... som det heter i alla sagor... en liten flicka som inte lekte med dockor.   Nej, när de andra flickorna lekte med sina dockor och dockskåp, så lekte just den här flickan bara med sin nalle och med sin ladugård och leksaksladugårdens alla djur. För den här lilla flickan vara bara intresserad av djur, helst hundar. Men hund fick hon inte ha för föräldrarna, så med tiden blev det akvariefiskar, kanariefåglar, sköldpadda och marsvin. Dessa var förstås rara och trevna och intressanta djur, men inte gick de upp mot en riktig egen hund! Så vår lilla flicka tog saken i egna händer och fick valla kvarterets alla hundar. Hundintresset hängde med genom åren, alla hundtidningar lästes, hundutställningar och kurser bevisades och alla julklappsböcker skulle handla om djur, hundar helst.

Med tiden blev den lilla flickan äldre och visste alltmer om hundar. Precis som tjuren Ferdinand blev hon större och större - och en dag var hon jättestor!

Då var skolan ett minne blott och egna pengar tjänades. Så småningom blev det en hund och det blev tävlingar och priser och segrar. Flickan var nu i mångas och framför allt i egna ögon en verklig auktoritet! Ack ja! Och tillfrågades och utdelade goda råd... dvs sådant som hon hade läst i böcker och tidningar och hört på kurser. 

Tiden gick...

Så äntligen! Vår hjältinna var nu 20 år och nästan myndig och kunde gifta sig och flytta ut på landet... och... sätta igång med uppfödning och på så sätt omsätta all lärdom i praktiken.

Det blev en tung tid med många raserade illusioner...

De präktiga väluppfödda valparna blev inte alls friröntgade så som förutskickats med tanke på föräldrar och alla släktingar som var just det. Och de valpar som inte fann nya hem genast blev skygga och nervösa - trots prima och testade föräldrar, för ingen hade då kommit på det viktiga med socialträning. Hunduppfödning på den tiden - kära unga generation - var stamtavlor och foderstater och att hålla rent åt valparna. Vilken tur att saker har ändrats!

Och inte var valpköparna så trevliga och ambitiösa som de ser ut på kennelklubbens broschyrer, utan som folk är mest. På gott och ont.

Vår uppfödare insåg att hon inte kunde lite på sina nyvunna teoretiska kunskaper utan måste lära sig allting själv. Eller från mycket erfarna uppfödare som är generösa med sina kunskaper.

Senare i livet upptäcktes att de absolut värdefullaste uppgifterna kom från små engelska ladies som hållit på med framgångsrik uppfödning i 40 år och aldrig någonsin gått en kurs.

För vår uppfödare bodde i Sverige, ett land med (dåvarande) karantänsgränser och isolering och gammelprotestantisk auktoritetsvördnad, vilket skapat ordning och reda och gott smittläge och hundhållning och en känsla av moralisk förträfflighet emot övriga världen, en egendomligt sammansatt känsla. Samt en övertro på regelverk som ska täppa till snart sagt varje mänsklig yttring, och att allt kan ordnas till det bästa bara man tillsätter en utredning, vilken visar på behov av kunskaper, mao utbildning, alltså kurs.

Kan man dra några slutsatser och i så fall vilka?

Snipp, snapp, snut - nu var sagan slut!

Vad döljer sig bakom de fantasieggande namnen John "Black Jack" Pershing och Tasker Bliss? Jo, det var John "Black Jack" Pershing, GCB (Hon) (1860 – 1948) högst rankad USA-militär, Army—General of the Armies och hans stabschef general Tasker Bliss, vilka 1917 kom till Paris för att reka inför USAs deltagande i 1:a världskriget. Den amerianske överbefälhavaren hade svårt att dölja sin otålighet över den kontinentala söligheten, oorganisationen och struntpraten, men log åt folkmassorna som skrek "Vive l´Amérique":

- Don´t it beat hell!

En man från Mellanvästern med sitt folkliga uttryck utan att bry sig om syntaxen. Så blev han också fyrstjärnig general. Med Pershings trupper vände kriget. 81.000 amerikanska soldater stupade.

... är mer än pengar! Så sägs det i visan och menas väl folk i gemen. Men samma sak kan sägas om våra kära husdjur; en del individer är helt enkelt födda med en ljus och positiv livssyn. Dessa avundsvärda personligheter utgår inte från att omvärlden är farlig och skrämmande eller att allt och alla är till för att jävlas med dem. Tvärtom, här är jag, come on bara! Livet blir så mycket lättare...

Sådan är min lilla Rasmus och har varit på detta vis från första stund. Jag har aldrig sett honom reagera annat än med nyfikenhet på nya och konstiga saker.   Allt som matte hittar på är bara kul och spännande; bilåkning, stadspromenad, besök hos andra människobarn, som här hos Astrid och våra tvillingbarnbarn Erik och Daniel.

