Obs nytt på Gunnars blogg http://slutstycket.blogg.se/

Min tillvaro är full av s k uträkningar. Det är väl bra och kreativt? 

Om det vore så väl ändå!

Vad vill då Yours Truly ägna sig åt?

Jo, meningsfull och skapande verksamhet!

Som:

* fortsatt försköning av hemmet!

* träning av hundar!

* planering och research för kommande arbeten!

* titt i PM för anmälning till kommande utställning!

m.m

Inget av detta blir av... 

  Istället är det förhärskande tillståndet ruelse över siffror... Det är bara att inse att man lever en idiottillvaro!

Datum för Ingrids resa till New York (då hennes hundar skall vara här) som kolliderar med planerade lustifikationer som Scandinavian Winner i Norge med det här trevliga ressällskapet.     Nå det är väl ett lyxproblem? Fast visst hade det varit kul...?

Datum för löpning, vilket i bästa fall inte kolliderar med sistnämnda, för då blir hemlivet olidligt (med två nya hanhundar).

Det mest akuta är dock siffror på obetalda räkningar...

Har fortfarande inte lyckats få någon som helst betalning (eller ens kunnat skriva fakturor...)

Hur och varför det är på detta vis är obegripligt och går ej att förklara för en tänkande läsekrets.

T o m husfadern ser bekymrad ut och har antytt bidrag för att hålla min tillvaro flytande. Det var ju snällt, men hur kul är det? Den som är satt i skuld är inte fri...

Det hela är andligen förlamande... Man mår pyton.

I´m considering running away from home...

... kan allt hända...

Rein Mets - last of the gentlemen - grattas till lördagens  BIS-nominering.   

Sköna SC Kopparkullen's Linda Isler "Lady Linda" sköldpadd silver tabby & vit persian väntar på kritik av domare Kriistina Rautio.   

Ljuvlige EC SW'08 Precious Double O Seven "mr. Räikkönen" vit persian, som även hade en BIS-nominerad son på söndagens utställning.    Dessa fina katter - presented to perfection - ägs av Rein Mets och Allan Tark, som tagit bilderna.

Thank you guys, you really made our dag!

 Vårt hus Vårdal är över hundra år. Så länge Yours Truly kan påminna sig har det bott fladdermöss på vinden. På något sätt hörde de till huset. Man kunde höra dem svischandes förbi taknocken i skymningen, se deras konstflygningar utanför fönstret. Åren efter översvämningen och takläckan var de plötslig försvunna till min stora ledsnad. Det blev väl för otrivsamt med väta och vått om fötterna under tegelpannorna... Några år senare var familjen Batman tillbaka. Det varade inte länge... gone... Vi antog att de kolat under årets stränga vinter. Men så igår, då hördes det välbekanta fladdret! De susade runt vårt tak och visste precis var de hörde hemma. The Batmans are back in business.

  SOM ETT ÖDEHUS

Ditt öga är tomt som ett ödehus,
det tör bo någon där likväl:
Man kan skymta ett ängsligt fladdrande ljus
ibland. - Kan det vara din själ?

  (Nils Ferlin 1957)

  Har tappat ansiktet... måhända nyttigt för ett uppblåst ego? Men i alla fall...

Måste skriva av mig! Så här var det:

Vi - dvs Yours Truly och en nära anförvant + en uppsättning hundar var på utflykt i västerled i viktigt syfte, dvs trimning.

Allt gick bra... så här långt; trevlig samvaro, hundarna uppförde sig perfekt, under förfarna händer framtrollades standardenliga linjer och ett stiligt skägg, solen sken... det hela avrundades med himmelskt te och hembakt (Ingrids bidrag) i underskön trädgård. Vi berömde de vackra omgivningarna, den stilfulla serveringen samt varandras hundar. Vi var en komplett uppsättning människor i den bästa av världar...

Denna sköna (själv)bild gick i kras då det befanns att ingen av oss besökare hade medfört tillräckligt med pengar! Hur kunde detta ske?

Genom att vända ut och in på medhavda handväskor skrapade vi försumliga ihop en summa som åtminstone närmade sig den överenskomna betalningen. Ja, ingenting är ju gratis...

Med skammens rodnad brännande på ovana kindben anträddes hemfärden. Vi ältade vems FEL det var (bådas) och hur pinlig situationen är (det kunde vi gott ha). Detta sorgliga ämne var snart uttröskat från ömse håll. Det var ovanligt tyst i bilen. Ruelse! 

Nu uppdagades ett mer akut problem; skulle vi komma hem? Inom kort började bensinmätarens varningslampa lysa hotfullt. Ett snabbt överslag gav vid handen att soppan - i bästa fall - skulle räcka till Norrtälje... Och sen? Gick ej att ringa husfadern för assistans - omkoppling på hemtelefon, kära far hade stängt av sin mobil...

