BIM och 40-talet granddanois visades för domare Anita Whitmarsh. 

* Torbjörn Skaar gjorde examination för samma domare med den äran och kan numera räknas bland bullmastiffdomarnas skara.

* Vår kära Ingrid har nu fått en heltidstjänst från 1:a september!

Grattis Jens, Torbjörn och Ingrid!

... och hade all kunskap och ägde all makt... kanske inte för att försätta berg... Men iaf för att befria från dumma och onödiga regler som kringgärdar Lifvet, ivf i hundvärlden. Ja, då skulle jag vips sätta igång med det!

Världen - kära unga generation - har nämligen ändrat sig en del.

När Yours Truly var ny i hundvärlden - för det är den som det handlar om - då var det hela lättare och överskådligare eller ivf begripligare. Här talar vi om tiden ett halvt sekel tillbaka.

Då registrerade man sina valpar - utan andra krav än att de var registreringsbara, dvs efter stamboksförda föräldrar, man tävlade på utställningar och prov. Önskades kennelnamn så ansågs det vara den enskildes ensak och man fick se till att meritera sig därför, dvs föda upp x antal hundar som prisbelöntes. Sen ansöktes om kennelprefix och i sinom tid kom det hem - inte kennelkonsulenter - men väl kennelinspektörer, som inspekterade att förhållandena var godtagbara. Jag minns att det var särskilda plus i kanten för soptunna för hundlatrin samt eget medicinskåp för hundarna.

Det var då det.

Nu är hunduppfödaren insnärjd i regelverk som blivit alltmer svårgenomträngligt.

* Först och främst är det krav på obligatoriskt kennelnamn fr.o.m 3:e valpkullen. Detta innebär per automatik att 3:e valpkullen blir ovanligt dyr... och en hel del förväntansfulla uppfödare stupar på målsnöret, ger fasen i att registrera alls och kränger valparna på Blocket... Till vilken nytta är det?

Samt att kennelnamnen håller på att ta slut... Sverige är nämligen värst i världen på kennelnamn, ivf i förhållande till folkmängden! Kennelnamnskravet tillkom en gång med motiveringen "det finns 16 strävhåriga taxtikar som heter Ruffa" med sammanhörande förvecklingar och risk för ihopblandning. Nu när alla hundar är ID-märkta har denna kalamitet undanröjts. Och inte finns några övriga kvalitetsförväntningar på innehavaren av ett prefix (andra än att lösa ut prefixet för ett antal tusenlappar - man behöver inte ha fött upp eller meriterat sig eller ens ha hund...) Kommersen med kennelnamn har blivit en viktig inkomstkälla för SKK och prefixkravet är därmed ristat i sten...

* Man registrerade förr valparna utan andra krav än att de hade föräldrar "med stamtavla" - registreringen av varje valp kostade lika mycket. Nu är det dubbelt så dyrt om någon av föräldrarna är "omeriterad". Är inte det bra då? Nej, ingen ska inbilla mig att valparna "ärver" föräldrarnas meriter rakt av. Ingen valp blir "bättre" av att ägaren till mamman eller pappan någon gång under livet lyckats kämpa sig till en 2:a i utställningsringen eller tillräcklig poängsumma för pris på lydnadsprov. Där - igen - är det verkliga (och inte utopiska) skälet till bestämmelsen - den viktiga inkomsten för SKK.

Nu blir de väl stegel och hjul för det här, but Yours Truly have seen and done it all

så det spelar inte så stor roll längre.

Men man kunde ju börja med att titta över bestämmelserna för kennelnamn...

--

OBS Nytt på Gunnars blogg http://slutstycket.blogg.se/

samtr Anitas http://blogg.svedala2u.se/

Båda har skrivit mycket tänkvärda inlägg.