Tack alla som hört av er ang Minna. Hon satte skräck i oss genom sin hastigt förlöpande opasslighet. Till all lycka repade hon sig rätt omgående. Mitt på dagen kunde hon äta (och behålla maten) och nu ikväll verkar hon helt återställd. Alltså frisk mamma och friska valpar!Detta är inte förhållandet med uppfödaren. Yours Truly är jättesjuk! Årets dunderförkylning! Kom på nolltid; nysningar, frossa, host, host och snyt snyt. Blä!Något annat som kom helt utan förvarning är HÖSTEN! Från sol och barärmat och barfota på gräsmattan till två långärmade tröjor, vindtygsjacka och storstövlar. När jag bedömde att Minna verkade OK, tog jag och åkte in till Staden för en snabb träff med trevliga människor, inklusive en blivande valpköpare, vilket var planerat sedan tidigare. Charmpojkarna Jack och Gunvald medfördes som skådebröd. Allt avlöpte väl, killarna hälsade belevat och visade vilka helyllevovvar de är. Det enda som var tråkigt var vädret, regn och hemsk blåst. Den planerade vistelsen på en uteservering med fika och glass reducerades till en huttrande samvaro under något tak. Nåväl, det går lätt att umgås med likasinnande oavsett omständigheterna.Åkte hem och upptäckte att jag frös så jag skakade. Varm choklad och en filt, la mig på sängen hos lilla tibben Mimmi med hennes valpar, somnade och vaknade av att alla telefoner ringde.Kerstin ville ha hjälp att ta in fölen med mammor. Ilade dit, det fanns elva hästar i hagen och de var dyblöta. Fick in Voice och Viola. De frös de med, Voice darrade i hela kroppen, fick torka henne med handdukar och borsta henne torr.Hem, lagade mat, förkylningen tilltog. Måstge snyta mig var femte minut. Alla myggfönster är borttagna och fönstren stängda (för i år?). Försökte sätta på elementet i mitt arbetsrum. Det hade dött. Tittade på Midsomer tillsammans med husfadern. Bjöds på irländsk whiskey. Kände mig lite bättre.Funderade på om det var slut på olyckorna (motigheterna) för denna gång? Det var det inte. Fick just veta att en liten kämpe som jag engagerat mig i annorstädes, nu inte orkat längre.Ibland är det tungt. Det var den dagen då det blev höst.

Vaknade upp till nya hemskheter. När jag vacklade upp 5.30 visade det sig att Minna är dålig, hade kräks ner hela vardagsrummet! Min kraftiga fina västgötamamma. Stackars Minna har blivit så smal, öronställningen a la JAS-plan talade med en gång om att hon mår pyton. Provade med leverpastejtestet - gammal visdom: om man är tveksam över hundens välbefinnande, nobbas leverpastej så kan man börja dra ana oråd. Minna inte ens tittade åt den erbjudna godsaken. Hjälp!Med tanke på den tidigare tvättmaskinskraschen och all erfarenhet som säger att en olycka kommer sällan ensam, så har jag inten som helst svårighet att fantisera ihop en hel roman. Sjukdom på en digivande högproducerande tik är värsta tänkbara skräckscenario. Blixtavvänjning av fem snart 4 veckor gamla valpar? Och vad har hon blivit sjuk av? Inte en susning. Kan inte vara smitta, ingen annan hund verkar vissen och vi är noga med att ransonera kontakterna utåt. Förmodligen har Minna ätit något opassligt (utomhus?).Här får man bida tiden. Ågren! Prova med liite mild kost senare. Fortsättning följer...

Titta, min bror! Lille Tim Fox upptäcker storebror Gunvald.

De små västgötaspetsarna är tre och en halv vecka gamla. De har idag fått bekanta sig med familjens övriga hundar. Pappa Jack och mormor Ada höll sig mestadels på behörigt avstånd, men Gunvald var väldigt intresserad av småttingarna. Så söta de är!

Yours Truly med familj har haft flyt å det väldeliga det senaste kvartalet; inga sorger och bekymmer, bra med jobb, framgång på utställningarna inklusive ett championat, två fina valpkullar, trevliga valpköpare i kö. Men förr eller senare HÄNDER något som sätter P för den gynnsamma utvecklingen. Och det gjorde det nu. Vår trogna tvättmaskin sa upp bekantskapen. Visserligen blev det kortslutning, etc men värre saker hände ej. Poff! En spillra och intet. Jag förstår den... På sistone har här tvättats tvättar i den stora stilen; vittvätt, kulörtvätt, hundarnas vetbeddar, överkast, draperier. Det gäller att passa på när vädret är så bra, soligt och lagom blåst. Tvätten torkar i ett nafs. På måndag måste jag störta ut och köpa ny maskin. Hoppas det går att få tag i rätt sort till hyfsat pris. Måste vara toppmatad, andra modeller får inte plats.Nu är det så att all empirisk visdom säger att går EN sak sönder i ett gammalt hus så kraschar ytterligare minst två prylar. Så det är bara att huka sig och hoppas att det inte är: a) någon bil, b) el c) telefon, d) vattnet e) datorn, f) tja, varför inte mobilen. Listan kan göras lång...Fungerande TV har vi ej sedan ett halvår. Yours Truly har vant sig av med att glo på dumburken, så jag är egentligen motståndare till att installera dyr antenn ev parabol? bara för att konventionen säger att man ska HA television. Går alldeles utmärkt utan, vilket edligen försäkras. Det lär komma en antenninstallatör i september, har jag hört. Onödigt?! På måndag ska jag alla fall ha min tvättmaskin!