Yours Truly körde så ekonomiskt som möjligt, räknade kilometrar och drog ifrån decilitrar...

Och om vi kom så långt som till första bensinmacken, skulle det då gå att betala? Mor trodde sig ha övertrakasserat samtliga checkahäften... Ingrid hade inget kort (på sig)...

Hur kan då två vuxna och normalt förståndiga människor sätta sig i sådan situation? (Här vill det kritiska Överjaget har ett ord med i laget):

Tänker ni bara på era nöjen och på prydlig presentation - ren och passande outfit, välkammade hundar?

Det uppenbara svaret är: Ja.

Vad har ni då att andraga för Edert försvar?

Lisbeth: Har jobbat som en galning hela sommaren. Det är inte mitt fel att jag inte fått betalt... Folk är på semester...

Ingrid: Jag tyckte att jag hade tillräckligt med pengar med...

Snick-snack!

Låtom oss nu granska Edra argument:

-Ni är två slarvmajor som i vanlig (o)ordning förlitar er på att er goda tur, ett vackert leende (Ingrid), livserfarenhet (Yours Truly), situationskänsla och allmän fiffighet städse ska hjälpa er ur iråkat blåsväder!

-Ni äro såsom Liljorna på marken, bla-bla...

Lisbeth & Ingrid (lite tyst):

-Nä, så är det inte...

Hur gick det då?

Forden haltade nerför backen till Statoilmacken i Norrtälje och utandades sin (sista) suck. Jag ilade in - där fanns en pengaaoutomat - sista kortet provades...

Pga situationens allvar - Ingrid med sina hundar skulle få gå hem de sista kilometrarna - Yours Truly måste övernatta i bilen - så tryckte jag lite fel på knapparna. Apparaten spottade ut kortet, jag vände mig bort för att gå... Då rasslade helvetesmaskinen till och ut hoppar en hel underbar femhundring.

Heureka - den vise Arkimedes jublande utrop var mitt! Hosianna i höjden! Den allsmäktige har sett till sin tjänarinnas ringhet. Den goda turen svek ej. Vet ej hur det gick till - trolleri? En högre makt...

För det finns en slutrad i bibeltexten om liljorna på marken:

...och likväl föder deras himmelske Fader dem! 

Man lever ett spännande liv.

    Kikar på SKK:s hemsida. Nu är det ny ordning och det har gått med fart och kraft! En tjänst - som förmodligen funnits där i månader - visar "Hund i media" - ett rullande fönster med småsnuttar. Det är telegramtexter som en del inte alls har med hund att göra, men mest är det kamphundar från morgon till kväll. Bostadsföretag som vill förbjuda "farliga hundar". Politiker som vill samma sak. Klickar man vidare - för det gör man, förhäxad av alla hemskheter - då hamnar man hos en hundexpert "utbildad i etologi och hundbeteendevetenskap". Vadå utbildad? Gått en kurs? Docent i etologi? Inget svar.

Börjar omedelbart oroa mig. Vem har gjort urvalet? Vilken strategi ligger som grund? SKK har inte som uppgift att sopa saker under mattan, men inte heller till uppgift att ytterligare spä på bilden av hundar som extremt farliga djur. Det här känns som ett attentat mot den hundvärld som jag lärt mig tycka om.

Jag har inte en aning om syftet med farliga-hund-exponeringen, men att det leder till något nyttigt och bra tror jag inte för ett ögonblick. Är den bakomliggande strategin att skapa en allmän opinion mot hundar i samhället och på så vis motivera den stora statsningen på mentalitet? Lite fördjupning då, tack! Statistik! Siffror... Jag vill inte för ett ögonblick trivialisera rädslan för hundar och de olyckor som faktiskt sker. Varje hundolycka är en för mycket. Men måste SKK via sin hemsidas index - Kennelklubbens ansikte utåt - skrämma upp den gamla dam som nu inte törs gå utanför huset med sin lilla yorkshireterrier? Där kan nämligen vänta en extremt farlig kamphund!

Vilken hundras står för flest hundbett? Enligt uppgift är det tax... Ingen bryr sig om att ta reda på fakta.

Medialiturgin är precis vad man kan vänta sig; idiotier och felskrivningar och faktamissar! 

Själv har jag för länge sedan tagit ställning. Strateginissarnas framfart ger mig skrämselhicka. Journalisterna måste ta tillbaka sina jobb och sin yrkesheder! Hundtidningarna borde sluta med att att ständigt hänvisa till nätet så fort det handlar om resultat och fakta. Hundsport är resultat och listor. Och nyheter. Absolut inte fjant och kändisar. Eller skrämselpropaganda. 

Felix på omslaget till egentillverkad tidning: