I dag var vi på fin visit, nämligen hos kära vännerna Göran, Torbjörn och Paul i deras vackra hem. Min västgötaspets Rasmus och Ingrids skotte Viggo fick följa med. Pyramidabel success! Pojkarna uppförde sig så väl!  Göran tyckte tom att Rasmus skulle stanna på Tyresö... (Rasmus: Jag ska bli polishund hos min nya kompis...)

Efter att vi hade beundrat den fantastiska trädgården och familjens top show dogs, så trollade Torbjörn fram en ljuvlig thai-lunch - så gott så man kan skrika...

Viggo och Rasmus lekte med ett par av husets snälla hundar, en whippet och en apso och där satt vi i denna patio med dess otroliga blomprakt och samtidigt så åt vi något gott, hade roligt, pratade och skrattade.

Vilket paradis! Så talar ett par uppriktigt tacksamma lunchgäster...

En svensk tiger, mottot för en kampanj under andra världskriget med syfte att påminna om tystnadsplikten och försvåra spioners verksamhet.

En Svensk Tiger skapades på uppdrag av Statens Informationsstyrelse, SIS, hösten 1941.  Kampanjens syfte var att mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada det neutrala Sverige, som vid tiden för kampanjen var omgivet av krigförande och ockuperade länder i andra världskrigets Europa.

En blågulrandig tiger med texten En Svensk Tiger sammanfattade det som avsågs: vikten av att hålla tyst om svenska angelägenheter. Alltså, att i alla lägen blunda och hålla tyst, samt i förekommande fall, inte "lägga sig i"...

  Det lilla notisblocket fick Yours Truly som souvenir tillsammans med en penna med samma logga av en säkerhetsofficer (kanske det heter?) vid besök på ÖB/SÄK, Högkvarteret, Försvarsmakten vid Lidingövägen i Stockholm. En besökande journalist var kringgärdad med rigorösa säkerhetsföreskrifter och slussar. Syftet med besöket var en intervju ang den svenska beredskapen (mot terrorister) vilken försäkrades vara god. Mitt intervjuobjekt var så hemlig att namnet ej ens fanns i några rullor och fick självklart inte nämnas. Beredskapen var god. En svensk tiger.

Det här begriper varje svensk. Så är det nämligen än i dag. 

Den svenska flatheten och och tigande svenskars ovilja att ta itu med överhetsmissbruk och andra uttryck för maktfullkomlighet, kan te sig obegriplig för människor från en annan kulturkrets. 

Det här uppdagas inte minst när människor med andra livserfarenheter än den gängse svenska modellen utsätts för och reagerar mot överhetsmissbruk och maktfullkomlighet - orättvisor och mygel - med andra ord.

Måste det till folk med erfarenheter av KGB och motsvarande organ inom totalitära regimer för att identifierar en mygelkultur? Trakasserier, hot, hemliga domstolar, avstängning av misshagliga, titlar annuleras...  Mygelkulturen frodas på arbetsplatser, i politiken, i föreningslivet... Man måste ju tro vad som kan ses med egna ögon!

Och vilka reagerar? Jo, människor som lärt sig känna igen förföljelser och maktmissbruk, typ homofiler från baltstat (vilka säkert ända in i skinnet har känt av ett repressivt system), person med kristen värdegrund (dito), person som levt ett lång yrkesliv utanför Sverige - in the land of the free, dvs USA.

Och vad gör då övriga? Blundar och tittar bort, samt förfasar sig över att någon "sjaskar ner" den fina organisationen, som just i aktuellt fall. En svensk tiger...

Det är kanske magstarkt att jämföra KGB och motsvarande med uppdagade förhållande inom en svensk rikstäckande ideell djurorganisation, men det är samma mekanismer som styr: spioneri, snokande på hemsidor och i sociala media, angiveri, uteslutningshot, trakassarier - det hotar civiliteten, livskvalite och tryggheten inom organisationen. Ifrågasättande och kritik och tom hovsamma undringar kondenseras ner under samlingsrubriken illojalitet. I förlängningen - osäkerhet och vantrivsel sprider sig, medlemmarna sviker liksom deltagarantal i föreningens arrangemang. Vad är det för nytta med det?

På förekommen anledning: det ovan - av lätt isedda skäl lite allmänt beskrivna - har i just detta fall inget att göra med Svenska Brukshundklubben, eller Kennelklubben eller ens hund i allmänhet. Är kanske bäst att tillägga.