Eller ställen med en massa främmande hundar, kurs och utställning - allt är lika roligt!

  Det här kan utsträckas till att gälla även katter. Vår lilla perserpojke Clintan har alltid varit så glad och positiv i all hantering. Inga tillfällen försummas att ta vara på umgänge och bus! Yours Truly ska strax med viktig min ila in till Staden för ett hedersuppdrag! Clintans ordinarie matte är på konferens, så jag ser fram emot att vara extra groom!

  Eller för den delen min ponny Viola, trygg, nyfiken och pigg! Samma inställning till vad som kommer i hennes väg: Andra hästar? Främmande människor?Hovslagare? Transport? Sele och vagn? Va kul!

--

Nya karaktärsmord på http://igurt.bloggagratis.se/ och då inte minst kommentarerna... Det är väl smällar man får ta i umgänget med uppmärksamma iakttagare. Botemedlet? Läs ovan om "Ett glatt humör"...

 Följande den goda publicistiska regeln att varje dålig nyhet bör följas av minst en god, så visas härmed ett par som fick till det i helgen:

* Nyblivne "rospiggen" Jens Myrman med sin egenuppfödda och alldeles nyblivna championtik Night Flight´s Gullspira….

Jens ville kalla henne för ”Geten”, men ägarna valde att kalla henne Fanny istället…

I helgens utställning i Eskilstuna togs det 3:e certet & BIM och 40-talet granddanois visades för domare Anita Whitmarsh. 

* Torbjörn Skaar gjorde examination för samma domare med den äran och kan numera räknas bland bullmastiffdomarnas skara.

* Vår kära Ingrid har nu fått en heltidstjänst från 1:a september!

Grattis Jens, Torbjörn och Ingrid!

... och hade all kunskap och ägde all makt... kanske inte för att försätta berg... Men iaf för att befria från dumma och onödiga regler som kringgärdar Lifvet, ivf i hundvärlden. Ja, då skulle jag vips sätta igång med det!

Världen - kära unga generation - har nämligen ändrat sig en del.

När Yours Truly var ny i hundvärlden - för det är den som det handlar om - då var det hela lättare och överskådligare eller ivf begripligare. Här talar vi om tiden ett halvt sekel tillbaka.

Då registrerade man sina valpar - utan andra krav än att de var registreringsbara, dvs efter stamboksförda föräldrar, man tävlade på utställningar och prov. Önskades kennelnamn så ansågs det vara den enskildes ensak och man fick se till att meritera sig därför, dvs föda upp x antal hundar som prisbelöntes. Sen ansöktes om kennelprefix och i sinom tid kom det hem - inte kennelkonsulenter - men väl kennelinspektörer, som inspekterade att förhållandena var godtagbara. Jag minns att det var särskilda plus i kanten för soptunna för hundlatrin samt eget medicinskåp för hundarna.

Det var då det.

Nu är hunduppfödaren insnärjd i regelverk som blivit alltmer svårgenomträngligt.

* Först och främst är det krav på obligatoriskt kennelnamn fr.o.m 3:e valpkullen. Detta innebär per automatik att 3:e valpkullen blir ovanligt dyr... och en hel del förväntansfulla uppfödare stupar på målsnöret, ger fasen i att registrera alls och kränger valparna på Blocket... Till vilken nytta är det?

Samt att kennelnamnen håller på att ta slut... Sverige är nämligen värst i världen på kennelnamn, ivf i förhållande till folkmängden! Kennelnamnskravet tillkom en gång med motiveringen "det finns 16 strävhåriga taxtikar som heter Ruffa" med sammanhörande förvecklingar och risk för ihopblandning. Nu när alla hundar är ID-märkta har denna kalamitet undanröjts. Och inte finns några övriga kvalitetsförväntningar på innehavaren av ett prefix (andra än att lösa ut prefixet för ett antal tusenlappar - man behöver inte ha fött upp eller meriterat sig eller ens ha hund...) Kommersen med kennelnamn har blivit en viktig inkomstkälla för SKK och prefixkravet är därmed ristat i sten...

* Man registrerade förr valparna utan andra krav än att de hade föräldrar "med stamtavla" - registreringen av varje valp kostade lika mycket. Nu är det dubbelt så dyrt om någon av föräldrarna är "omeriterad". Är inte det bra då? Nej, ingen ska inbilla mig att valparna "ärver" föräldrarnas meriter rakt av. Ingen valp blir "bättre" av att ägaren till mamman eller pappan någon gång under livet lyckats kämpa sig till en 2:a i utställningsringen eller tillräcklig poängsumma för pris på lydnadsprov. Där - igen - är det verkliga (och inte utopiska) skälet till bestämmelsen - den viktiga inkomsten för SKK.