De små västgötaspetsarna har nu vuxit ut låda 1 (födelselådan) låda 2 (nästa storlek) och har nu flyttat in i en jättestor schäferlåda. Massor med ytor att upptäcka! Snart ska de hugga in på andra köttfärsmålet. De viftar på svansen och har börjat leka med varandra. Sött!

Igår blev de små västgötaspetsarna 3 veckor! Helt enligt programmet dvs på 21:a dagen kom de första svansviftningar. Man är förbi av hjärtenupenhet! Viftande syns ju av naturliga skäl mest på långsvansarna, men de andra vickar på sina små stumpar de med.Idag var det köttfärspremiär, finmald köttfärs blev genast succé. Minnas valpar äter från fat. Vilka duktiga små typer!Tyvärr saknas bildbevis, kamerabatteriet säckade ihop. Det står nu på laddning så om något dygn försöker vi igen.

Tack för engagemanget i mina små valpars namn! Se kommentarerna nedan. Namn är viktigt! Ewa, västgötaspetsarnas faktotum, sa en gång: valpar ska förtjäna sina namn. Så sant. Så nu är frågan vad ska enda flickan heta?

Killarna är döpta sedan länge på tema engelska deckare; Barnaby & Troy, Jack Frost & Tim Fox. Det var lättare med pojknamnen, det finns ju så oändligt många fler manliga deckare.

Men tösen då? Tänkte främst på Miss Jane Marple, men en vgs heter redan miss Marple, så det fick bli Miss Jane som arbetsnamn. Passade inte riktigt. Miss Jane är liten och spröd. Den vovva som finns i lådan är varken det ena eller det andra, en mer rustikare sort? Barbara Havers då? Ett annat bra förslag från "golvet". Havers har labour roots. Passar bra?

Men kan man gå ut på trappan och ropa "Havers!" with a loud commanding voice? Och Barbara, ligger det så bra i den svenska munnen?

Jag vill gärna vara anglofil, men det betyder inte att man per automatik är at one with english intonation. Särskilt inte den som läspar svårt och gärna slirar på konsonanterna. Bidrog verksamt till efternamnsbytet för något decennium sedan. Försök - med mellanrum mellan framtänderna och bibehållen värdighet - att snabbt säga Lischbeth Chrischtina Schigfridschon? Nä, jag tänkte väl det.

Men Nancy klarar jag av. Få se vad Ingrid säger. Nancy Drew var vårt finaste marsvin och vann många titlar, BIS och pokaler - stolta stunder! Om Nancy-namnet är heligt så får vi hitt på nåt nytt!

Det pågår ett stort bråk någonstans, mest ute i cyberrymden, och allra mest på en blogg långt härifrån. Grundförutsättningen för bråket finns att söka i den kris som förgiftade en specialklubb för ett antal år sedan. Skyttegravarna är grävda, motsättningarna finns kvar. När som helst kan det flamma upp på nytt, oavsett hur många fredsmäklare som kallas in. Det är som att sätta Churchill och Hitler på ett ålderdomshem och säga: "Nu ska vi ha trevligt! Ta en kaka till!" Bråket i sig går inte att komma åt med sakliga resonemang och är obegripligt för utomstående. De flesta vanliga vettiga människor blir illa berörda. Den vanligaste kommentaren är "läs inte skiten!".
Ändå gör man det. Som en vaneförbrytare smyger man upp på morgonen. Vad handlar det om idag? Vilka nya inlägg? Vem hängs ut idag?
Man har dessvärre stridit i hundklubbar så länge sådana funnits. Ty sådan är människan. Men det här är något annat. Det är en overklig känsla för de som drabbas att bli kallad "dåre" och "idiot" av människor man aldrig träffat. Att få ens handel och vandel ifrågasatt av anonyma som rimligtvis inte känner en som person.
Kanske är det här bara ett Tidens Tecken, precis som algblomning och fetmaepidemin. Är det så konstigt att människor förlorar sans och hyfs och proportioner på tillvaron, när dagens ideal är en glosögd börsklippare? Man undviker att se förortskillen i ögonen. En potentiell mördare som kräver "respekt"? Nuförtiden ska varje kvinna vara "tjej" och varje tjej vara "bitch". Och beter sig därefter. Dagens stridsrop: Ta ingen skii-it....
Därifrån är det inte långt ifrån att ta heder och ära av verkliga eller imbillade "fiender". På nätet går det lätt. Inte längre bort än närmaste dator, ett förfluget ord är en missil, avfyras med en knapptryckning, kan aldrig kallas tillbaka. Tidens tecken?