Nu blir de väl stegel och hjul för det här, but Yours Truly have seen and done it all

så det spelar inte så stor roll längre.

Men man kunde ju börja med att titta över bestämmelserna för kennelnamn...

--

OBS Nytt på Gunnars blogg http://slutstycket.blogg.se/

samtr Anitas http://blogg.svedala2u.se/

Båda har skrivit mycket tänkvärda inlägg.

   Som nu detta:

* Såg på TV häromkvällen att personalen på ett gamlingsboende ej längre får baka kanelbullar till gamlingarna. Kaffebröd ska köpas förklaras myndigt från bestämmande håll.

* En blogg "i närheten" utbasunerar rubriken:"Vissa människor är bara så EGO!!" Jaha, det är väl jag då, ha ha ha...

Ännu roligare blir det när kommentar inkommer:"vet ej vad ego är!" - No offence girls, det var bara så otroligt kul...

Om Yours Truly haft anlag för filosoferande och resignation borde man, nu i augusti 2010 ha kunnat vinna det lugn som infinner sig hos den som vet att vad han/hon än gör, är det fel, blir fel och kan inte rättas till...

På Esplanaden i Huskvarna finns en staty av den legendariska poeten och tidningsmannen Alf Henriksson med citatet: "Retar du upp dig på ting som är små, då är du väl inte större än så."

Av en händelse föll just detta i tankarna...

* Max två gånger om året skall en domare få lov att döma Best In Show på våra länsklubbsutställningar. Det finns så många kompetenta domare så utställarna bör erbjudas variation anser man.

Det gäller även rasgruppsfinalerna. Ingen domare bör döma samma rasgrupp fler än två gånger under en säsong, påpekas från central SKK-håll. Ett lyxproblem? Nej det kan inte viftas bort med att finaldömande är inofficiellt. Hur märker man det? Min ras har haft samma gruppdomare 4-5 gånger under senaste 8-månaderna. Kan man dra några slutsatser?

 Åt skogen eller jättebra? Det kan ingen avgöra; eller också kan vi alla göra det, var och en för sig.

* En domare har fått en protestskrivelse från missnöjda utställare (som har en champion och därför kan allt men vet inget) skickade till sig med krav på återbetalning av anmälningsavgift + p-avgift och resekostnad. Också en tanke...

Ha ha ha...

Att vara hundutställare... är ungefär som att vara reporter: man anmäler (sig), man ger sig av, och så får man se vart man kom och hur det blir, och det gäller att hålla masken hur det än går.

   dvs Svedala Rasmus Berguv 5 1/2 månad är fulltandad.   Av lätt insedda skäl var det svårt för fotografen (ensam) att få med hela garnityret, fick nöja mig med den här stomatol-raden.

PS Igår såg vi en trevlig film om grävlingarnas liv och leverne - i det mer civiliserade England är de fridlysta minsann! Då insåg jag vad Rasmus är lik,   jo med sin bläs och enorma svarta nosklump påminner han ju en del om de trevna grytdjuren.

OBS - Senaste nytt från Ingrid http://igurt.bloggagratis.se/ - bl.a föga smickrande beskrivning av mitt karaktärslösa ego. Det är väl smällar man får ta...  

På senaste kattutställningen strök Yours Truly omkring, spejande efter något att vila ögonen - och kanske åstunda - men troligtvis inte ha råd med. Fastnade för denna "getingfälla" - en "bikupa" i grönt och blått glas. Tänkte på vännen Anita och hennes getingproblem, livfullt beskrivna på kennel Svedalas sida http://blogg.svedala2u.se/

Berättade om detta för Marina, som försvann och återkom med två kupor, varav den ena fick jag i present! Tack så mycket! Jättesnällt och uppskattat!

Vi har inga getingproblem, så jag hängde upp min kupa i farstun framför de blyinfattade fönstren.   Jag tycker den är så fin!

Här surrar det på, väldoft sprider sig i huset... ja, inte från kupan, men väl från köket... Kära far kokar hallonsylt. Vet ej om familjen Nilsson äter sådant (som sagda sylt passar till) men en burk är iaf reserverad för Felix! Avbrännes med lättbentyl... Obs skämt!

Efter att ha begrundat foton av Yours Truly som nu vanpryder div sidor i Facebook - och tänkt över min Situation - så finns det ingen återvändo. Här måste tränas! (Fast på årets bilder från det traditionella Tyresö-besöket ser man väl piggare ut än på förra årets?) Ett fall framåt?

Hurusom så tilltvingades en promenad med Ingrid och hennes hundar. Rasmus var överlycklig och vi kavade på riktigt duktigt.

Idag ska jag ta med Gunvald, så promenaden kan bli längre (och han får annat än tjejer att tänka på). Two weeks to reach peak conditions...